Reseblogg, avsnitt 2: Alhorn-Charleville-Meziere

Inget flyt alls. Tyvärr vårt eget fel. Vi skulle vara lite ”wild & crazy” och lämna autobahn för dom pittoreska småvägarna. Facit: ca 60 mil i stället för planerade +100. I stället för i närheten av Bordeaux (Cognac var den preliminära planen) är vi precis innanför den franska gränsen i Charleville-Meziere.
Det verkade coolt att ta vägen in via Holland och Belgien. Det var inga problem att komma in i Holland. Men att ta sig därifrån var värre. Området Venlo-Maastricht visade sig bestå av det vägarbete som skulle bli den motorväg som redan ritats in på vår karta. I stället för motorväg var det omskyltat på ett fullkomligt obegripligt sätt. Hade vi inte haft GPS:en så hade vi förmodligen varit kvar där än.
Det var en lättnad att komma in i Belgien. Men enda stoppet var på landets sunkigaste snackbar med öppna dörrar mot innerfilen på motorvägen där en långtradare dundrade förbi var tionde sekund på fem meters avstånd. Servitrisens attityd var dessutom av typen ”kan-ni-inte-beställa-som-folk-jävla-utlänningar”.
I Charleville-Meziere hittade vi i alla fall ett hotell som verkar OK. Stor stad tyckte vi, inga problem att hitta restaurang. Men det var märkligt dött i stadskärnan och det mesta var stängt. På Café Opera vid stora torget fick vi i alla fall en pasta med räkor och basilikasås och en flaska vitt lantvin från Gascogne, Colombelle, med lite sötma och mycket exotisk frukt.