21 viner på en helg

OK - jag lovade högtidligt (nyårslöfte) att jag skulle orka hålla liv i den här bloggen under 2009 med att blogga om alla nya viner jag smakade.
Jag hade inte räknat med helger som den senaste. 21 olika viner har passerat min näsa och tunga - och det känns nästan lite övermäktigt att analysera alla dessa nu.
13 viner var ett resultat av Munskänkarnas regionårsmöte på Piteå stadshotell med tillhörande provningsledarutbildning. Där blev det 2 x 6 viner, plus ett vin till middagen på kvällen.

Halvblind Franken-provning först (jag hade en skeptisk inställning på förhand - och den har inte förändrats efteråt):
Winzer Sommerach Silvaner 2007 (97798) 94 kr: Kryddig citrusdoft. Lite fet struktur så jag gissade på att detta var weissburgundern (pinot blanc).
Thüngersheimer Johannisberg Weissburgunder spätlese trocken (5969) 93 kr: Doftade melon/päron. Gröna, gräsiga toner i munnen.
Eschendorfer Lump Riesling 2006 (99910) 215 kr: Nyansrik doft med citrus, honung och en aning botrytiskaraktär. Jag gissade totalfel och trodde det var den billigaste silvanern när det var en finare riesling.
Eschendorfer Lump Silvaner Grosses Gewächs (96273) 239 kr: Blyg citrusdoft, men desto fylligare i munnen där kändes ren, fruktig och allmänt behaglig. Gissade på Würzburger Stein.
Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken (97599) 149 kr: Kryddig citrus, mineral och grus. En lite störande beska, men jag gissade att det här var bästa silvanern.
Gobelsburger Riesling Österrike/Kamptal (4376) 95 kr: Tydlig rieslington av smörjgrop i doften. Spritsig citrussmak i munnen. Min enda riktiga gissning kom på omgångens "Svarte Petter".
Sammantaget tycker jag att Frankenvinerna är för profillösa för att vara intressanta. De billigare är helt okay, korrekta lättdruckna viner. Men jag hittar inga dimensioner i de bästa som inte finns i de billigare. Förmodligen är bristande träning orsaken.

Provning nummer två, också halvblind, hade ett lite konstruerat tema: "vad kan man utläsa av etiketten?" Men vinerna var i alla fall bra.
André Clouet GR (7686) 249 kr: Champagne gjord på pinot noir med lite lägre syra. Blommig doft med gula äpplen och jäst.
Sancerre, Les belles dames (2245) 139 kr: Väl maskerad sauvignon blanc doft som jag i det längsta trodde var en chablis. Gröna toner i doften. Frisk syra mer i trakten av citrus än krusbär.
Chablis Premier Cru Beauroy (7125) 169 kr: Gröna toner även i denna doft, mineral, citrus. "Chablis det här också? Samma vin i båda glasen? Äh, det andra måste vara sancerren..."
Chateau Mont-Redon (2811) 215 kr: Nyss provad och ännu enklare än normalt att pricka in. En jordgubbe bland svarta vinbär och körsbär.
Les Hauts de Granget ArteVino 2005 (3814) 149 kr: Mörk blåröd färg, fruktig doft av plommon, svarta vinbär och cederträ. Ren och snygg smak med elegant fatbehandling. Hyggligt lång eftersmak. Självklar Bordeaux åtminstone i detta sällskap.
Barolo Fontanafredda (2305) 221 kr: Blåröd färg, Blommig och fruktig doft med körsbär, rosor, viol. Smak av körsbär, kaffe, tobak och bitiga tanniner. Så klart en norditalienare.

Till maten (lax-rätt) serverades Stoneleigh chardonnay - typisk nya världen-chardonnay med tropisk frukt och mycket ek.

Kvällen före skulle en ny italienare testas: Morellino di Scansano. Vi hann känna en tunn körsbärsfrukt med bittert kärnig karaktär innan den inledande bitonen av korkskada växte sig starkare och vi insåg att vinet var defekt. En reserv blixtinkallades ur vinskåpet: Duorum; saftigt fruktig med körsbär, katrinplommon, kaffe och tobak. Förföriskt god och inte utan finess.

Söndag kväll; röda franska viner med betyg 2-gruppen i Munskänkarna (halvblind provning):
1. Chateau Mazeyrese -06 (Pomerol) 220 kr . Bordeaux från Pomerol. Mörkt blåröd. Medelfyllig doft av mörka bär, mineral och fat. Smaken är "typisk Bordeaux" med (jmf glas sex) lite mjukare karaktär. Det hade varit lätt att blanda ihop de båda bordeauxerna men jag hittade rätt till slut.
2. La Vigne -97 (Bourgogne, Côtes-du-Beune) 399 kr. Matt röd färg. Mogen pinot noir-doft med rotfrukter, buljong, kryddor. Jordgubbig smak, kryddor, läder, finkorniga tanniner. Självklart bourgognen.
3. Domaine de vieux Lazaret (Chateauneuf-du-pape) 182 kr. Röd färg. Jordig doft, jordgubbar, hallon och även mörkare bär. Jag gick bort mig i Rhonedalen och trodde det var Les Launes.
4. Chateau de la Roullier (reservation för slarvig anteckning) Anjou-Samur 116 kr. Ljusröd färg. Doft av hö-lada. Snipig och ogin smak. Förvillad av färgen placerade jag denna som "Gamle Lazaret" - i efterhand var cabernet francen självklar.
5. Les Launes -06 (Crozez Heremitage) 138 kr. Mörkröd färg. Knuten doft där jag inte kunde hitta den viol jag letade efter som kännetecken. Hittade däremot mörka bärtoner, fat, lakrits och tobak. Helt förvillad placerades glaset i Loire *skammens rodnad*
6. Chateau Belgrave (Haut-Medoc) 279 kr. Mörk blåröd färg. Fyllig doft - svarta vinbär, fat och kaffe. Stram i munnen - svarta vinbär, rostade fat, örter. Lång angenäm eftersmak som avgjorde att detta måste vara västra stranden.

Introduktionsprovning

Munskänkarna Luleå testade ett för sektionen nytt grepp för att värva medlemmar. Vi bjöd in icke-medlemmar att "prova på vinprovning". En introduktionsprovning alltså.
Jag använde en del färdigt material från Munskänkarnas riksorganisation och fyllde på med lite eget om druvor, vingeografi, vin & mat.

Vi hade plats för 30 och det blev snabbt fullsatt. Väntelistan blev nästan lika lång.
Efteråt så förklarade sig några riktigt nöjda och lät som om de tänkte bli medlemmar på allvar. Riktigt roligt.

Vi bjöd dem på ett mousserande vin (Rotari brut reserva) när de kom. Sedan provade vi två röda och två vita:
Marqués de Murrieta GR 2001 (2612) 140 kr. Fin Rioja utan överdriven fatkaraktär. Mörk röd färg med en brun ton i kanten. Kryddig doft, mörka bär, torkad frukt. Jag underskattar ofta Rioja inser jag.
Zenato Amarone della Valpolicella Classico 2005 (32145) 349 kr. Maffig amarone, mörkt blåröd och lite oljig struktur. "Extra allt" framför allt alkohol, 16,5 %, som gav eldighet och en viss sötma. Körsbär, russin, kryddor och läder kunde man hitta i doft och smak.
Saint Clair Sauvignon blanc (6382) 107 kr. Krispig nyzeeländare med de typiska druvaromerna krusbär, nässlor, svartvinbärsblad. Förförande lättgillat vin.
Meursault Pierre Bouzereau-Emonin (12677) 249 kr. Vit bourgogne som gjorde ett blekt intryck. Doft av gula frukt och ekfat. Klen syra och mycket lite mineral. Lite gula äpplen, smör, ekfat. Alldeles för lite till det priset.

Auxey-Duresses 2005 Villages Jaffelin

Det är sällan jag faller pladask för vita viner. Det här fanns tillfälligt på Systembolaget för ett och ett halvt år sedan. Fick bra betyg i Munskänken och vi provade - sedan köpte vi några av de sista flaskorna som fanns kvar i landet.

Jag har väntat förgäves på att det ska återkomma i sortimentet.
Nu tyckte vi alla fall att det var dags att öppna en av godbitarna som kostade endast 119 kronor 2007.

Vinet hade blivit mer integrerat sedan senast. Den rökiga mineralkaraktären hade dämpats liksom syran, smaken var smörigare. Vi hittade inte längre den brödiga tonen som fanns för 20 månader sedan, men den nötiga eftersmaken var oförändrad.

Vinet var fortfarande mycket gott - men om det blivit bättre av månaderna i vinskåpet vete tusan.

Hockeyvin: Bosque des Papes CT

Lördag eftermiddag - hustrun på utflykt och efter att ha gjort hennes lördagspass i vår affär sjönk jag ner i soffan för att se SM-kvartsfinal 2 i hockey, Frölunda-Luleå.

I första pausen ledde Luleå med 1-0 - bäst att fira medan tid är tänkte jag och hällde upp en botten i bourgognekupan med Bosque des Papes Cuvée Tradition 2006 (96508) 234 kr. Det visade sig vara rätt taktik - Frölunda vände matchen men det kunde jag ta med jämnmod tack vare påvevinet.

Helt oplanerat var inte första glaset eftersom vinet sedan två timmar var upphällt i karaffen. Vinet hade börjat öppna sig och en blommig och varmt bärig doft steg ur glaset. Jordgubbar och hallon kryddat av viol, sötlakrits och vitpeppar. Elegant och njutbart som en dragning av Linus Omark.

Innan jag ens passerat doftproceduren hade Frölunda kvitterat och lagom till det var dags för första klunken stod det 2-1 - men vem bryr sig egentligen om hockey...

Smaken var minst lika fyllig som doften. Mustig som en kroppstackling mot sargen av Jaroslav Obsut. Vinet har en ofiltrerad munkänsla - det finns en finkornig textur i vinet trots att det är helt klart - vilket förstärker intrycket av stor kropp. Det är röda bär; hallon, jordgubb och röda vinbär. Sötlakritsen från doften drar nu mer mot salmiak. Pepparkaret kickar igång en viss eldighet som inleder en lång eftersmak som övergår i örter och nötiga fattoner.

4-2 till Frölunda till slut, därefter fyra rätt på V75, Andra chansen i Melodifestivalen med låtar som inte ens borde haft en första chans... Tur att jag valde ett bra vin i alla fall.

Andra halvan av flaskan står öppnad i vinskåpets mörker och snabbmognar (det ska tåla lagring) - händer något anmärkningsvärt så kompletterar jag.

La Poja & La Serra nyhetsprovnings-toppar

Nyhetsprovning med Luleå-munskänkarna på fredag kväll. Fem röda nyheter och ett sött vitt till chokladkladdkakan som åts till efterrätt.

La Poja 2004 (96934) 495 kr
Fyllig körsbärsfruktig doft, tydligt inslag av fat och mörk choklad. Smaken är lovande innehållsrik men kändes lite ungdomligt spretig ännu. Fin syra, fyllig körsbärsfrukt, örtkryddor, en uppkäftig bitterhet som först känns lite irriterande men som så småningom passar in bra i smakbilden. Priset är svindlande men det blir ett super-vin med ett par år till på nacken. Lägg i källaren och drick La Grola medan La Poja ligger och gottar till sig.

La Serra 2004 (96849) 288 kr

En barolo med mångfacetterad doft, mörkfruktig, tjärtabletter, mintkarameller, choklad och fat. Smaken är fyllig med plommon, mörk choklad och en nypa örtkryddor. Tanninerna är extremt sträva och även det här vinet har många år framför sig innan det når sitt max.

Kanonkoop Paul Sauer (96692) 239 kr

Sydafrikansk Bordeaux-blandning. Svarta vinbär och rostade fat i näsan. Rund och god i munnen med koncentrerad frukt och en liten flirtig sötma.

La Rose (96859) 175 kr

Pauillac-Bordeaux ihopskruvad enligt den franska instruktionsboken. Svarta vinbär och ekfatstoner. Ett elegant vin som fnös föraktfullt åt sydafrikanens sötma i glaset bredvid. Inget publikfrieri här. Bättre matvin än sydafrikanen men på egen hand kändes det lite ogint.

Palacio de Leon (96615) 59 kr

Provningens budgetvin hade det inte lätt i detta högklassiga sällskap. Jordig doft. Platt smak, som bara dog i munnen.

Chateau Septy (95013) 55 kr (37 cl)
Sött vin från Monbazillac en bit inåt landet från vintypens Mecka i Sauternes. Riktigt trevligt vin med en fräsch syra som balanserade sötman och botrytiskaraktären. Aprikos, satsumas och massor av mandelmassa i smaken.

Mondavi, Woodbridge Zinfandel

Mondavi, Woodbridge Zinfandel (26507) 82 kr
Som jag nämnt tidigare ramlar det ned ovanligt mycket USA-viner i min varukorg på Systembolaget just nu (åker över 8 april).
Men den här flaskan gjorde dock ingen sugen på vinturism i USA. Robert Mondavi stod det på etiketten och jag tolkade det som någon slags kvalitetsstämpel. Han anses ju vara mannen bakom det amerikanska vinundret i framför allt Napa Valley. Han dog för cirka ett år sedan och borde rotera i sin grav över att det här vinet finns ute på marknaden.
Doften är orent syltig. Här har man hårdpressat blad, stjälkar, övermogna och ruttna druvor samt några svettiga tröjor som plockarna lämnat efter sig, sedan har man kokat ned det så att det tjocknat lite och därefter jäst det i ståltank full med ekspån.
Det resulterar i ett vin som smakar härsken jordgubbsmarmelad utspädd med avslagen cocacola.
Prislappen får plötsligt bulgariska Mozaika att framstå som ett fynd.

La Grola - oj så gott!

La Grola (42334) 149 kr
La Grola från producenten Allegrini är ett vin jag ofta stått och tittat på, men av olika anledningar har jag valt bort det. Förmodligen för att jag tyckt att med den prislappen är det bättre att välja någon chianti. Valpolicella har jag haft lite fördomar om som ett distrikt med lättare och blaskigare viner.
Bara att göra en pudel och beklaga att inte detta vin upptäckts tidigare. Jag har ju till och med varit där, besökte Allegrinis anläggning för snart tio år sedan, innan jag på allvar börjat bli vin-nörd. Köpte då ett par flaskor amarone varav jag har kvar en -97:a som det är hög tid att dricka upp inom kort.
Hade jag besökt Allegrini i dag hade jag absolut tagit mig till kullen La Grola där den översta platån kallas La Poja. Vinet La Poja kommer för övrigt i mars månads nyhetssläpp och jag hoppas få tag på ett par sådana i morgon.
La Grola är alltså La Pojas kaxiga lillasyster, men behöver verkligen inte lida av mindrevärdeskomplex.
Doften innehåller mest körsbär i frukten, ekfat, dessutom har den en eldig och aromatisk - nästan kemisk ton som ofta förekommer också i chianti-vinerna. Smaken innehåller också svarta vinbär, körsbärskärnor, mörk choklad och en del aromatiska kryddor. Frisk, saftig syra balanseras av en fyllig, kurvig kropp. Mycket lång eftersmak där tanninerna smeker förföriskt och man önskar att flaskan aldrig ska ta slut.
Signorina La Grola - jag tror att jag blivit förälskad i er...