fredag 10 september 2010

Collepiano

Läste ett blogginlägg om druvan sagrantino och drabbades av akut ha-begär. En druva som får tannat att kamma sig och och ställa sig tyst i skamvrån måste provas omedelbart.

Det som fanns på SB i Luleå var nyheten Collepiano (249 kr) från producenten Arnaldo Caprai. Vad jag förstår efter att ha läst på är familjen Caprai för sagrantino vad Alain Brumont är för tannat.

Färgen är mörkt blåröd, inte anmärkningsvärt mörk, inte anmärkningsvärt tät. Doften är nyvaket knuten. Man får ta till milt våld för att väcka vinet så att det släpper ifrån sig några aromer. Mest släpper det ifrån sig mineraltoner, lite lösningsmedel, samt osöta körsbär. Ingen flirt här inte, Collepiano fullkomligt skriker "rör mig inte".

I munnen går vinet på knock direkt. Syran är omedelbar och intensiv, körsbärsfrukten är betydligt mer mogen än man förleddes tro av doften. Efter denna överraskande attack breder vinet ut sig som en sandstrand i hela munhålan. Tungan famlar fåfängt efter något att fukta sig på och under överläppen har någon lagt en frottéhandduk. I den oändligt långa eftersmaken visar sig en liten alkoholeldig ton av cognac och den klingar av i kaffe och mörk choklad (typ kakaohalt 80 %).

Ett vin för självplågare. Jag gillar det så klart! Inte till chipsen framför Doobidoo på fredag kväll. Men till stadig mat - råbiff på björn kanske... - kommer det här vinet att vara storartat. Det tål självklart lång lagring och blir säkert mer lättillgängligt med åren.

Det är inget för nybörjare och inget för dom som är överkänsliga för röda viner. Även jag som är härdad kände en antydan till huvudvärk efter första smakprovet på 5 cl.

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Hehe... en riktig tuffing. Modigt att rycka en kork direkt, men vänta fem år så ska det nog bli andra tongångar. Lufta ordentligt ni som är otåliga, och spara inte på märgbenet i risotton....

Anonym sa...

hej

kul sida:) Vi kanske skulle starta blog vi också.... / ägare av www.champagne.se