Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005

Vi firade tioårsdagen av vår första dejt med att gå ut och äta på samma krog som då: Cooks krog i Luleå - en institution i Restaurangluleå som sett i stort sett likadan ut i cirka 30 år.
Maten har varit lokal toppklass, men i dagsläget är den endast lite över medel. Tråkigt oengagerad och okunnig personal - det är ju så mycket trevligare att få en liten presentation av den maträtt och det vin man beställt, än att den bara ställs fram med ett pliktskyldigt "smaklig måltid".
Vi åt en Halstrad pilgrimsmussla med sparris- och tryffelrisotto, liten örtsallad och hyvlad parmesan och drack ett glas champagne, Castellane. Blommig doft, liten restsötma i smaken av gula äpplen och apelsin. Maträtten var trevlig och väl tilltagen för att vara en förrätt, en syrlig dressing på örtsalladen var pricken över i:et.
Till varmrätt åt vi Grillad kalvbiff med päroncognacsås, gratinerad rotfruktskaka, smörfrästa murklor och friterad lökringar. Köttet och rotfruktskakan var "så där", såsen skaplig, murklorna godast. Till det drack vi Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005. Jordgubbig doft, fräsch syra, smak av röda bär och en antydan till mognadstoner, slank munkänsla. Bra matvin, men naturligtvis inte värd restaurangpriset 645 kr (169 på SB).

Blogg-skuld

Husbygge och vinbloggande konkurrerar om samma tid och eftersom det inte går att skapa mer än 24 timmar per dygn så får något stryka på foten - i det här fallet vinbloggandet. Inte vindrickandet som tur är - högen av obloggade flaskor har stått där och växt i köket i väntan på fotografering. För att röja detta problem ur världen, och kunna börja från scratch igen, gör vi en samlingsblogg om de senaste veckornas viner.

Nyhetsprovning med munskänkarna 2 oktober
Fyra röda viner - Crozes-Hermitage/ Domaine des Entrefaux, Barbaresco/Livio Pavese, McManis Petite Sirah 2008 (USA), Priorat/Tendral. McManis blev provningsgruppens favorit. Mörk, tät blåröd färg. Mustig lättgillad smak. Lite väl mycket ek i min egen mun. Min personliga favorit blev Tendral, varm och sötfruktig men med syra och tanniner som balanserade upp det hela. Crozes-Hermitagen var det lite Nya Världen-stuk över, men violerna och charkuterierna fanns där. Barbarescon tyckte alla var tunn i det robusta sällskapet, men jag provade den igen på egen hand ett par dagar efteråt och då var det ett trevligt och finstämt vin.
Tre vita viner: Kim Crawford, nyazeeländsk sauvignon blanc. Överdrivet aromatisk, kristallklirrande syra, välgjord och mycket druvtypisk. Winkeler Jesuitengarden, tysk riesling - ung, krispig syra, mineral och citrusfrukter, ett fyndvin som jag ska köpa en lagringslåda av. Macon-Villages Chardonnay - mycket vin för liten peng (73 kr), mycket syra, gröna äpplen och en lagom gnutta fat.

Betyg 2-kurs tisdag 6 oktober
Vita viner från nya världen hemma hos oss med resten av kursgänget. Två sauvignon blanc från Sydafrika (Fleur du Cap) respektive Nya Zeeland (Hunter´s) var enkla att hitta. Men vilken var vilken? Jag har ännu inte hittat något som skiljer dem åt.I det här fallet var sydafrikanen mer direkt och överdrivet aromatisk (vilket jag trodde var kännetecknet för NZ...) Tre chardonnay från Australien (Penfolds Thomas Hyland), Sydafrika (Zondernaam), USA (Bonterra). Amerikanen bjöd som väntat på mest ek, smör och popcorn. Hyland är en av mina favoriter i kategorin sedan tidigare, Zondernaam var ganka lik australiensaren och balanserat god den också. Sedan hade jag slängt in en joker i form av en amerikansk viognier (Francis Ford Coppola) som vållade deltagarna huvudbry. Men en (Agneta) gissade till slut på viognier "för att den varken smakade eller doftade någonting". Jag som visste vad jag skulle leta hittade en blommig ton, vax och honung.

Dessutom:
Babylons Peak ur senaste nyhetssläppet (139 kr): Tydlig shiraz-karaktär (även mourvédre, grenache) à la Nya Världen, med köttbuljong, lakrits och bildäck. Pang på, mycket av allt, rejält men utan finess.
Les Haut Castellas, Rhonevin från Vacqueras (Grenache, Mourvedre, Syrah). Lovande doft av röda bär, men en tydlig bismak av ruttna, ofräscha druvor och växtdelar. Köpte den (kostade under hundringen) för inte så lände sedan, men nu hittar jag den inte i SB-sortimentet - förhoppningsvis har den fått rött kort.

Chateauneuf-du-pape Domaine Roger Perrin -07

Provning med Munskänkarna på temat Vin & vilt. Förre ordföranden, både lokalt och i regionen, Christer Olsson hade plockat ut en kvintett viner med kraft tillräckligt för att matcha mat i älgjaktstid.

Intressantaste vinet var utan tvekan Domaine Roger Perrins C9dp från den redan så omsusade årgången 2007. Vinet var blårött och relativt transparent. Doften bjöd på mörka bär, viol och lakrits. En intensiv syra attackerar i munnen och vi hittar syrliga karameller med smak av blåbär och vildhallon. I andra vågen kommer rökighet från rostade fat och pepprig kryddighet. Tanninerna är kruttorra och lägger grund för en lång lakritsdominerad eftersmak.
Mycket gott redan nu, och när den aningen vassa syran rundats av lite och tanninerna integrerats ännu bättre blir detta ett fantastiskt vin.
Importeras av Tryffelsvinet och kan beställas i sexpack för 1314 kr (= 219 kr/flaska).

Kort om övriga fyra viner:
Aneto 2004, från Duoro, Portugal. Mörk, tät, blåröd färg. Doft och smak av plommon, mörka bär, kaffe, tobak och lakrits. Tunn frukt i förhållande till strävheten.
Pio Cecare Langhe Nebbiolo -06. Röd med tegelton, relativt transparent. Blommig doft, smak av körsbär, torra tanniner.
Guadarra -05 från Basilicata i södra Italien (hålfoten), gjort på druvan aglianico. Blåröd färg, doft av körsbär, fat, lösningsmedel, kaffe. Personlig smakpalett med mogna mörka bär, Kungen av Danmark-örter, kåda, lakrits och en viss beska. Lite egensinnigt på egen hand, men fick ett lyft i sällskap med maten (älggryta).
Finca el Puig -03, från Priorat i Spanien. Blåröd färg. Doft av solvarma, fullmogna, söta, röda bär. Viss sötma också i munnen, men den behövs då syran är ettrig och tanninerna riviga. Lång elegant eftersmak.

Bourgogne Pinot Noir (Michel Picard )

Bourgogne Pinot Noir 2007 (nr 94055) 149 kr
En röd bourgogne i prissegmentet där man kan få både jäst jordgubbssaft och riktiga viner. 150 kronor är vattendelaren, därunder brukar distriktet bjuda på tunna och snipiga viner, däröver: "the sky is the limit".

Den här ligger en pristaktisk krona under gränsen men kvalar in smakmässigt i +150 kronorsgänget. Redan doften ger valuta för pengen. Jordgubbsfrukt, så klart. Men framför allt en angenäm jordighet som av nyskördad potatis.

I munnen får jordgubbarna sällskap av lite mörkare bär, kryddor och rostade fat. Tanninerna gör inget motstånd men finns där smeksamt närvarande.

Gott, läskande, lättdrucket men med en hel del karaktär.

Två spanska musketörer

Brunus och Protos är inte några spanska motsvarigheter till de fyra franska musketörerna. De råkade bara ha korta och koncisa namn och hamna i samma nyhetssläpp (septembers) på Systembolaget.

Brunus 2006 (nr 98331) 139 kr kommer från distriktet Montsant i Katalonien, ett granndistrikt till Priorat känt för flera stora viner på senare år.
Brunus har en mörkt blåröd rätt tät färg och bjuder på en generös doft av mörka bär, kryddor, choklad. I munnen är vinet runt och behagligt utan att vara mjäkigt. Det har en tuggig struktur (en hel del fällning i glaset) och smakar mörka bär, choklad, rostade fat.

Protos Crianza 2006 (nr 95246) 159 kr kommer från Ribera del Duoro och är gjort på tempranillo (som här kallas tinta del pais).
Protos har en blåröd färg. Den har en koncentrerad doft av röda och mörka bär samt en kryddighet som fick mig att hosta till vid djupa sniff. Minst lika intensiv är syraattacken i munnen, det är en syra som i dagsläget slår ut de flesta andra smaknyanser och vinet skulle säkerligen må bra av några månader i källarmörkret. Frukten känns nu som den annorlunda kombinationen lingon/svarta vinbär. Men det finns en lång skön eftersmak av fat och lakrits som lovar mer.

Sammantaget två intressanta viner från den nya spanska skolan. Köpvärda trots relativt utmanande prissättning.

Espelt Solivent succé på nyhetsprovning

Nyhetsprovning med munskänkarna i Luleå. I glasen bland annat Castello di Brolio 2005 (94038) 295 kr - som fick se sig "besegrad" av en okänd spanjor, Espelt Solivent 2006 (95253) 95 kronor.

Förutom dessa båda var ytterligare två röda viner med i spelet: nyazeeländska Mission Estate Syrah 95 kr, samt argentinska Broquel Cabernet Franc 2007 (94008) 95 kr.

Castello du Brolio bjöd på en tydlig doft av nymalet kaffe och en ganska dov frukt. Smaken var stram, för att inte säga snål, med körsbär, körsbärskärnor, kaffe och en aning beskt slut. En vilsen ungdom som behöver några år i källaren för att hitta sig själv.

Espelt Solivent var raka motsatsen. Doften var stor, flirtigt fyllig och nyansrik: hallon, blåbär, björnbär, kaffe, choklad, kryddor. Smaken direkt och lättillgänglig: mörka bär, kaffe, choklad och en lång och behaglig eftersmak.
Vinet är gjort på garnacha, och kommer från distriktet Empordà i Katalonien. Stark köprekommendation!

Mission Estate Syrah var en druvtypisk karikatyr av ett Rhonevin. En blommig violdoft med mosade hallon och köttsaft. Smak av körsbär, hallon, tvålflingor, charkuterier, fat. Obalanserat med överdrifter åt alla håll.

Broquel Cabernet Franc bjöd på en doft av mörka bär och mynta. Smak av svarta vinbär, körsbär hallon. Platt och bitter finish.

Två vita viner provades också: Sancerre 2008 (95249) från André Dezat för 139 kr, samt Steinschaden Grüner Veltiner (94018) 69 kr.

Sancerre doftade enligt skolboken mineral (flinta), krusbär och nässlor. Härlig syra med citrus, mineral och krusbär i munnen. Smakade fantastiskt tillsammans med den bit getost som provningsledarna hade dukat med.

Steinschaden hade inte samma komplexitet, men för halva Sancerrens prislapp får man ett korrekt vin med snygg syra och mycket gröna äpplen i smakpaletten.

Betyg 2: röda italienska

Kapitlet "röda italienska viner" i Munskänkarnas betyg 2-kurs har avverkats. Resultatet var skapligt om än inte klockrent.

Gunnar och Ingrid i Bensbyn hade laddat upp med sex italienare, två från vardera Toscana, Piemonte och Venetien. Från vardera området ett enklare vin och ett mer komplext.

Glas 1: Rödblå färg. Ordinär körsbärsdoft utan någon stuns. Pigg syra och halvtrötta tanniner, tunn frukt.
Definitivt inget komplext vin, uteslutningsmetoden och tanninerna sa att det trots allt borde vara en chianti (rätt).
Terreno Chianti Classico (nr 2373) 89 kr

Glas 2: Rödblå färg. Lite blommig, parfymerad doft, i trakterna av viol. Menlös smak med tvålinslag, liten syra, inga tanniner.
Inget komplext vin, avsaknaden av tanniner säger att det är ett enklare corvinavin från Valpolicella (rätt).
Masi Valpolicella Bonacosta (nr 6998) 83 kr

Glas 3: Tegelröd färg, relativt transparent. Doft av körsbär, lakrits och rosenblad. Blodfattigt okulärt intryck, men med smakmässigt betydligt mer muskler (syra och tanniner) än de två första. Körsbär, nyponsoppa och lakrits.
Redan färgen skvallrar om att det är ett nebbiolovin från Piemonte , näsa och mun sa inte emot. Inget dåligt vin, men mindre komplext än tre andra viner (rätt).
Langhe Nebbiolo Pio Cesare (nr 7306) 119 kr

Glas 4: Tät, mörk blåröd färg. Fyllig, mogen och komplex doft av körsbär, blöt jord, kaffesump, fat. Lika komplex smak av körsbär, tjära, läder. Hög syra och mogna tanniner.
Ett bra vin, provningens bästa. Den mogna karaktären och tjäran ledde min gissning mot Barolo (fel).
Marchese Antinori Riserva 2004 (nr 22382) 179 kr
Provade årgång -01 av detta vin i maj, det var inte alls bra. Provade det även mars -08 och fick ett bra intryck även då. Men nu var det ännu bättre.

Glas 5: Mörkt blåröd färg. Märklig doft med lösningsmedel och kanel. Eldig smak, tydlig sötma, körsbär, russin, torkade fikon, kryddor, samt en lite ekbeska.
Var helt säker på att även detta var ett corvinavin från Valpolicella (rätt), kanske en ripasso. Hoppsan, det var till och med en amarone. Men nog var den lite klumpigt hopspikad för att vara en sådan.
Amarone della Valpolicella Classico Monte Faustino 2003 (nr 88471) 378 kr

Glas 6: Mörkt blåröd färg. Doft av mörka körsbär, plommon, piptobak, kryddor, fat. Stram smak med hög syra och tanniner som grovt sandpapper. Körsbär, plommon, choklad.
Tanninerna ledde in mig på Chiantispåret (fel) men jag har provat detta vin och borde ha kommit ihåg barolon med de minnesvärda tanninerna.
Barolo La Serra 2004 (nr 96849) 288 kr