High Altidude vs Château de la Tour Penet

Med en utskrift av den topplista som vinbloggen Billigt vin sammanställt av juniutsläppet begav jag mig till nyhetshyllan på SB och plockade åt mig buteljer för en egen liten nyhetsprovning. Munskänkssektionen som normalt nyhetsprovar i början av månaden har gått till sommarvila.

Först ut en vit duell mellan australiska High Altidude och den vita bourgognen Château de la Tour Penet. Båda har fått höga prisvärdhetsbetyg då de kostar under hundralappen. High Altitude (HA) 62 kr är en blandning chardonnay/viognier (85/15), bourgognen (CTP) 99 kr är som sig bör 100 % chardonnay.

FÄRG
HA: ljusgul med en liten grönbrun ton.
CTP: ljust guldgul.
Ronden till CTP: 0-1.
DOFT
HA: blommig, rosor, lime och exotisk frukt.
CTP: grön, knuten doft. Citron och inte riktigt mogna krusbär.
Ronden till HA: 1-1.
SMAK
HA: frisk syra, ananas och lime, fyllig munkänsla med honung och nötter.
CTP: frisk syra, citron och grape inklusive en inte obetydlig beska i eftersmaken. Liten mineralton.
Ronden till HA: 2-1.
TOTALT
HA: Den förföriska och lagom insmickrande smaken avgjorde matchen. Välgjort vin med bra balans mellan syra och fyllighet. Troligen bäst som bersåvin, men går säkert även till mat.
CTP: Bra vin men lite för endimensionellt syraorienterat. Vinner på högre serveringstemperatur då mineraliteten ökar och liten kryddighet tillkommer. Troligen bättre som matvin.

Fantin Nodãr en fulsnygg elefant

Fantin Nodãr Friulano 2007 (nr 95116) 99 kr

Vita italienska viner är jag bedrövlig på. Ofta finns där en bitterhet jag har svårt för vilket gör att jag aldrig köper vita italienska. Men jag har ett positivt smakminne av ett vitt vin (som jag tyvärr glömt namnet på) från det nordostligaste distriktet, Friuli.

Nu såg jag ett vin från Friuli i nyhetshyllan och tyckte det var dags att ge ett vitt italienskt vin en chans. Tillverkat på en lokal druva, friulano (enligt SB), och jag antar att det är samma druva som exempelvis Oz Clarke (Druvan bakom vinet) kallar för tocai friulano.

Vinet har en ljust gulbrun färg. Liten doft av citrusfrukter och fat. Bra syra med drag av grape och lime. En oväntat fyllig munkänsla, fet struktur med mandeltoner. Fatkaraktären är mycket tydlig, men av lite annorlunda nötig karaktär.

Inte så dumt vin, aningen överekat kanske, men med viss egensinnig charm - ungefär som den fulsnygga elefantetiketten.

Claude Val - hajpat budgetvin

Claude Val Rouge (nr 32153) 56 kr
En munskänk nämnde det här vinet i något sammanhang och eftersom jag aldrig hört talas om det så var jag tvungen att googla in lite info. I vinbloggosfären noterade jag att vinet tydligen hajpats inledningsvis av Kronstam i DN och att fler sedan följt efter.

Eftersom jag behövde en halvflaska matlagningsvin så köpte jag detta och smakade på den andra halvan. En skaplig syra attackerar på tungspetsen, men den tonar snabbt bort i ett mellanregister med en fadd plommonfrukt med vaniljton. Nästan lite övermogen, kokt karaktär.

Languedoc verkar av Systembolagets inköpare ha utsetts till Frankrikes Ullared. Lågprisvinerna dominerar. För 56 kronor är väl detta helt okay, men jag kommer inte att köpa det annat än som matlagningsvin.

Tryst en röd rosé

Tryst Cabernet Sauvignon Rosé 2008 (nr 95041) 85 kr
En australisk rosé gjord på cabernet sauvignon. En rosé som tangerar gränsen mellan rosé och rött vin. Färgen är i trakterna av lingondricka. Doften är fyllig och munkänslan är mulligare än de flesta roséviner. Fruktig och örtig smak av vinbär, viss fyllighet men inga tanniner och en kort eftersmak.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det är inte dåligt, men om man nu vill ha ett rosévin så strävar man ju efter det lätta, slanka, friska. Det här blir något mellanting. För lätt för att vara rött, för mulligt för att vara rosé.

Provning med Hemma gastronomi

Säsongsavslutning med Munskänkarna, Luleå. Lokale kändiskocken Simon Laiti (tidigare Kattilakoski Gastronomi) hade anlitats för en delikatesstallrik och han hade i sin tur tagit hjälp av Louise Eriksson som sommelier. Hans företag i dag är Hemma gastronomi.

Maten var spännande. Pata negra ("världens finaste skinka") fänkålssalami, en tryffelspäckad korv, chorizo, renkorv, rökt lammfilé, parmesanost, gorgonzola... tillsammans med kex och bröd. Inget man blev proppmätt på, men riktigt bra råvaror, snyggt upplagt och spännande kombinationer.

Medan maten lades upp serverades Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685). Fin syra, ett fräscht vin som matchar de flesta fusk-champagner.

Till smaktallriken serverades fyra viner:

• Trapiche Malbec 79 kr
  
• Conde Valdemar Reserva 109 kr
  
• Tommassi Amarone 259 kr
  
• Penfolds Thomas Hyland Shiraz 109 kr
  

Helt okay men inte särskilt spännande viner och uppgiften gick den här gånger mer ut på att hitta bra kombinationer mellan mat och vin. Amaronen och parmesanosten var ju en gjuten kombination. Conde Valdemar anpassade sig till de flesta charkuterierna. Trapiche Malbec gick bra med speciellt de mest rökta charkuterierna.

Xavier 2007

Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267) 199 kr

När jag två timmar innan servering hällde om detta mörkt blåröda vin steg en överdriven doft av lakrits upp ur karaffen. Stor doft men lite obalanserad.

Två timmar senare var det betydligt mer harmonsikt. Frukten hade vuxit till sig där fanns blåbär, björnbär, plommon och andra mörka bär. En kryddblandning med bland annat kryddpeppar var också tydlig. Dessutom en varmsöt blandning av viol och sötlakrits.

Smaken - waow! - det här är grejer. Ren som kristall, koncentrerad som dynamit, elegant som en cirkushäst, balans som en lindansare. Blåbär och plommon, fat och en lakritston som drar mot salmiak och saltlakrits. Attacken och mellanregistret är smaskigt och läskande. Tanninerna är finkorniga som sanden på en söderhavsö. Eftersmaken lång och behaglig. En alkoholhalt på 15 % resulterar i en eldighet som förstärks av peppartoner.

Riktigt bra vin. Det tyckte även en annan bloggare och även den här.

Sommarens första rosé

Vårens sista styrelsemöte med Munskänkarna i Luleå avrundades med att ordförande bjöd på kyckling- och laxpaj som sköljdes ned med två olika roséviner. En bra slutsignal då sommaren innebär lättjefullt rosédrickande som jag oftast inte analyserar så noga. Är det bara rätt tempererat, har bra syra och inte smakar billigt och orent så är jag nöjd.
Réserve de Bonnet Rosé (nr 3181) 80 kr
Ljusrosa färg. Fin doft, frisk syra med toner av hallon och lingon. Torrt, lite grönaktigt slut. Välgjort vin från en producent som sällan sviker (Lurton).
Leonardo Rosato 2008 (nr 95125) 87 kr
Något rödare i färgen. Lite mer tyngd också i doft och smak. Mogen frukt - jordgubb och röda vinbär - något lägre syra och därmed en fylligare munkänsla.