KUNDER

Jag brukar alltid säga att jag har bara glada och trevliga kunder i min butik. Men i fredags hade jag en kund som varken var glad eller trevlig. Jag satt inne på kontoret och åt en smörgås när två kvinnor med två mindre pojkar kom in. När jag gick ut i butiken så var en av killarna bakom kassan och jag sa åt honom att han inte skulle vara där utan han fick vara i själva butiken. Då blev hans mor riktigt förnärmad och sa ”att han inte gjorde något” och hon tyckte att jag var oförskämd som sa åt honom. Hon skulle minsann inte komma tillbaka till min butik eftersom jag var så otrevlig.

Hon tog med sig pojkarna till parken, med kommentaren ”att där får dom åtminstone röra sig”. När hon lämnat pojkarna i parken så kom hon tillbaka in och fortsatte att klaga över hur otrevlig jag var. Till slut var jag tvungen att fråga om hon på fullt allvar menade att pojkarna skulle får röra sig hur som helst. Det tyckte hon inte men problemet var att jag skulle ha diskuterat det med henne istället för att säga åt pojken direkt. Jag kände bara hur jag blev både uppretad och arg. Men jag lyckades att bita mig i tungan och inte säga allt vad jag tänkte och tyckte.

Jag anser att alla ska kunna prata direkt med den som gör fel, för hur skulle pojken veta att han gjorde fel om ingen talade om det. Hans mamma brydde sig inte, så han såg inget fel i det. Jag skulle hålla med henne om jag hade skrikit eller varit arg, då hade jag överreagerat. Men jag kan absolut inte se att det är fel att tala om för någon, gammal eller ung, om de gör fel. Det har jag gjort förut och kommer att göra igen. Trösten i det hela är att de flesta som blir tillsagda reagerar på rätt sätt och att det inte finns så många människor av hennes typ.

Jag tycker bara synd om hennes barns lärare och grannar. Eftersom helt tydligt så gör hennes barn absolut inga fel. /Lena