Arrocal Seleccion 2004

Temat för aprilprovningen med Munskänkarna i Luleå var "Det nya Spanien", provningsledare var Börje Rosenberg från Guldstaden, Skellefteå.
Arrocal Seleccion 2004 var kvällens höjdare.
I de fem glasen fanns:
Geol - nyhet från Costers del Segre i SB-sortimentet nu i mars. Vi provade den även i mars och då tyckte jag den var sensationellt bra. Den var mycket fin även nu - men konkurrensen var hårdare. Ung friskhet, kombinerad med flirtig sötma. Lättgillad. (179 kr)
Finca el Puig - trotjänare från Priorat som nu kändes relativt ofräsch med oxiderad och trött frukt. (189 kr)
Finca Malaveïna - merlotdominerat från Empordà. Korrekt och balanserat men inte särskilt spännande. (199 kr)
Arrocal Seleccion 2004 - från Ribero del Duero. Intensivt och koncentrerat vin med tät, mörk blåröd färg. Redan första sniffen skvallrade om att här är det något speciellt. Nygödslad, mullrik jord, asfalt och mogna mörka bär. Smaken helt fri från publikfriande sötma men ändå så elegant, med kristallklar syra, blåbär, plommon, choklad, kryddor, fattoner. Bestämda tanniner gjorde att intrycken räckte länge. Ett komplext vin som jag gärna skulle vilja ha många flaskor av i källaren. Gjort på 100 % tinta del pais (en Tempranillo-synonym om jag minns rätt?) enligt producentens hemsida där det även framgår att "Vinadvokaten" delat ut 92 poäng. (269 kr - beställningssortimentet)
Finca Sandoval - från Manchuela, producerat spanske vinlegenden Victor de la Serna. Syrah-dominerat men inte likt varken Rhone eller Australien. Kraftfullt och komplext vin, mycket gott och given tvåa i provningen. (263 kr).

Tatachilla

Tillsammans med B. lyckades jag ta mig till regionfinal i Munskänkarnas vinprovningstävling. Sektiontävlingen gick riktigt bra, 15 poäng med mersmak, hade vi hållit fast vid första intrycket hade vi varit nära full pott.
Men nu gick det alldeles åt skogen. Tror vi nådde 11,5 poäng (av 24) efter att ha missat de vita vinerna kapitalt (sauvignon blanc/Sancerre, riesling/Alsace och silvaner/Franken)..
Ett av vinerna som vi prickade in var detta: Tatachilla Shiraz.
Doftar mörka bär, nära blåbär - kryddat med eukalyptus i massor. Har du som jag haft svårt att hitta de australiska eukalyptustonerna är detta ett tacksamt övningsobjekt.
I munnen är det fruktigt, eldigt och riktigt strävt. I alla fall när jag som under tävlingen smakade och spottade. Då var det som ett finkornigt sandpapper i munnen efteråt. Jag tog med resterna av flaskan hem och drack den till söndagskycklingen - då var den inte alls lika sträv.
Ett småtrevligt vin när man känner för något mindre finstämt. Det här drar fram med pukor och trumpeter - men det är i alla fall raka led och taktfast marsch.

Laudun Expressions

I min jakt på vita viner utanför motorvägen av chardonnay, riesling och sauvignon blanc - åkte detta vita (Laudun Expressions) côtes du Rhone-vin ned i varukorgen.

Druvblandning med mestadels grenache blanc, samt viognier, och rousanne lät spännande.

Besvikelsen blev därför stor när det smakmässigt var "en chardonnay". Frisk, fräsch och inte alls dålig - men inte den nya bekantskap jag hade förväntat mig. Det känns som om jag druckit det här förr men då har det stått exempelvis Couvent des Jacobins på etiketten.

Naturalis Historia 2000

Visste inte mycket (inget alls!) om det här vinet när jag för ett knappt år sedan vann det i Munskänkarnas vinlotteri. Sedan dess har jag googlat och upptäckt att det har gott rykte.
Det kostar i dag drygt 300 kr att köpa hos producenten, Mastrobernardino i Kampanien. I provningsnoteringar på exempelvis Cellartracker har det genomgående håvat in + 90 poäng. Dominerande druva (85 %) är Aglianico.

Ett vin värt ett speciellt tillfälle kanske - men jag öppnade det en vanlig annandag påsk till en högst ordinär middag på köttfärslimpa med fetaost och oliver.
Vi hade påskplanerat uteaktiviteter och en kortsemester med besök på Norrlandsoperan i Umeå och annat skoj - men allt förändrades när hustrun halkade och bröt benet sent på onsdag kväll. Därefter har det varit sjukhusbesök och inomhusaktiviteter då hon kom hem med benet i gips.
Naturalis Historia kändes då på Annandagen som en lämplig tröst.

Vinet har en klar, röd färg med tegelkant. Doften är intensiv och koncentrerad - på typiskt italienskt manér slår det inledningsvis över mot kemiska lösningsmedel. Frukten plöjer plommon/körsbär-fåran med en ton av russin och kanel.
Smaken är enastående vital, syran är frisk som en vårvind i april. Det är stramt och seriöst med finkorniga tanniner som vet vad dom vill. Samtidigt som russinsötman öppnar vinet med en välkomnande kyss. Vanilj, kakao och en mindre kryddbod lägger också ut förföriska tentakler - men det blir aldrig för mycket av något.
Eftersmaken vet jag ännu inte hur lång den är eftersom glaset står bredvid mig - och just nu känns det som om den aldrig tar slut...

Vill ha fler flaskor! Var köper man dem?

GR-174

Billigare Prioratviner har börjat hitta in i Systembolagets sortiment. Tendral kom i början av året (gott!) och i senaste nyhetssläppet fanns GR-174 (119 kr).
Trots det monumentalt charmlösa namnet så hade jag en del förväntningar då det fått bra betyg i diverse publikationer.

En alkoholhalt på 15 % (!) pockar på uppmärksamhet när näsan sticks i glaset. Det sticker i näsan och därunder finns söt, solmogen frukt.
Det är starkvinsvarning även i munnen. Med hjälp av alkoholen brottar sötman ner syran - trots att syran är 10 enligt Systembolagets klockor.
Eftersmaken är som efter ett par bitar Käck (finns det sötlakritsgodiset fortfarande?). Tanninerna får dock bra fäste i munhålan och räddar GR-174 till ett godkänt betyg i alla fall.
Men som så ofta när alkoholhalten drar iväg blir totalintrycket lite vulgärt, typ vore det trampat av en spansk bondmora i stringtrosor och stilettklackar.

Vinet är gjort på ungefär lika delar garnacha, cabernet sauvignon och carignan. Och namnet är varken ett bekämpningsmedel, en jästtyp eller en speciell druvklon - utan numret på vägen som löper genom vingården.

Tim Adams Semillon

Egentligen är jag ganska positiv till Systembolaget. Utbudet hemma i Luleå är storartat jämfört med vad man hittar på mindre orter ute i Europa.
Men sedan en tid har jag stått resignerad inför vitvinshyllorna. Där finns - känns det som - bara sauvignon blanc från Nya Zeeland eller Loire, ekad eller oekad chardonnay eller tysk riesling (sorry, gewürztraminer kan jag bara inte med). Vita spanjorer och portugiser blir jag oftast besviken på.
Så roligt då att hitta en torr semillon från Australien: Tim Adams. Semillon finns ju annars mest som komplement i druvblandningar eller i söta Bordeauxviner. Men här är det kruttorrt och ett "endruvevin" från Clare Valley.
Doften gjorde mig lite tveksam - tapetklister? Men där finns också fina nyanser av apelsinskal och annan citrusfrukt. Någon grön ton också... gurka, fast köttigare, kanske squash. Smaken är mer direkt, med syra som av knallhårda, gröna äpplen. Mellanregistret är personligt med mandelmassa, apelsin, mineraler, honungsmelon. Smaken klingar av länge med en aning fattoner, syror och kryddor i en behaglig blandning.
Uppfriskande i dubbel bemärkelse!

Bloggen återuppstånden

Dags att ta tag i saker och ting. Bloggtystnaden har varit ett dåligt samvete ett tag. Fick i dag en kommentar på ett gammalt blogginlägg. Sedan mötte jag en vän på Systembolaget som påpekade att hon brukar läsa min blogg men att jag inte skrivit på länge.
Två tecken som jag tolkar som "återuppliva bloggen!"
Hänt sedan sist:

• Tvåbetygskursen har nått fram till tentamen. Godkänd eller inte får man veta först i slutet av maj sägs det. Jag kan ha klarat teorin med ett nödrop. Praktiken grejade jag nog trots provskaparnas försåtsminering med en cabernet franc bland de röda. Spikade pinot gris, chardonnay och tempranillo. De övriga gav några reservalternativspoäng.

• Årets provning har förmodligen redan genomförts. Nio portugisiska viner tillsammans med Sandra Tavares da Silva blir svårslagen. Ett par timmar före det bl a en vit Chateau Beaucastel på en Chateauneuf du pape-provning. Det var på Munskänkarnas regionårsmöte den 13 mars och blir svårslaget när vinåret sammanfattas.

• På regionmötet var jag för övrigt som sektionschef för Luleåsektionen. Valdes vid årsmötet den 20 februari.

• I sektionen har vi arrangerat en mycket uppskattad pinot noir-provning (viner från februari-släppet). Intresset var så stort att vi fick köra den i två omgångar. Trots dubbel konkurrens från Bourgogne, bl a Corton Grand Cru, "vann" amerikanska Sokol Blosser omröstningen om godaste vin vid båda tillfällena.

• Vid påskprovningen i slutet av mars provades ett blandat sortiment av tillfälliga nyheter. Där fastnade jag speciellt för spanska Geol som var precis så där flirtigt men ändå karaktärsfullt och personligt som jag vill att vin ska vara.

OK - då är jag ikapp verkligheten. En flaska GR-174 (Priorat) ligger i vinstället och väntar på att bli öppnad. Den är jag nyfiken på - återkommer inom kort med ett utlåtande.