Penfolds Thomas Hyland Shiraz

Penfolds Thomas Hyland Shiraz (6301) 109 kr
Hylands hörna denna helg. Och denna australiska odyssé slutade inte alls som jag trodde. Denna shiraz trodde jag var ett säkert kort - medan jag var skeptiskt mot Hylands chardonnay.
Men det var den här som uppfyllde alla fördomar om nya världen-viner:
En stor fruktig doft med lakritston. Smaken är överdrivet varmfruktig. Nästan övermogna mörka bär - insmickrande som en turistfälla ("turist-vin" bedömde Lena som är bättre på nyskapande vinterminologi än jag). Eldig av 14,5 procent alkohol, och så är det nästan lika mycket sötlakrits som i bulgariska Mozaika som provades för ett par veckor sedan.
Lättdrucket men obalanserat och utan finess. Inte prisvärt.

Penfolds Thomas Hyland Chardonnay

Penfolds Thomas Hyland Chardonnay (6023) 104 kr
En kollega tyckte att jag borde prova det här vinet. Jag lydde uppmaningen med stor tveksamhet då ekad chardonnay från "nya världen" verkligen inte är min grej.
Eller var min grej. Det här var nämligen riktigt gott.
Doften var ungefär som förväntat fyllig med mycket päron och en aning gula äpplen och en stadig ekplanka. Men smaken överträffade mina förväntningar stort. Där fanns en härlig syra-attack kombinerad med en rund, fyllig, smörig kropp som verkligen fyllde upp munhålan. Frukten gick mest mot päron och gula äpplen men gjorde också avstickare åt grapefrukthållet. Eftersmaken lång och smörig och först där gjorde ekfaten sig påminda i form av en behaglig nötig ton.
Passade utmärkt till en kycklinggryta med mango chutney.
Det här kommer jag att köpa fler gånger. Absolut värt sitt pris, kanske rent av ett fynd.

Bliss Zinfandel

Bliss Zinfandel (nr 6586) 86 kr
Mörkrött vin. Fruktig svartvinbärsdoft med blommiga nyanser och lakrits. Varmsöt fruktig smak med svarta vinbär och katrinplommon, samt kryddor.
Inte särskilt amerikansk i sin framtoning. Ektonerna hålls i bakgrunden, vinet är välbalanserat och de 14,5 % alkohol känns inte besvärande.
Ett fyndvin för 86 kronor.

4 x Cabernet Franc

Provning med munskänkarna på lördag kväll. Norrbottens enda (?) vinimportör Marie Granqvist, Vidsel, skulle berätta om sin verksamhet, men det blev lite rumphugget när hon insjuknat. Hennes franske medarbetare Maurice Guaslard berättade i alla fall om deras arbete och vi provade deras viner.
Det blev fyra röda viner från hans födelsetrakt, Loiredalen, där Carbernet Franc är den dominerande röda druvan. Vinerna finns inte på Systembolaget.
1. Domaine de Falaise (Anjou)
Blåröd färg. Svag bärig och örtkryddig doft. Lätt vin med hallonton och frisk syra. Torr gräsig struktur.
2. Domaine de Mihoudy (Chinon)
Ljust röd. Medelfyllig doft med en aning flintsten. Lingon och blåbär i smak och samma torra gräsiga struktur som i glas nr 1.
3. La Gardiere (St Nicola de Bourgueil)
Rubinröd. Svag hallondoft med gräsinslag. Fyllig smak, betydligt rundare än de två tidigare, med hallon och viol. En liten bitterhet (grön paprika) i eftersmaken.
4. Domaine de Chevalierie (Bourgueil)
Tredjevin från områdets kult-producent Pierre Caslot. Blåröd färg. Fyllig och kryddig svartvinbärs doft. Fyllig, fruktig smak med välbalanserade syror. Piptobak och gräs i avslutningen.
Till maten (underbar som vanligt på "En trappa upp") kalvbiff med hummersås och potatiskaka, fick vi ett vitt vin från Domaine de Mihoudy eller en mycket blaskig Pinot Noir, Les Carisarnes.
Vin nummer fyra och det vita matvinet blev mina favoriter. Men inte blev jag helfrälst på röda Loire-viner. Jag fortsätter nog att betrakta det som ett vitvinsdistrikt.

Barbera d´Alba

2365 Barbera d´Alba (Luigi Voghera) 89 kr
Fin fruktig körsbärsdoft. Frisk syra och fruktig smak av körsbär med drag av blåbär. En aromatisk kryddighet med muskot och peppar. Skaplig eftersmak med viss strävhet, ekfat och lakritston. Totalt sett mycket italienskt i sitt helhetsintryck vilket ska ses som ett positivt omdöme. Mycket vin för liten prislapp.

3 de Valandraut

3 de Valandraut, 2005 - 293 kr (97012 )
Självklart ett mycket gott vin från en kult-stämplad producent (Jean-Luc Thunevin). Doften är lite blygsam med toner av både röd och mörk frukt samt rostade ekfat. Smaken är strået vassare med en fräsch syra i lingonton som övergår i körsbär och svarta vinbär. Mellanregistret är eldigt och pepprigt och eftersmaken är lång och fruktig med mjuk lakrits, piptobak och sträv ek. Kanske lite ungt och spretigt fortfarande. För tre hundralappar förväntar jag mig lite mer. Mycket gott men bara knappt prisvärt.

Mozaika

2815 Mozaika 48 kr
En vän inom munskänkarna tipsade om ett prisvärt "pasta-vin" som jag köpte som kompensation för ett snuskigt dyrt vin till lördagen.
Bara att det kommer från Bulgarien sänker förväntningarna till noll, dessutom en prislapp motsvarande två storflaskor Coca Cola.
Doft: kemisk och vegetativ (nagellack och gammalt hö). Smak: fräsch syra, massor av lakrits - men inte så mycket mer, platt eftersmak. Lite vulgo när man dricker det solo, men fungerade riktigt bra till orientaliskt kryddad färs med chevré, ruccola, soltorkade tomater och pasta - då tonades den överdrivna lakritssmaken ned.
Inte gott, möjligen prisvärt - men 66 kr för Cotes du Rhone (Pellerin) är bättre vinupplevelse. /T