Naturalis Historia 2000

Visste inte mycket (inget alls!) om det här vinet när jag för ett knappt år sedan vann det i Munskänkarnas vinlotteri. Sedan dess har jag googlat och upptäckt att det har gott rykte.
Det kostar i dag drygt 300 kr att köpa hos producenten, Mastrobernardino i Kampanien. I provningsnoteringar på exempelvis Cellartracker har det genomgående håvat in + 90 poäng. Dominerande druva (85 %) är Aglianico.

Ett vin värt ett speciellt tillfälle kanske - men jag öppnade det en vanlig annandag påsk till en högst ordinär middag på köttfärslimpa med fetaost och oliver.
Vi hade påskplanerat uteaktiviteter och en kortsemester med besök på Norrlandsoperan i Umeå och annat skoj - men allt förändrades när hustrun halkade och bröt benet sent på onsdag kväll. Därefter har det varit sjukhusbesök och inomhusaktiviteter då hon kom hem med benet i gips.
Naturalis Historia kändes då på Annandagen som en lämplig tröst.

Vinet har en klar, röd färg med tegelkant. Doften är intensiv och koncentrerad - på typiskt italienskt manér slår det inledningsvis över mot kemiska lösningsmedel. Frukten plöjer plommon/körsbär-fåran med en ton av russin och kanel.
Smaken är enastående vital, syran är frisk som en vårvind i april. Det är stramt och seriöst med finkorniga tanniner som vet vad dom vill. Samtidigt som russinsötman öppnar vinet med en välkomnande kyss. Vanilj, kakao och en mindre kryddbod lägger också ut förföriska tentakler - men det blir aldrig för mycket av något.
Eftersmaken vet jag ännu inte hur lång den är eftersom glaset står bredvid mig - och just nu känns det som om den aldrig tar slut...

Vill ha fler flaskor! Var köper man dem?

GR-174

Billigare Prioratviner har börjat hitta in i Systembolagets sortiment. Tendral kom i början av året (gott!) och i senaste nyhetssläppet fanns GR-174 (119 kr).
Trots det monumentalt charmlösa namnet så hade jag en del förväntningar då det fått bra betyg i diverse publikationer.

En alkoholhalt på 15 % (!) pockar på uppmärksamhet när näsan sticks i glaset. Det sticker i näsan och därunder finns söt, solmogen frukt.
Det är starkvinsvarning även i munnen. Med hjälp av alkoholen brottar sötman ner syran - trots att syran är 10 enligt Systembolagets klockor.
Eftersmaken är som efter ett par bitar Käck (finns det sötlakritsgodiset fortfarande?). Tanninerna får dock bra fäste i munhålan och räddar GR-174 till ett godkänt betyg i alla fall.
Men som så ofta när alkoholhalten drar iväg blir totalintrycket lite vulgärt, typ vore det trampat av en spansk bondmora i stringtrosor och stilettklackar.

Vinet är gjort på ungefär lika delar garnacha, cabernet sauvignon och carignan. Och namnet är varken ett bekämpningsmedel, en jästtyp eller en speciell druvklon - utan numret på vägen som löper genom vingården.

Tim Adams Semillon

Egentligen är jag ganska positiv till Systembolaget. Utbudet hemma i Luleå är storartat jämfört med vad man hittar på mindre orter ute i Europa.
Men sedan en tid har jag stått resignerad inför vitvinshyllorna. Där finns - känns det som - bara sauvignon blanc från Nya Zeeland eller Loire, ekad eller oekad chardonnay eller tysk riesling (sorry, gewürztraminer kan jag bara inte med). Vita spanjorer och portugiser blir jag oftast besviken på.
Så roligt då att hitta en torr semillon från Australien: Tim Adams. Semillon finns ju annars mest som komplement i druvblandningar eller i söta Bordeauxviner. Men här är det kruttorrt och ett "endruvevin" från Clare Valley.
Doften gjorde mig lite tveksam - tapetklister? Men där finns också fina nyanser av apelsinskal och annan citrusfrukt. Någon grön ton också... gurka, fast köttigare, kanske squash. Smaken är mer direkt, med syra som av knallhårda, gröna äpplen. Mellanregistret är personligt med mandelmassa, apelsin, mineraler, honungsmelon. Smaken klingar av länge med en aning fattoner, syror och kryddor i en behaglig blandning.
Uppfriskande i dubbel bemärkelse!

Bloggen återuppstånden

Dags att ta tag i saker och ting. Bloggtystnaden har varit ett dåligt samvete ett tag. Fick i dag en kommentar på ett gammalt blogginlägg. Sedan mötte jag en vän på Systembolaget som påpekade att hon brukar läsa min blogg men att jag inte skrivit på länge.
Två tecken som jag tolkar som "återuppliva bloggen!"
Hänt sedan sist:

• Tvåbetygskursen har nått fram till tentamen. Godkänd eller inte får man veta först i slutet av maj sägs det. Jag kan ha klarat teorin med ett nödrop. Praktiken grejade jag nog trots provskaparnas försåtsminering med en cabernet franc bland de röda. Spikade pinot gris, chardonnay och tempranillo. De övriga gav några reservalternativspoäng.

• Årets provning har förmodligen redan genomförts. Nio portugisiska viner tillsammans med Sandra Tavares da Silva blir svårslagen. Ett par timmar före det bl a en vit Chateau Beaucastel på en Chateauneuf du pape-provning. Det var på Munskänkarnas regionårsmöte den 13 mars och blir svårslaget när vinåret sammanfattas.

• På regionmötet var jag för övrigt som sektionschef för Luleåsektionen. Valdes vid årsmötet den 20 februari.

• I sektionen har vi arrangerat en mycket uppskattad pinot noir-provning (viner från februari-släppet). Intresset var så stort att vi fick köra den i två omgångar. Trots dubbel konkurrens från Bourgogne, bl a Corton Grand Cru, "vann" amerikanska Sokol Blosser omröstningen om godaste vin vid båda tillfällena.

• Vid påskprovningen i slutet av mars provades ett blandat sortiment av tillfälliga nyheter. Där fastnade jag speciellt för spanska Geol som var precis så där flirtigt men ändå karaktärsfullt och personligt som jag vill att vin ska vara.

OK - då är jag ikapp verkligheten. En flaska GR-174 (Priorat) ligger i vinstället och väntar på att bli öppnad. Den är jag nyfiken på - återkommer inom kort med ett utlåtande.

Lirac ny vardagsfavorit

Lirac, Les Chenaies, (2214) 100 kr, har blivit en ny vardagsfavorit under hösten när bloggen pausat för bygge och flyttning. Det är ett bra vin att ta till när man egentligen är sugen på exempelvis en Chateauneuf-du-pape men vill hålla sig till budgetutbudet.

Appellationen Lirac ligger mycket nära C9DP - bara tvärs över floden (Rhone). Omvänt sluttningsläge mot floden alltså nordostligt istället för sydvästligt.
Grenache är den dominerande druvan, Liracvinerna ska innehålla minst 40 %, den här innehåller 60 % som blandats med 25 % syrah och 15 % mourvèdre till ett trevligt vardagsvin.

Maffig, lite kryddig, rödfruktig doft. Fyllig och snäll smak av jordgubbar och plommon, en liten pepprig strävhet ger karaktär. Hyfsad längd. Ett allroundvin som fungerar till alla slags kötträtter.

Sorg över en restaurang

Inte nog med att flytten ut på landet tillfälligt berövat mig möjligheten att blogga om godbitar som Roda Reserva - nu har även Luleås bästa restaurang, Kyrkbyns kök, har klappat igen.
Det är så sorgligt att jag gör ett inlägg från jobbdatorn. Jag lider med de två företagarna som tvingades ta det tråkiga beslutet, jag lider med den supertrevliga och kunniga personalen och jag lider med Luleåborna som inte längre har en restaurang det varit en upplevelse att besöka.

La Barroche Terroir besvikelse på nyhetsprovning

November månads nyhetsprovning med Munskänkarna i Luleå. Ett spännande urval gjorde att jag kunde hoppa över Graillots Crozes-Hermitage och Kanonkoops toppcuvéer.

Mitt förstahandsval var Domaine La Barroche Terroir. Unge vinmakaren Julien Barrot, 28, har ju charmat Stockholms vinbloggare så att de gått i spinn över allt med La Barroche på etiketten. Efter Robert Parkers 100-poängare till prestigevinet Pure verkar allt vara guld där orden La Barroche glimmar.

Terroir bjöd på en mycket angenäm doft med röda bär, samt russin och annan torkad frukt och kryddor. I munnen exploderade vinet på ett inte helt angenämt sätt - det här var alldeles för eldigt för min smak. 16 % alkohol ger sig till känna direkt och krossar alla andra nyanser som en ångvält. Borde nästan jämföras med andra starkviner...

Till en kraftig gryta fungerade det bättre. Jag har en oöppnad privat flaska, som får vila något år, frågan är om det kan rädda detta vin.

La Spinetta, Langhe Nebbiolo, var andravalet. Detta var en trevligare bekantskap. Vi provade en "storebror på Kvalitetsprovningen nyligen. Det här var mer lättillgängligt. Mörkare till färgen, men i övrigt mycket druvtypiskt med nypon, rosor och tjära i doften - bara en aning italienska kemikalier också - och riktigt sträva tanniner i munnen.

Angenämt vin i balans och harmoni - blir säkert ännu bättre med lagring.

Webersburg Cabernet Sauvignon (Sydafrika) var det tredje röda vinet. Svarta vinbär och rökiga fattoner. Korrekt vin, inte alls dåligt, men utan personlighet.

30 provare hade inga svårigheter att identifiera dessa viner. Omröstningen om "godaste vin" slutade oavgjort - de tre röda fick ungefär lika många röster.

Till maten provades Santa Ana Shiraz Viognier. Prisvärt budgetvin med varma violtoner och mörka bär.

Två vita viner provades. Keller Riesling Trocken var en syrafrisk godbit med lite exotisk frukt i paletten, men även omisskännligt tyskt anslag à la Liebfraumilch. Inte alls dum tysk riesling - men förra månadens Winkeler Jesuitengarden var vassare.

Graham Beck Viognier - tja, gillar man viognier så... Jag har fortfarande svårt att hitta charmen med denna druva, som kan liknas med vinvärldens mellanmjölk. Lite mittemellan syra, mittemellan fyllighet, och en mittemellan honungsfärgad jolmighet.