CdP Les Closiers 2007

Châteauneuf-du-Pape Les Closiers 2007 (nr 96982) 199 kr

Det tog ett tag innan jag insåg storheten i apellationen Chateauneuf-du-Papes röda viner. Nu tillhör det mina favoritdistrikt även om prislappen oftast förskräcker.

En prislapp som förskräcker har även de vita vinerna från CdP. Därför tror jag att utforskandet av den här flaskan faktiskt var en premiär.

Kanske är det som med de röda, att det krävs lite jobb och tillvänjning för att bli fast. Det var i alla fall inte kärlek vid första ögonkastet.

Snygg färg, ljust guldgul med ett litet grönt stänk. Doft: förvånansvärt liten - blommig och kryddig. Smak: pigg syraattack med blodapelsinton. Sedan kommer ett mellanregister med en fadd oxiderad vaxliknande nyans som jag inte riktigt gillade. Eftersmaken är sedan fyllig, lång och behaglig med apelsin, aprikos, honung och kryddor.

Druvblandningen är 50 procent grenache blanc, 20 procent clairette, 20 procent bourboulenc och 10 procent roussanne. Min druvguru Oz Clarke (Druvan bakom vinet) är inte förtjust i dessa utom i de 10 procenten rousanne.

Southern Ocean

Southern Ocean Cabernet Merlot 2008 (nr 95104) 89 kr
En nyazeeländare som fått bra betyg i tidningen Munskänken (14) trots ett lågt pris.

Inte alls oförtjänt. Mörkt rödblå färg. Doften är fruktig med tydlig fatkaraktär. Smaken är saftigt fruktig, svartavinbär och vaniljkola (Lonka), men alls inte syltig eller jolmig för den skull. Bra balans. Välgjort okomplicerat vin.

The White Viognier vs Valentin Zusslin

Ytterligare två viner bland juninyheterna som uppmärksammats positivt: australiska The White Viognier och franska Alsace-rieslingen från Valentin Zusslin.

En match vars utgång kändes given på förhand - och här blev det ingen skräll utan det tipset satt klockrent. The White Viognier (98748) 89 kr (WV)- en Nya Världen-viognier i lågprissegmentet mot en riesling - Valentin Zusslin Riesling Bollenberg (99013) 149 kr (VZ) - från ett klassiskt område och med en prislapp som skvallrar om vissa ambitioner hos vinmakaren.

FÄRG
WV: ljusgul
VZ: ljust guldgul
Ronden till Alsace: 0-1

DOFT
WV: Liten, grön, doft av gråpäron och persika.
VZ: Ung druvtypisk med citrusfrukt och "smörjgrop light"
Ronden till Alsace:0-2

SMAK
WV: medellhög syra och en fet munkänsla, gråpäron och persika. Går snabbt över i en fadd och stjälkigt oren smak. Eftersmaken är kryddig typ stjälkselleri men den stjälkiga tonen klistrar sig kvar i gommen och eflersmaken är tyvärr relativt lång.
VZ: krispig, kristallren, syra. Grape och lime. en elegant mineralton tillkommer i eftersmaken som dröjer sig kvar på ett betydligt angenämare sätt.
Ronden till Alsace: 0-3

TOTALT
Jordskredsseger för kvalitet från Gamla världen - det här var inte ens en match. Inte någon prisvärdhetsskala i världen kan motivera ett köp av WV i förhållande till VZ.

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige 2007 (nr 95172) 89 kr

Ett vin som fått sammantaget bästa omdömena när "Billigt vin" gick genom recensionerna av juni-släppet på Systembolaget.

Välförtjänt!

Lågprisdistriktet Languedoc-Roussillon ("Frankrikes Ullared") är det distrikt i vilket jag fått på flest bottennapp senaste tiden. Flera viner har smakat orent. Men det här är rent och snyggt.

Mycket södra Rhone och syrah i doften (druvsammansättningen är dunkel: "vingården är planterad med grenache, syrah och cinsault" skriver systembolaget). I munnen hittar vi mörka bär, salmiak, ren och klar syra, tanniner som gör kunderna torra, mint, fat, peppar och örtkryddor.

Inget bersåvin, vi drack det till en mustig lammgryta och det var en klockren kombination denna regniga junisöndag.

Gumfields Pinot Noir

Gumfields Pinot Noir 2007 (nr 6407) 129 kr

Dom där oljedropparna (eller är det sav från gummiträd?) passar bra på den här etiketten. Vinet har en lite tjockare viskositet, i alla fall ser det ut så när man snurrar det i glaset.

Färgen är druvtypiskt transparent rubinröd. Doften säger varmt klimat, med övermogna jordgubbar och bigarråer. Smaken är fyllig med fullmogna jordgubbar och hallon. Där finns både bärsötma, syra och fattoner i ett väl balanserat bygge. Liiiiite väl mycket vanilj och sötma kanske - eller också skulle det fått stå en stund till i kylskåpet före servering.

Gott och lättdrucket vin som kickar rumpa på de flesta amerikanska och franska PN-viner i samma prisklass.

Lagar de Bouza

Lagar de Bouza Albariño 2008 (nr 95188) 100 kr
En tur ut i outforskad mark. Troligen har jag väl smakat den spanska vitvinsdruvan Albarino någon gång, men då har det skett omedvetet. Till en fusk-paella på fredag kväll kändes dock ett spanskt vitt vin motiverat.

Ljusgul färg. Doft av päron och lime. Förvånansvärt vass syra, lite spritsigt och en grön strävhet som av vissa sorters päronskal, samt citron, lime och gröna äpplen i smakpaletten.

Vinet kommer från Galicien i nordvästra Spanien (hörnet norr om Portugal) i en blindprovning hade jag säkert placerat det i norra Frankrike. Inte helt olikt exempelvis Kimmeridgien, men lite mer grovhuggen.

Renato Ratti vs Indomita Pinot Noir

Den privata nyhetsprovningen gick vidare med en head-to-head för röda budgetvin som fått genomgående höga betyg (se bloggen Billigt vin).

Renato Ratti Colombé (RR) kostar 99 kr och kommer från tryffelstaden Alba i Piemonte i Italien, framställt av druvan dolcetto, som ger lättare viner än distriktets huvuddruva nebbiolo och andradruvan barbera. Producenten har gott renommé och är en av dem som på 70-talet förnyade produktionsmetoderna i distriktet.

Indomita Reserva Pinot Noir (I) kostar 69 kr och är chilenskt, kommer från Casablancadalen som med påverkan från havet har ett relativt sval klimat. Indomita är en storproducent med en nybyggd, spektakulär anläggning som satsar stort på vinturism (se hemsida). Lustigt nog görs ingen Pinot Noir Reserva enligt den hemsidan, dags att uppdatera kanske?

FÄRG
RR: Mörkt blåröd med betoning på blå.
I: Rubinröd relativt transparent.
Ronden oavgjord: 0,5-0,5
DOFT
RR: Parfymerad, blommig doft, mörka körsbär.
I: Solvarma bär, jordgubbar, jord, fat.
Ronden till Chile: 0,5-1,5
SMAK
RR: Saftig, läskande, råpressade bär utan ett uns sötma. Ung, slank och fräsch och ett riktigt bra matvin. Däremot lite platt på egen hand.
I: Fyllig smak, typ jordgubbsmarmelad. Balanseras upp bra av syra och fattoner. Eldig (14,5 % alkohol) eftersmak som blir överdriven i sällskap med mat.
Ronden till Italien: 1,5-1,5
TOTALT
RR: Välgjort vin med en parfymerad doft som jag har svårt för. Men i sällskap med mat är det ett bättre vin.
I: Insmickrande men ren och snygg frukt och någorlunda välbalanserad. Jag tror det här 69-kronorsvinet skulle vara en kul Svarte Petter i en provning mot mer ambitiösa viner.

Dött lopp alltså, men med Renato Ratti som moralisk segrare då det tog hem den tyngsta grenen, smak. Jag brukar inte alls gilla det syltiga men den här chilenaren kan jag inte låta bli att gilla. I alla fall inte när jag först provade dem på egen hand då Indomita var vinnaren. I sällskap med mat avslöjade den sig och kändes nästan som ett starkvin. Renato Ratti gick andra vägen, växte två klasser när den ackompanjerade en grillad kyckling med potatisgratäng.

Kanske var vinvalet en dålig sammansättning, tanken var att jämföra två lättare viner, och visserligen var de lätta båda två, men ändå helt olika.
Jag noterar att husorganet Munskänken inte hade mycket till övers för chilenaren. Endast 10 poäng och omdömen som "klumpigt" om Indomita medan Renato Ratti får 13 och "fin längd och rent slut". Men många vinskribenter har alltså hyllat Indomita.

PS. När jag tredje kvällen drack sista slatten var jag beredd att stämma in i Munskänkens omdöme om Indomita. Man ledsnade fort på denna nyhet. DS.

High Altidude vs Château de la Tour Penet

Med en utskrift av den topplista som vinbloggen Billigt vin sammanställt av juniutsläppet begav jag mig till nyhetshyllan på SB och plockade åt mig buteljer för en egen liten nyhetsprovning. Munskänkssektionen som normalt nyhetsprovar i början av månaden har gått till sommarvila.

Först ut en vit duell mellan australiska High Altidude och den vita bourgognen Château de la Tour Penet. Båda har fått höga prisvärdhetsbetyg då de kostar under hundralappen. High Altitude (HA) 62 kr är en blandning chardonnay/viognier (85/15), bourgognen (CTP) 99 kr är som sig bör 100 % chardonnay.

FÄRG
HA: ljusgul med en liten grönbrun ton.
CTP: ljust guldgul.
Ronden till CTP: 0-1.
DOFT
HA: blommig, rosor, lime och exotisk frukt.
CTP: grön, knuten doft. Citron och inte riktigt mogna krusbär.
Ronden till HA: 1-1.
SMAK
HA: frisk syra, ananas och lime, fyllig munkänsla med honung och nötter.
CTP: frisk syra, citron och grape inklusive en inte obetydlig beska i eftersmaken. Liten mineralton.
Ronden till HA: 2-1.
TOTALT
HA: Den förföriska och lagom insmickrande smaken avgjorde matchen. Välgjort vin med bra balans mellan syra och fyllighet. Troligen bäst som bersåvin, men går säkert även till mat.
CTP: Bra vin men lite för endimensionellt syraorienterat. Vinner på högre serveringstemperatur då mineraliteten ökar och liten kryddighet tillkommer. Troligen bättre som matvin.

Fantin Nodãr en fulsnygg elefant

Fantin Nodãr Friulano 2007 (nr 95116) 99 kr

Vita italienska viner är jag bedrövlig på. Ofta finns där en bitterhet jag har svårt för vilket gör att jag aldrig köper vita italienska. Men jag har ett positivt smakminne av ett vitt vin (som jag tyvärr glömt namnet på) från det nordostligaste distriktet, Friuli.

Nu såg jag ett vin från Friuli i nyhetshyllan och tyckte det var dags att ge ett vitt italienskt vin en chans. Tillverkat på en lokal druva, friulano (enligt SB), och jag antar att det är samma druva som exempelvis Oz Clarke (Druvan bakom vinet) kallar för tocai friulano.

Vinet har en ljust gulbrun färg. Liten doft av citrusfrukter och fat. Bra syra med drag av grape och lime. En oväntat fyllig munkänsla, fet struktur med mandeltoner. Fatkaraktären är mycket tydlig, men av lite annorlunda nötig karaktär.

Inte så dumt vin, aningen överekat kanske, men med viss egensinnig charm - ungefär som den fulsnygga elefantetiketten.

Claude Val - hajpat budgetvin

Claude Val Rouge (nr 32153) 56 kr
En munskänk nämnde det här vinet i något sammanhang och eftersom jag aldrig hört talas om det så var jag tvungen att googla in lite info. I vinbloggosfären noterade jag att vinet tydligen hajpats inledningsvis av Kronstam i DN och att fler sedan följt efter.

Eftersom jag behövde en halvflaska matlagningsvin så köpte jag detta och smakade på den andra halvan. En skaplig syra attackerar på tungspetsen, men den tonar snabbt bort i ett mellanregister med en fadd plommonfrukt med vaniljton. Nästan lite övermogen, kokt karaktär.

Languedoc verkar av Systembolagets inköpare ha utsetts till Frankrikes Ullared. Lågprisvinerna dominerar. För 56 kronor är väl detta helt okay, men jag kommer inte att köpa det annat än som matlagningsvin.

Tryst en röd rosé

Tryst Cabernet Sauvignon Rosé 2008 (nr 95041) 85 kr
En australisk rosé gjord på cabernet sauvignon. En rosé som tangerar gränsen mellan rosé och rött vin. Färgen är i trakterna av lingondricka. Doften är fyllig och munkänslan är mulligare än de flesta roséviner. Fruktig och örtig smak av vinbär, viss fyllighet men inga tanniner och en kort eftersmak.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det är inte dåligt, men om man nu vill ha ett rosévin så strävar man ju efter det lätta, slanka, friska. Det här blir något mellanting. För lätt för att vara rött, för mulligt för att vara rosé.