söndag 29 mars 2009

La Tense, Sasella

Le Tense, Sassella (nr 32341) 126 kr
Ibland är det intressant att inte riktigt veta vad man dricker. Plockade fram ett "oplanerat" matvin och var helt inne på att det här skulle vara ett sangiovese-vin från Toscana. Jo, jag vet att det står på etiketten att det inte är det, men jag tänkte att det var ett av de mindre kända Toscana-distrikten (vi har inte kommit till Italien i betyg 2-kursen ännu).

Så jag slog upp och möttes av en tunn färg, röd med dragning åt tegel. Märkligt... och doften - blommig? Viol, och solvarma mörka bär som inte stämde med färgen och inte med min förväntan på sangiovese. Syran i munnen var markant, kroppen förhållandevis liten, tanninerna var snälla men gjorde ändå avtryck som resulterade i en lång eftersmak.

Hade jag fått detta vin på en blindprovning hade jag kunnat hamna hur fel som helst, det är bara att inse. Kanske Bourgogne eller Rioja på färgen, Rhone på doften..? Men ändå inte.

Så jag kollade facit (Systembolagets hemsida) och då föll i alla fall en del bitar på plats. Det är ett vin från Valtellina Superiore, d v s Lombardiet uppe i alperna, gjort på nebbiolo. Inte många likheter med en barolo. Antar att det svalare klimatet är förklaringen till färgen och den tunnare kroppen.

Vinet var OK men inte riktigt min typ. Men jag ska komma ihåg det här vinet när jag behöver en "Svarte Petter" på någon provning.

lördag 28 mars 2009

Parallèle 45


Parallèle 45, 2006, Côtes du Rhône (nr 22800) 89 kr
Paul Jaboulet Aîne är en av de klassiska producenterna i Rhonedalen. La Chapelle är hans prestigevin - vida berömt och med en prislapp därefter (från ca $100 och uppåt beroende på årgång enligt en snabb googlesökning).

Instegsvinet i Jaboulets produktion är Parallèle 45, döpt efter den 45:e breddgraden som har en viss magi och som ligger ett par kilometer från Jaboulets vinkällare. I byn Pont de l´Isere lär det finnas en inskription som förkunnar att "här börjar södern".

Jaboulet är verksam i alla Rhone-appelationerna. Parallèle 45 är ett bra vardagsvin från Côtes du Rhone gjort på grenache (60 %) och syrah (40 %), jäst på ståltank. Blåröd färg, doft av blåbär, björnbär, lakrits och kryddor. Välbalanserad smak av mörka bär, lakrits och en pepprig eldighet.

Jag blir bara mer och mer förtjust i Rhoneviner. Här blir man sällan negativt överraskad, desto oftare positivt.

söndag 22 mars 2009

Zlatan-vin som ett skott i krysset

Munskänkarna, Luleå, provade på temat Kroatien på lördag kväll. Två medlemmar fick ett resestipendium för en resa dit förra året - nu var det dags för dem att redovisa detta.
Att resa dit var betydligt enklare än att få viner att resa hit från Kroatien. Idogt arbete med privatimport ledde i alla fall till att vi kunde prova två viner från Kroatien mot två referensviner.
Den främsta rödvinsdruvan i distriktet Dalmatien är Plavac Mali och det är en druva som i DNA-analys visat sig vara nära släkt med zinfandel och primitivo.
Zinfandel och primitivo är DNA-mässigt samma druva. Den kroatiska Crljenak Kastelanski likaså - och den är i sin tur förälder till Plavac Mali.
Som referensviner hade därför primitivo och zinfandel valts.

1. Plavac Hvar 2008, 158 kr Tunn blåröd färg. Blyg, blommig doft. Lovande syraattack i munnen, tunn kropp där nyanser av lingon och viol kunde skönjas och utmynnade i en inte allt för behaglig beska. Liknade enklaste typen av röd bourgogne.

2. Seghesio Sonoma Zinfandel (nr 22562) 165 kr
Blåröd färg. Relativt blygsam doft med mörka bär och ekfat, men smaken är riktigt fyllig med körsbär, björnbär, torkad frukt, kryddor och en ekig avslutning. Absolut inget dåligt vin, men jag hade höga förväntningar och blev en aning besviken.

3. Zlatan Plavac Grand Cru, 490 kr Inte döpt efter någon svensk fotbollsstjärna utan efter vinmakaren Zlatan Plenkovic. Det är Kroatiens internationellt mest kända vin och det har fått utmärkelser i många sammanhang.
Färgen är tät, mörkt blåröd. Doften är intensivt aromatisk och eldig med körsbär, russin, kryddor. I munnen är vinet eldigt (14,5 % alkohol - det kändes som mer) och där fanns en tydlig ton av bränt socker som jag känner igen från syditalienska primitivo-viner, vidare körsbär, russin, kryddor och ekfat. Tanninerna tar spjärn mot gom och kind och vägrar släppa taget på ett sätt som tilltalar mig. Eftersmaken är mycket lång. Ett skott rätt upp i krysset av Zlatan. Absolut ett kvalitetsvin, som påminner om en amarone. Priset är skyhögt efter Sverige-import, men med knappt halva prislappen i Kroatien så är det ett fynd för den som har vägarna förbi.

4. Virtuoso Primitivo 2003 (nr 85937) 159 kr
Ett vin från Apulien i Italien. Producent Casa Girelli. Mörkröd färg med en tydlig tegelkant. Bränd doft som med russintoner ställde in smaklökarna på ett helt annat vin än det som sedan togs in i munnen. Sura körsbär attackerade direkt och sedan... nä, det var inte så mycket mer. Tanniner som utan ackompanjemang bara kändes vresiga. Konstigt, obalanserat vin.

Kvällens matvin: Rawenswood Wintners Blend Zinfandel (26001) 99 kr. Annorlunda doft med blåbär och en aning kompost. Ren bärig smak av blåbär, plommon, kryddor och ekfat. Ett bussigt vin som fungerar i de flesta sammanhang.

lördag 21 mars 2009

Kyrkbyns Voyage-meny och vinpaket

Dags för ett nytt besök på Kyrkbyns kök i Gammelstad. Min mor fyllde 75 här om dagen och en gourmetmiddag tyckte vi var en lämplig present.
Vi valde deras Voyage meny (sex rätter) med tillhörande vinpaket. Dock ratade vi direkt Gewürztraminern som skulle åtfölja Blåkveiten - "niveavin" har vi svårt för.

1. Pilgrimsmussla med goyoza, yuzu, isbergssallad.
Mycket god lätthalstrad mussla med hummerolja och ett asiatiskt knyte med ett skum av citrusfrukt (yuzu). Isbergssalladen hade mixats med olja till en kräm.
Vin: Domaine Saint Prix - en sauvignon blanc från Bourgogne. Druvan är inte tillåten där enligt AOC-bestämmelserna. Men nog kan den odlas där alltid. Balanserad doft med svartvinbärsblad och färsk gurka. Frisk syra, lime, gröna nyanser av gräs och nässlor. Lång och behaglig eftersmak.
Betyg: 4,5/4 (mat/vin)

2. Rökt carpaccio med citrus, västerbottensost och rökt sidfläsk-vinaigrette
Holy shit så gott! Köttet var papperstunt skivat, underbart mört och saftigt, bara en aning rökt, fullkomligt smälte i munnen. Västerbottensost är alltid gott till allt - även till detta. Vinaigretten med sälta från rökt sidfläsk ett exempel på kreativ kökskonst när den är som bäst.
Vin: Bernardino Chianti. En ganska lätt chianti passade perfekt till denna mjälla och nyansrika mat. Doft av körsbär, fat och fruktkaramell. Smak körsbär, tranbär, en liten raggsocka och ekfat.
Betyg: 5/4

3. Frusen gotlandsmorot
En munrensare på rivna morötter som frusits till sorbet och ett skum på vanilj och brödkryddor. För mycket socker och vanilj tyckte damerna vid bordet, jag tyckte det kändes fräscht. Men visst - den hade kunnat slinka in som efterrätt också utan att man höjt på ögonbrynen. Inget vin till denna rätt.
Betyg: 3

4. Blåkveite "brandade" - havsemulsion, kronärtsskocka, oliver, chorizo på griskind.
Inte alls den fiskrätt jag såg framför mig när jag läste menyn. Fisken var mixad till en fräsch, lös fiskbulle tillsammans med kronärtsskocka och oliver. Havsemulsionen var en mycket mustig, koncentrerad, rödbrun kräm gjord på krabba, alger m m. Till detta en liten kryddig korv. Gott och annorlunda, men fisken hamnade lite i skymundan då tillbehören var så smakrika.
Vin: Albana di Romagna. Vitt, italienskt vin. Tillverkat på botrytisangripna albana-druvor som jästs till ett helt torrt vin. Gulbrun färg. En aning parfymerad doft med exotisk frukt. Fyllig smak med frisk syraattack, mango, ananas, papaya, nybakat bröd, och på slutet kunde botrytiskaraktären anas. Spännande vin jag gärna skulle prova igen.
Svår rätt att kombinera med vin. Jag skulle i efterhand gärna ha provat med en pinot noir.
Betyg: 4/4

5. Gårdsgris. Kotlettrad, sida med svål, syrad vitkål, ansjovis, kesella.
Menyns bukfyllare. Köttbit utan krusiduller, Pommes Anna (potatiskaka), fräscha tillbehör i form av vitkålen och den ansjoviskryddade kesellan. Lite väl salt potatiskaka, och Lena som är kinkig när det gäller kött gillade inte fettränderna. Friterad sida med svål ska vi bara inte tala om...
Vin: Crozez Heremitage -05, JP Clement. Köttig syrah-doft, med peppar, röda bär. Välbalanserat vin med pigg syra, stor kropp - jordbubbar, hallon, björnbär, fat, peppar, lakrits - och en lång, angenäm eftersmak. Jättegott!
Betyg: 3/4,5

6. After eight. Chokladkaka med mintsmak (nej, inte köpes After Eight), en sorbet på blodapelsin och en kräm på fransk nougat. Kraftig chokladsmak men en nog så hård konsistens, fräsch sorbet, len nougatkräm.
Vin: Chateau Montner. Sött vin från Languedoc som belönats av Le Guide Hachette. Framställs enligt portvinsmetoden av grenachedruvor. Eldigt vin med aromer av russin, katrinplommon och annan torkad frukt.
Betyg: 3,5/3,5

Efteråt en kopp kaffe som i sin enkelhet är värd ett extra plus. Nymalda bönor och noggrann bryggning tog oss i mål tillsammans med en liten snutt armagnac (jag) och konjak (Lena).

Sammanfattning: en kulinarisk resa (voyage) med lagom blandning av kända sevärdheter och överraskningar. Vi blev sittande i drygt tre timmar och njöt av varje sekund. Servicen helt oklanderlig förstås. Totalbetyg: 4/4.

Oroväckande att endast tre bord var belagda en fredag kväll. Måtte detta guldkorn i restaurang-Luleås öken av skattesmitarimperie, pizzerior och skrovmålsställen klara att övervintra lågkonjunkturen.

måndag 16 mars 2009

21 viner på en helg


OK - jag lovade högtidligt (nyårslöfte) att jag skulle orka hålla liv i den här bloggen under 2009 med att blogga om alla nya viner jag smakade.
Jag hade inte räknat med helger som den senaste. 21 olika viner har passerat min näsa och tunga - och det känns nästan lite övermäktigt att analysera alla dessa nu.
13 viner var ett resultat av Munskänkarnas regionårsmöte på Piteå stadshotell med tillhörande provningsledarutbildning. Där blev det 2 x 6 viner, plus ett vin till middagen på kvällen.

Halvblind Franken-provning först (jag hade en skeptisk inställning på förhand - och den har inte förändrats efteråt):
Winzer Sommerach Silvaner 2007 (97798) 94 kr: Kryddig citrusdoft. Lite fet struktur så jag gissade på att detta var weissburgundern (pinot blanc).
Thüngersheimer Johannisberg Weissburgunder spätlese trocken (5969) 93 kr: Doftade melon/päron. Gröna, gräsiga toner i munnen.
Eschendorfer Lump Riesling 2006 (99910) 215 kr: Nyansrik doft med citrus, honung och en aning botrytiskaraktär. Jag gissade totalfel och trodde det var den billigaste silvanern när det var en finare riesling.
Eschendorfer Lump Silvaner Grosses Gewächs (96273) 239 kr: Blyg citrusdoft, men desto fylligare i munnen där kändes ren, fruktig och allmänt behaglig. Gissade på Würzburger Stein.
Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken (97599) 149 kr: Kryddig citrus, mineral och grus. En lite störande beska, men jag gissade att det här var bästa silvanern.
Gobelsburger Riesling Österrike/Kamptal (4376) 95 kr: Tydlig rieslington av smörjgrop i doften. Spritsig citrussmak i munnen. Min enda riktiga gissning kom på omgångens "Svarte Petter".
Sammantaget tycker jag att Frankenvinerna är för profillösa för att vara intressanta. De billigare är helt okay, korrekta lättdruckna viner. Men jag hittar inga dimensioner i de bästa som inte finns i de billigare. Förmodligen är bristande träning orsaken.

Provning nummer två, också halvblind, hade ett lite konstruerat tema: "vad kan man utläsa av etiketten?" Men vinerna var i alla fall bra.
André Clouet GR (7686) 249 kr: Champagne gjord på pinot noir med lite lägre syra. Blommig doft med gula äpplen och jäst.
Sancerre, Les belles dames (2245) 139 kr: Väl maskerad sauvignon blanc doft som jag i det längsta trodde var en chablis. Gröna toner i doften. Frisk syra mer i trakten av citrus än krusbär.
Chablis Premier Cru Beauroy (7125) 169 kr: Gröna toner även i denna doft, mineral, citrus. "Chablis det här också? Samma vin i båda glasen? Äh, det andra måste vara sancerren..."
Chateau Mont-Redon (2811) 215 kr: Nyss provad och ännu enklare än normalt att pricka in. En jordgubbe bland svarta vinbär och körsbär.
Les Hauts de Granget ArteVino 2005 (3814) 149 kr: Mörk blåröd färg, fruktig doft av plommon, svarta vinbär och cederträ. Ren och snygg smak med elegant fatbehandling. Hyggligt lång eftersmak. Självklar Bordeaux åtminstone i detta sällskap.
Barolo Fontanafredda (2305) 221 kr: Blåröd färg, Blommig och fruktig doft med körsbär, rosor, viol. Smak av körsbär, kaffe, tobak och bitiga tanniner. Så klart en norditalienare.

Till maten (lax-rätt) serverades Stoneleigh chardonnay - typisk nya världen-chardonnay med tropisk frukt och mycket ek.

Kvällen före skulle en ny italienare testas: Morellino di Scansano. Vi hann känna en tunn körsbärsfrukt med bittert kärnig karaktär innan den inledande bitonen av korkskada växte sig starkare och vi insåg att vinet var defekt. En reserv blixtinkallades ur vinskåpet: Duorum; saftigt fruktig med körsbär, katrinplommon, kaffe och tobak. Förföriskt god och inte utan finess.

Söndag kväll; röda franska viner med betyg 2-gruppen i Munskänkarna (halvblind provning):
1. Chateau Mazeyrese -06 (Pomerol) 220 kr . Bordeaux från Pomerol. Mörkt blåröd. Medelfyllig doft av mörka bär, mineral och fat. Smaken är "typisk Bordeaux" med (jmf glas sex) lite mjukare karaktär. Det hade varit lätt att blanda ihop de båda bordeauxerna men jag hittade rätt till slut.
2. La Vigne -97 (Bourgogne, Côtes-du-Beune) 399 kr. Matt röd färg. Mogen pinot noir-doft med rotfrukter, buljong, kryddor. Jordgubbig smak, kryddor, läder, finkorniga tanniner. Självklart bourgognen.
3. Domaine de vieux Lazaret (Chateauneuf-du-pape) 182 kr. Röd färg. Jordig doft, jordgubbar, hallon och även mörkare bär. Jag gick bort mig i Rhonedalen och trodde det var Les Launes.
4. Chateau de la Roullier (reservation för slarvig anteckning) Anjou-Samur 116 kr. Ljusröd färg. Doft av hö-lada. Snipig och ogin smak. Förvillad av färgen placerade jag denna som "Gamle Lazaret" - i efterhand var cabernet francen självklar.
5. Les Launes -06 (Crozez Heremitage) 138 kr. Mörkröd färg. Knuten doft där jag inte kunde hitta den viol jag letade efter som kännetecken. Hittade däremot mörka bärtoner, fat, lakrits och tobak. Helt förvillad placerades glaset i Loire *skammens rodnad*
6. Chateau Belgrave (Haut-Medoc) 279 kr. Mörk blåröd färg. Fyllig doft - svarta vinbär, fat och kaffe. Stram i munnen - svarta vinbär, rostade fat, örter. Lång angenäm eftersmak som avgjorde att detta måste vara västra stranden.

torsdag 12 mars 2009

Introduktionsprovning

Munskänkarna Luleå testade ett för sektionen nytt grepp för att värva medlemmar. Vi bjöd in icke-medlemmar att "prova på vinprovning". En introduktionsprovning alltså.
Jag använde en del färdigt material från Munskänkarnas riksorganisation och fyllde på med lite eget om druvor, vingeografi, vin & mat.

Vi hade plats för 30 och det blev snabbt fullsatt. Väntelistan blev nästan lika lång.
Efteråt så förklarade sig några riktigt nöjda och lät som om de tänkte bli medlemmar på allvar. Riktigt roligt.

Vi bjöd dem på ett mousserande vin (Rotari brut reserva) när de kom. Sedan provade vi två röda och två vita:
Marqués de Murrieta GR 2001 (2612) 140 kr. Fin Rioja utan överdriven fatkaraktär. Mörk röd färg med en brun ton i kanten. Kryddig doft, mörka bär, torkad frukt. Jag underskattar ofta Rioja inser jag.
Zenato Amarone della Valpolicella Classico 2005 (32145) 349 kr. Maffig amarone, mörkt blåröd och lite oljig struktur. "Extra allt" framför allt alkohol, 16,5 %, som gav eldighet och en viss sötma. Körsbär, russin, kryddor och läder kunde man hitta i doft och smak.
Saint Clair Sauvignon blanc (6382) 107 kr. Krispig nyzeeländare med de typiska druvaromerna krusbär, nässlor, svartvinbärsblad. Förförande lättgillat vin.
Meursault Pierre Bouzereau-Emonin (12677) 249 kr. Vit bourgogne som gjorde ett blekt intryck. Doft av gula frukt och ekfat. Klen syra och mycket lite mineral. Lite gula äpplen, smör, ekfat. Alldeles för lite till det priset.

Auxey-Duresses 2005 Villages Jaffelin


Det är sällan jag faller pladask för vita viner. Det här fanns tillfälligt på Systembolaget för ett och ett halvt år sedan. Fick bra betyg i Munskänken och vi provade - sedan köpte vi några av de sista flaskorna som fanns kvar i landet.

Jag har väntat förgäves på att det ska återkomma i sortimentet.
Nu tyckte vi alla fall att det var dags att öppna en av godbitarna som kostade endast 119 kronor 2007.

Vinet hade blivit mer integrerat sedan senast. Den rökiga mineralkaraktären hade dämpats liksom syran, smaken var smörigare. Vi hittade inte längre den brödiga tonen som fanns för 20 månader sedan, men den nötiga eftersmaken var oförändrad.

Vinet var fortfarande mycket gott - men om det blivit bättre av månaderna i vinskåpet vete tusan.

söndag 8 mars 2009

Hockeyvin: Bosque des Papes CT


Lördag eftermiddag - hustrun på utflykt och efter att ha gjort hennes lördagspass i vår affär sjönk jag ner i soffan för att se SM-kvartsfinal 2 i hockey, Frölunda-Luleå.

I första pausen ledde Luleå med 1-0 - bäst att fira medan tid är tänkte jag och hällde upp en botten i bourgognekupan med Bosque des Papes Cuvée Tradition 2006 (96508) 234 kr. Det visade sig vara rätt taktik - Frölunda vände matchen men det kunde jag ta med jämnmod tack vare påvevinet.

Helt oplanerat var inte första glaset eftersom vinet sedan två timmar var upphällt i karaffen. Vinet hade börjat öppna sig och en blommig och varmt bärig doft steg ur glaset. Jordgubbar och hallon kryddat av viol, sötlakrits och vitpeppar. Elegant och njutbart som en dragning av Linus Omark.

Innan jag ens passerat doftproceduren hade Frölunda kvitterat och lagom till det var dags för första klunken stod det 2-1 - men vem bryr sig egentligen om hockey...

Smaken var minst lika fyllig som doften. Mustig som en kroppstackling mot sargen av Jaroslav Obsut. Vinet har en ofiltrerad munkänsla - det finns en finkornig textur i vinet trots att det är helt klart - vilket förstärker intrycket av stor kropp. Det är röda bär; hallon, jordgubb och röda vinbär. Sötlakritsen från doften drar nu mer mot salmiak. Pepparkaret kickar igång en viss eldighet som inleder en lång eftersmak som övergår i örter och nötiga fattoner.

4-2 till Frölunda till slut, därefter fyra rätt på V75, Andra chansen i Melodifestivalen med låtar som inte ens borde haft en första chans... Tur att jag valde ett bra vin i alla fall.

Andra halvan av flaskan står öppnad i vinskåpets mörker och snabbmognar (det ska tåla lagring) - händer något anmärkningsvärt så kompletterar jag.

lördag 7 mars 2009

La Poja & La Serra nyhetsprovnings-toppar


Nyhetsprovning med Luleå-munskänkarna på fredag kväll. Fem röda nyheter och ett sött vitt till chokladkladdkakan som åts till efterrätt.

La Poja 2004 (96934) 495 kr
Fyllig körsbärsfruktig doft, tydligt inslag av fat och mörk choklad. Smaken är lovande innehållsrik men kändes lite ungdomligt spretig ännu. Fin syra, fyllig körsbärsfrukt, örtkryddor, en uppkäftig bitterhet som först känns lite irriterande men som så småningom passar in bra i smakbilden. Priset är svindlande men det blir ett super-vin med ett par år till på nacken. Lägg i källaren och drick La Grola medan La Poja ligger och gottar till sig.

La Serra 2004 (96849) 288 kr
En barolo med mångfacetterad doft, mörkfruktig, tjärtabletter, mintkarameller, choklad och fat. Smaken är fyllig med plommon, mörk choklad och en nypa örtkryddor. Tanninerna är extremt sträva och även det här vinet har många år framför sig innan det når sitt max.

Kanonkoop Paul Sauer (96692) 239 kr
Sydafrikansk Bordeaux-blandning. Svarta vinbär och rostade fat i näsan. Rund och god i munnen med koncentrerad frukt och en liten flirtig sötma.

La Rose (96859) 175 kr
Pauillac-Bordeaux ihopskruvad enligt den franska instruktionsboken. Svarta vinbär och ekfatstoner. Ett elegant vin som fnös föraktfullt åt sydafrikanens sötma i glaset bredvid. Inget publikfrieri här. Bättre matvin än sydafrikanen men på egen hand kändes det lite ogint.

Palacio de Leon (96615) 59 kr
Provningens budgetvin hade det inte lätt i detta högklassiga sällskap. Jordig doft. Platt smak, som bara dog i munnen.

Chateau Septy (95013) 55 kr (37 cl)
Sött vin från Monbazillac en bit inåt landet från vintypens Mecka i Sauternes. Riktigt trevligt vin med en fräsch syra som balanserade sötman och botrytiskaraktären. Aprikos, satsumas och massor av mandelmassa i smaken.

tisdag 3 mars 2009

Mondavi, Woodbridge Zinfandel


Mondavi, Woodbridge Zinfandel (26507) 82 kr
Som jag nämnt tidigare ramlar det ned ovanligt mycket USA-viner i min varukorg på Systembolaget just nu (åker över 8 april).
Men den här flaskan gjorde dock ingen sugen på vinturism i USA. Robert Mondavi stod det på etiketten och jag tolkade det som någon slags kvalitetsstämpel. Han anses ju vara mannen bakom det amerikanska vinundret i framför allt Napa Valley. Han dog för cirka ett år sedan och borde rotera i sin grav över att det här vinet finns ute på marknaden.
Doften är orent syltig. Här har man hårdpressat blad, stjälkar, övermogna och ruttna druvor samt några svettiga tröjor som plockarna lämnat efter sig, sedan har man kokat ned det så att det tjocknat lite och därefter jäst det i ståltank full med ekspån.
Det resulterar i ett vin som smakar härsken jordgubbsmarmelad utspädd med avslagen cocacola.
Prislappen får plötsligt bulgariska Mozaika att framstå som ett fynd.

söndag 1 mars 2009

La Grola - oj så gott!


La Grola (42334) 149 kr
La Grola från producenten Allegrini är ett vin jag ofta stått och tittat på, men av olika anledningar har jag valt bort det. Förmodligen för att jag tyckt att med den prislappen är det bättre att välja någon chianti. Valpolicella har jag haft lite fördomar om som ett distrikt med lättare och blaskigare viner.
Bara att göra en pudel och beklaga att inte detta vin upptäckts tidigare. Jag har ju till och med varit där, besökte Allegrinis anläggning för snart tio år sedan, innan jag på allvar börjat bli vin-nörd. Köpte då ett par flaskor amarone varav jag har kvar en -97:a som det är hög tid att dricka upp inom kort.
Hade jag besökt Allegrini i dag hade jag absolut tagit mig till kullen La Grola där den översta platån kallas La Poja. Vinet La Poja kommer för övrigt i mars månads nyhetssläpp och jag hoppas få tag på ett par sådana i morgon.
La Grola är alltså La Pojas kaxiga lillasyster, men behöver verkligen inte lida av mindrevärdeskomplex.
Doften innehåller mest körsbär i frukten, ekfat, dessutom har den en eldig och aromatisk - nästan kemisk ton som ofta förekommer också i chianti-vinerna. Smaken innehåller också svarta vinbär, körsbärskärnor, mörk choklad och en del aromatiska kryddor. Frisk, saftig syra balanseras av en fyllig, kurvig kropp. Mycket lång eftersmak där tanninerna smeker förföriskt och man önskar att flaskan aldrig ska ta slut.
Signorina La Grola - jag tror att jag blivit förälskad i er...