Lirac ny vardagsfavorit

Lirac, Les Chenaies, (2214) 100 kr, har blivit en ny vardagsfavorit under hösten när bloggen pausat för bygge och flyttning. Det är ett bra vin att ta till när man egentligen är sugen på exempelvis en Chateauneuf-du-pape men vill hålla sig till budgetutbudet.

Appellationen Lirac ligger mycket nära C9DP - bara tvärs över floden (Rhone). Omvänt sluttningsläge mot floden alltså nordostligt istället för sydvästligt.
Grenache är den dominerande druvan, Liracvinerna ska innehålla minst 40 %, den här innehåller 60 % som blandats med 25 % syrah och 15 % mourvèdre till ett trevligt vardagsvin.

Maffig, lite kryddig, rödfruktig doft. Fyllig och snäll smak av jordgubbar och plommon, en liten pepprig strävhet ger karaktär. Hyfsad längd. Ett allroundvin som fungerar till alla slags kötträtter.

Sorg över en restaurang

Inte nog med att flytten ut på landet tillfälligt berövat mig möjligheten att blogga om godbitar som Roda Reserva - nu har även Luleås bästa restaurang, Kyrkbyns kök, har klappat igen.
Det är så sorgligt att jag gör ett inlägg från jobbdatorn. Jag lider med de två företagarna som tvingades ta det tråkiga beslutet, jag lider med den supertrevliga och kunniga personalen och jag lider med Luleåborna som inte längre har en restaurang det varit en upplevelse att besöka.

La Barroche Terroir besvikelse på nyhetsprovning

November månads nyhetsprovning med Munskänkarna i Luleå. Ett spännande urval gjorde att jag kunde hoppa över Graillots Crozes-Hermitage och Kanonkoops toppcuvéer.

Mitt förstahandsval var Domaine La Barroche Terroir. Unge vinmakaren Julien Barrot, 28, har ju charmat Stockholms vinbloggare så att de gått i spinn över allt med La Barroche på etiketten. Efter Robert Parkers 100-poängare till prestigevinet Pure verkar allt vara guld där orden La Barroche glimmar.

Terroir bjöd på en mycket angenäm doft med röda bär, samt russin och annan torkad frukt och kryddor. I munnen exploderade vinet på ett inte helt angenämt sätt - det här var alldeles för eldigt för min smak. 16 % alkohol ger sig till känna direkt och krossar alla andra nyanser som en ångvält. Borde nästan jämföras med andra starkviner...

Till en kraftig gryta fungerade det bättre. Jag har en oöppnad privat flaska, som får vila något år, frågan är om det kan rädda detta vin.

La Spinetta, Langhe Nebbiolo, var andravalet. Detta var en trevligare bekantskap. Vi provade en "storebror på Kvalitetsprovningen nyligen. Det här var mer lättillgängligt. Mörkare till färgen, men i övrigt mycket druvtypiskt med nypon, rosor och tjära i doften - bara en aning italienska kemikalier också - och riktigt sträva tanniner i munnen.

Angenämt vin i balans och harmoni - blir säkert ännu bättre med lagring.

Webersburg Cabernet Sauvignon (Sydafrika) var det tredje röda vinet. Svarta vinbär och rökiga fattoner. Korrekt vin, inte alls dåligt, men utan personlighet.

30 provare hade inga svårigheter att identifiera dessa viner. Omröstningen om "godaste vin" slutade oavgjort - de tre röda fick ungefär lika många röster.

Till maten provades Santa Ana Shiraz Viognier. Prisvärt budgetvin med varma violtoner och mörka bär.

Två vita viner provades. Keller Riesling Trocken var en syrafrisk godbit med lite exotisk frukt i paletten, men även omisskännligt tyskt anslag à la Liebfraumilch. Inte alls dum tysk riesling - men förra månadens Winkeler Jesuitengarden var vassare.

Graham Beck Viognier - tja, gillar man viognier så... Jag har fortfarande svårt att hitta charmen med denna druva, som kan liknas med vinvärldens mellanmjölk. Lite mittemellan syra, mittemellan fyllighet, och en mittemellan honungsfärgad jolmighet.

7 x röda Nya världen

Tvåbetygskursen går vidare. Sista teorilektionen är avverkad och efter det provades sju röda viner från "Nya världen" helt blint.
Glas 1: Röd färg, inte särskilt tät. Doft av viol, varm smak av viol, gummi, lakrits och en edlig finish. Förutom eldigheten kändes det som en solklar australiensisk shiraz. Fel.
Facit: 22620 Bonterra Zinfandel (139 kr) från USA.
Glas 2: Röd färg, inte särskilt tät. Blommig, kryddig doft. Smak av röda bär, men en allt för tunn frukt som skymdes av rökiga rostade fat, bismak av tvål och en irriterande beska i finishen. Rökigheten leder gissningen till en pinotage från Sydafrika. Rätt.
Facit: 22055 Jacobsdal Pinotage (112 kr), Sydafrika.
Glas 3: Ljusare röd och transparent. Liten, grön, doft. Tunn smak av röda bär, fat, ekbeska och oväntat sträva tanniner. Tanninerna till trots borde det vara en pinot noir, inte särskilt elegant, troligen USA. Rätt.
Facit: 6694 Irony Pinot Noir (129 kr), USA.
Glas 4: Mörkröd färg, relativt transparent. Doft av mörka bär och fat. Rund, fyllig, bärig smak, lättdrucken och angenämt på alla sätt. Känns som en amerikansk zinfandel. Fel.
Facit: 16320 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (159 kr) Australien.
Glas 5: Mörkröd färg, relativt transparent. Svarta vinbär och cederträ i doft och smak, stramt vin med tydliga tanniner. Absolut en cabernet sauvignon, kan den vara från Chile? Rätt/fel.
Glas 6: Mörkröd färg, tät. Starkvinslik doft av russin, blommor och en aning svettiga strumpor. Stram smak med mörka bär och örtkryddor. Färgen pekar på malbec och Argentina. Rätt.
Facit: 94032 Mendel Malbec (169 kr), Argentina.
Glas 7: Tät mörkröd färg. Doft av svarta vinbär och blyertspenna. Fruktig smak av svarta vinbär, snygga ekfat, tydliga tanniner i bra balans med vinet som helhet. En snygg Bordeaux-kopia, cab från Napa Valley, USA? Rätt/fel
Facit: 16566 Echeverria Reserva Cabernet Sauvignon (109 kr) Chile.

Fem rätt av sju på druvorna. Synd att jag kastade om länderna på cabbarna. En nivå som i alla fall borde räcka till godkänt på vårens tentamen.
Godast? Relativt jämnt, men Penfolds Kalimna och de båda cabbarna var klart godkända.

Chateau Bouscassé -06

Ett av mina favoritviner sedan flera år har fått en ny etikett i samband med årgångsbyte. Nu är det 2006 som finns på Systembolaget - och priset har höjts med en "tjuga".

Vinet produceras av Alain Brumont och görs till 65 % på tannatdruvan -dessutom cabernet franc och -sauvignon. Färgen i 06:an känns spontant lite ljusare än föregående årgång. I doften dominerar mörka bär, till ackompanjemang av ekfat. Smaken är stram, på egen hand känns frukten rent av lite tunn och snipig. Ekfaten är så närvarande att man får stickor i munnen.

Till maten (fransk köttgryta i vårt fall) kommer vinet betydligt mer till sin rätt och visar upp flera dimensioner. Ena stunden är det köttiga charkuterier, nästa stund mogna, mörka bär och kryddor, lite senare är det lakrits, kaffe och choklad som dominerar.

Trots prishöjningen är vinet fortfarande ett fynd. Det ska jämföras med enklare Bordeauxviner, som oftast kostar närmare 200 kr.

Etiketten då? Ja, den gamla var inte snygg, men betydligt mer klassisk än den nya. Den nya känns mer italiensk än fransk. Trodde först att det var något "ljug" där Brumonts chateau ser ut att ligga vid flodstranden. Vi var där 2007 och kunde först inte minnas något vatten - men sedan kom vi ihåg att det fanns en damm eller liten sjö, nedanför trädgården på anläggningens baksida. Denna pöl har blivit något överdimensionerad...

Kvalitetsprovning, bl a Chateau Pichon-Longueville

Munskänkarna i Luleå arrangerade en så kallad Kvalitetsprovning" i oktober. Vinerna var prismässigt mer exklusiva än vanligt.

1. Chateau Pichon-Longueville -98 , Comtesse de Lalande (88196) 1199 kr.
Bordeauxvin från pauillac. Mörkrött, medelfyllig, en aning bruntonad i kanten. Fruktig, kryddig doft med mycket läder inledningsvis. Efter en stund i glaset extremt mycket "blyertspenna". Smak av mörka bär, svarta vinbär och körsbär, fyllig, eldig, lång eftersmak med mognadstoner. Ett vin som började bra och som utvecklades storartat i glaset. (17,5 p)

2. Barbaresco -05, La Spinetta, Vigneta Starderi (96880) 790 kr
Nebbiolovin från Piemonte. Röd färg, en aning bruntonad, fyllighet under medel. Inledningsvis en dominerande doft av Karlssons klister. Efter 30 minuter i glaset hade detta vädrats bort och fram trädde istället blommor, bakkryddor och fattoner. Smak av körsbär och russin, en liten sötma, lång eftersmak med tanniner som hade bra bett i gom och tandkött. Personligt och karaktärsfullt. (16 p)

3. Domaine de Pegau Cuvée Prestige -06 (95162) 469 kr
Chateauneuf-du-Pape. Blåröd, medelfyllig. En doft där de röda bären hamnade i skuggan av mineral och en läderliknande mognadston. Smak av hallon, blåbär, peppar, charkuterier, läder. Sköna tanniner som finkorning solvarm sand och en ljuvligt lång eftersmak. (17 p)

4. Felton Road Pinot Noir -07 (ca 450 kr)
Nyazeeländare, Central Otago på Sydön (världens sydligaste vindistrikt). Blåröd, medelfyllig färg. Ung, bärig doft med mycket jordgubbar, samt kokta morötter. Jordgubbar också i smaken där en flirtig sötma också fanns med och skapade en lite fylligare munkänsla. Fin eftersmak, men inte riktigt lika lång som konkurrenterna. Växte i sällskap med maten. (16,5 p)

5. Vila Santa ( 12507) 105 kr
Kvällens matvin, Portugal, en av mina budgetfavoriter. Men efter att ha smakat de fyra andra var jag beredd att ta bort det från favoritlistan... Blåröd färg, tät som bläck. Märklig doft av grus och gröna blad, svarta vinbär och choklad. Smak av körsbär, svarta vinbär och choklad. kort och platt i sällskapet.

Provarnas omröstning gav nyazeeländaren flest röster, före Bordeauxen. Min personliga favorit var från början C9dp, men Bordeauxen växte och växte och växte under kvällen.

Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005

Vi firade tioårsdagen av vår första dejt med att gå ut och äta på samma krog som då: Cooks krog i Luleå - en institution i Restaurangluleå som sett i stort sett likadan ut i cirka 30 år.
Maten har varit lokal toppklass, men i dagsläget är den endast lite över medel. Tråkigt oengagerad och okunnig personal - det är ju så mycket trevligare att få en liten presentation av den maträtt och det vin man beställt, än att den bara ställs fram med ett pliktskyldigt "smaklig måltid".
Vi åt en Halstrad pilgrimsmussla med sparris- och tryffelrisotto, liten örtsallad och hyvlad parmesan och drack ett glas champagne, Castellane. Blommig doft, liten restsötma i smaken av gula äpplen och apelsin. Maträtten var trevlig och väl tilltagen för att vara en förrätt, en syrlig dressing på örtsalladen var pricken över i:et.
Till varmrätt åt vi Grillad kalvbiff med päroncognacsås, gratinerad rotfruktskaka, smörfrästa murklor och friterad lökringar. Köttet och rotfruktskakan var "så där", såsen skaplig, murklorna godast. Till det drack vi Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005. Jordgubbig doft, fräsch syra, smak av röda bär och en antydan till mognadstoner, slank munkänsla. Bra matvin, men naturligtvis inte värd restaurangpriset 645 kr (169 på SB).

Blogg-skuld

Husbygge och vinbloggande konkurrerar om samma tid och eftersom det inte går att skapa mer än 24 timmar per dygn så får något stryka på foten - i det här fallet vinbloggandet. Inte vindrickandet som tur är - högen av obloggade flaskor har stått där och växt i köket i väntan på fotografering. För att röja detta problem ur världen, och kunna börja från scratch igen, gör vi en samlingsblogg om de senaste veckornas viner.

Nyhetsprovning med munskänkarna 2 oktober
Fyra röda viner - Crozes-Hermitage/ Domaine des Entrefaux, Barbaresco/Livio Pavese, McManis Petite Sirah 2008 (USA), Priorat/Tendral. McManis blev provningsgruppens favorit. Mörk, tät blåröd färg. Mustig lättgillad smak. Lite väl mycket ek i min egen mun. Min personliga favorit blev Tendral, varm och sötfruktig men med syra och tanniner som balanserade upp det hela. Crozes-Hermitagen var det lite Nya Världen-stuk över, men violerna och charkuterierna fanns där. Barbarescon tyckte alla var tunn i det robusta sällskapet, men jag provade den igen på egen hand ett par dagar efteråt och då var det ett trevligt och finstämt vin.
Tre vita viner: Kim Crawford, nyazeeländsk sauvignon blanc. Överdrivet aromatisk, kristallklirrande syra, välgjord och mycket druvtypisk. Winkeler Jesuitengarden, tysk riesling - ung, krispig syra, mineral och citrusfrukter, ett fyndvin som jag ska köpa en lagringslåda av. Macon-Villages Chardonnay - mycket vin för liten peng (73 kr), mycket syra, gröna äpplen och en lagom gnutta fat.

Betyg 2-kurs tisdag 6 oktober
Vita viner från nya världen hemma hos oss med resten av kursgänget. Två sauvignon blanc från Sydafrika (Fleur du Cap) respektive Nya Zeeland (Hunter´s) var enkla att hitta. Men vilken var vilken? Jag har ännu inte hittat något som skiljer dem åt.I det här fallet var sydafrikanen mer direkt och överdrivet aromatisk (vilket jag trodde var kännetecknet för NZ...) Tre chardonnay från Australien (Penfolds Thomas Hyland), Sydafrika (Zondernaam), USA (Bonterra). Amerikanen bjöd som väntat på mest ek, smör och popcorn. Hyland är en av mina favoriter i kategorin sedan tidigare, Zondernaam var ganka lik australiensaren och balanserat god den också. Sedan hade jag slängt in en joker i form av en amerikansk viognier (Francis Ford Coppola) som vållade deltagarna huvudbry. Men en (Agneta) gissade till slut på viognier "för att den varken smakade eller doftade någonting". Jag som visste vad jag skulle leta hittade en blommig ton, vax och honung.

Dessutom:
Babylons Peak ur senaste nyhetssläppet (139 kr): Tydlig shiraz-karaktär (även mourvédre, grenache) à la Nya Världen, med köttbuljong, lakrits och bildäck. Pang på, mycket av allt, rejält men utan finess.
Les Haut Castellas, Rhonevin från Vacqueras (Grenache, Mourvedre, Syrah). Lovande doft av röda bär, men en tydlig bismak av ruttna, ofräscha druvor och växtdelar. Köpte den (kostade under hundringen) för inte så lände sedan, men nu hittar jag den inte i SB-sortimentet - förhoppningsvis har den fått rött kort.

Chateauneuf-du-pape Domaine Roger Perrin -07

Provning med Munskänkarna på temat Vin & vilt. Förre ordföranden, både lokalt och i regionen, Christer Olsson hade plockat ut en kvintett viner med kraft tillräckligt för att matcha mat i älgjaktstid.

Intressantaste vinet var utan tvekan Domaine Roger Perrins C9dp från den redan så omsusade årgången 2007. Vinet var blårött och relativt transparent. Doften bjöd på mörka bär, viol och lakrits. En intensiv syra attackerar i munnen och vi hittar syrliga karameller med smak av blåbär och vildhallon. I andra vågen kommer rökighet från rostade fat och pepprig kryddighet. Tanninerna är kruttorra och lägger grund för en lång lakritsdominerad eftersmak.
Mycket gott redan nu, och när den aningen vassa syran rundats av lite och tanninerna integrerats ännu bättre blir detta ett fantastiskt vin.
Importeras av Tryffelsvinet och kan beställas i sexpack för 1314 kr (= 219 kr/flaska).

Kort om övriga fyra viner:
Aneto 2004, från Duoro, Portugal. Mörk, tät, blåröd färg. Doft och smak av plommon, mörka bär, kaffe, tobak och lakrits. Tunn frukt i förhållande till strävheten.
Pio Cecare Langhe Nebbiolo -06. Röd med tegelton, relativt transparent. Blommig doft, smak av körsbär, torra tanniner.
Guadarra -05 från Basilicata i södra Italien (hålfoten), gjort på druvan aglianico. Blåröd färg, doft av körsbär, fat, lösningsmedel, kaffe. Personlig smakpalett med mogna mörka bär, Kungen av Danmark-örter, kåda, lakrits och en viss beska. Lite egensinnigt på egen hand, men fick ett lyft i sällskap med maten (älggryta).
Finca el Puig -03, från Priorat i Spanien. Blåröd färg. Doft av solvarma, fullmogna, söta, röda bär. Viss sötma också i munnen, men den behövs då syran är ettrig och tanninerna riviga. Lång elegant eftersmak.

Bourgogne Pinot Noir (Michel Picard )

Bourgogne Pinot Noir 2007 (nr 94055) 149 kr
En röd bourgogne i prissegmentet där man kan få både jäst jordgubbssaft och riktiga viner. 150 kronor är vattendelaren, därunder brukar distriktet bjuda på tunna och snipiga viner, däröver: "the sky is the limit".

Den här ligger en pristaktisk krona under gränsen men kvalar in smakmässigt i +150 kronorsgänget. Redan doften ger valuta för pengen. Jordgubbsfrukt, så klart. Men framför allt en angenäm jordighet som av nyskördad potatis.

I munnen får jordgubbarna sällskap av lite mörkare bär, kryddor och rostade fat. Tanninerna gör inget motstånd men finns där smeksamt närvarande.

Gott, läskande, lättdrucket men med en hel del karaktär.

Två spanska musketörer

Brunus och Protos är inte några spanska motsvarigheter till de fyra franska musketörerna. De råkade bara ha korta och koncisa namn och hamna i samma nyhetssläpp (septembers) på Systembolaget.

Brunus 2006 (nr 98331) 139 kr kommer från distriktet Montsant i Katalonien, ett granndistrikt till Priorat känt för flera stora viner på senare år.
Brunus har en mörkt blåröd rätt tät färg och bjuder på en generös doft av mörka bär, kryddor, choklad. I munnen är vinet runt och behagligt utan att vara mjäkigt. Det har en tuggig struktur (en hel del fällning i glaset) och smakar mörka bär, choklad, rostade fat.

Protos Crianza 2006 (nr 95246) 159 kr kommer från Ribera del Duoro och är gjort på tempranillo (som här kallas tinta del pais).
Protos har en blåröd färg. Den har en koncentrerad doft av röda och mörka bär samt en kryddighet som fick mig att hosta till vid djupa sniff. Minst lika intensiv är syraattacken i munnen, det är en syra som i dagsläget slår ut de flesta andra smaknyanser och vinet skulle säkerligen må bra av några månader i källarmörkret. Frukten känns nu som den annorlunda kombinationen lingon/svarta vinbär. Men det finns en lång skön eftersmak av fat och lakrits som lovar mer.

Sammantaget två intressanta viner från den nya spanska skolan. Köpvärda trots relativt utmanande prissättning.

Espelt Solivent succé på nyhetsprovning

Nyhetsprovning med munskänkarna i Luleå. I glasen bland annat Castello di Brolio 2005 (94038) 295 kr - som fick se sig "besegrad" av en okänd spanjor, Espelt Solivent 2006 (95253) 95 kronor.

Förutom dessa båda var ytterligare två röda viner med i spelet: nyazeeländska Mission Estate Syrah 95 kr, samt argentinska Broquel Cabernet Franc 2007 (94008) 95 kr.

Castello du Brolio bjöd på en tydlig doft av nymalet kaffe och en ganska dov frukt. Smaken var stram, för att inte säga snål, med körsbär, körsbärskärnor, kaffe och en aning beskt slut. En vilsen ungdom som behöver några år i källaren för att hitta sig själv.

Espelt Solivent var raka motsatsen. Doften var stor, flirtigt fyllig och nyansrik: hallon, blåbär, björnbär, kaffe, choklad, kryddor. Smaken direkt och lättillgänglig: mörka bär, kaffe, choklad och en lång och behaglig eftersmak.
Vinet är gjort på garnacha, och kommer från distriktet Empordà i Katalonien. Stark köprekommendation!

Mission Estate Syrah var en druvtypisk karikatyr av ett Rhonevin. En blommig violdoft med mosade hallon och köttsaft. Smak av körsbär, hallon, tvålflingor, charkuterier, fat. Obalanserat med överdrifter åt alla håll.

Broquel Cabernet Franc bjöd på en doft av mörka bär och mynta. Smak av svarta vinbär, körsbär hallon. Platt och bitter finish.

Två vita viner provades också: Sancerre 2008 (95249) från André Dezat för 139 kr, samt Steinschaden Grüner Veltiner (94018) 69 kr.

Sancerre doftade enligt skolboken mineral (flinta), krusbär och nässlor. Härlig syra med citrus, mineral och krusbär i munnen. Smakade fantastiskt tillsammans med den bit getost som provningsledarna hade dukat med.

Steinschaden hade inte samma komplexitet, men för halva Sancerrens prislapp får man ett korrekt vin med snygg syra och mycket gröna äpplen i smakpaletten.

Betyg 2: röda italienska

Kapitlet "röda italienska viner" i Munskänkarnas betyg 2-kurs har avverkats. Resultatet var skapligt om än inte klockrent.

Gunnar och Ingrid i Bensbyn hade laddat upp med sex italienare, två från vardera Toscana, Piemonte och Venetien. Från vardera området ett enklare vin och ett mer komplext.

Glas 1: Rödblå färg. Ordinär körsbärsdoft utan någon stuns. Pigg syra och halvtrötta tanniner, tunn frukt.
Definitivt inget komplext vin, uteslutningsmetoden och tanninerna sa att det trots allt borde vara en chianti (rätt).
Terreno Chianti Classico (nr 2373) 89 kr

Glas 2: Rödblå färg. Lite blommig, parfymerad doft, i trakterna av viol. Menlös smak med tvålinslag, liten syra, inga tanniner.
Inget komplext vin, avsaknaden av tanniner säger att det är ett enklare corvinavin från Valpolicella (rätt).
Masi Valpolicella Bonacosta (nr 6998) 83 kr

Glas 3: Tegelröd färg, relativt transparent. Doft av körsbär, lakrits och rosenblad. Blodfattigt okulärt intryck, men med smakmässigt betydligt mer muskler (syra och tanniner) än de två första. Körsbär, nyponsoppa och lakrits.
Redan färgen skvallrar om att det är ett nebbiolovin från Piemonte , näsa och mun sa inte emot. Inget dåligt vin, men mindre komplext än tre andra viner (rätt).
Langhe Nebbiolo Pio Cesare (nr 7306) 119 kr

Glas 4: Tät, mörk blåröd färg. Fyllig, mogen och komplex doft av körsbär, blöt jord, kaffesump, fat. Lika komplex smak av körsbär, tjära, läder. Hög syra och mogna tanniner.
Ett bra vin, provningens bästa. Den mogna karaktären och tjäran ledde min gissning mot Barolo (fel).
Marchese Antinori Riserva 2004 (nr 22382) 179 kr
Provade årgång -01 av detta vin i maj, det var inte alls bra. Provade det även mars -08 och fick ett bra intryck även då. Men nu var det ännu bättre.

Glas 5: Mörkt blåröd färg. Märklig doft med lösningsmedel och kanel. Eldig smak, tydlig sötma, körsbär, russin, torkade fikon, kryddor, samt en lite ekbeska.
Var helt säker på att även detta var ett corvinavin från Valpolicella (rätt), kanske en ripasso. Hoppsan, det var till och med en amarone. Men nog var den lite klumpigt hopspikad för att vara en sådan.
Amarone della Valpolicella Classico Monte Faustino 2003 (nr 88471) 378 kr

Glas 6: Mörkt blåröd färg. Doft av mörka körsbär, plommon, piptobak, kryddor, fat. Stram smak med hög syra och tanniner som grovt sandpapper. Körsbär, plommon, choklad.
Tanninerna ledde in mig på Chiantispåret (fel) men jag har provat detta vin och borde ha kommit ihåg barolon med de minnesvärda tanninerna.
Barolo La Serra 2004 (nr 96849) 288 kr

Orginalet är alltid bäst?

Les Hauts de Granget ArteVino 2005 (nr 3814) 149 kr
vs.
Clairault Cabernet Merlot 2005 (nr 6594) 150 kr

Klassisk "match up" som många vinnördar diskuterat: Gamla världen mot Nya världen.
Vinerna har ganska likartad druvsammansättning och de kostar samma peng. Australiensaren Clairault innehåller 50% cabernet sauvignon, 47% merlot och 3% cabernet franc. Bordeauxen innehåller 60% merlot, 30% cabernet franc och 10% cabernet sauvignon.

Färg:
Mörkröda båda två, LHG drar mot blått, i C finns en liten brun ton. Delad rond: 0,5 - 0,5
Doft:
LHG: Ung, intensiv doft som får saliven att rinna till i munnen. Svarta vinbär, blåbär, fat, läder kaffe.
C: Mogen, varmfruktig doft. Körsbär, katrinplommon, eukalyptus, örtkryddor, fat.
Delad rond: 0,5 - 0,5
Smak:
LHG: Stram syra som känns ungdomlig. Fyllig smak av svarta vinbär, blåbär, läder, rostade fat. Tanniner som griper tag i kind och gom på ett angenämt sätt.
C: Bra tryck i syran. Mogen frukt; körsbär och plommon, örter, mörk choklad. Mjuka tanniner, men en liten irriterande ekbeska i eftersmaken.
Ronden till LHG 1-0

Så lika men ändå så olika. Båda vinerna är riktigt bra och kan rekommenderas. Men det gjorde det till en svårdömd match där ekbeskan avgjorde till Clairaults nackdel.
Mognadsmässigt är australiensaren redan nu där bordeauxen är om ett par år och den som vill dricka mogna viner ska välja Clairault.

Munskänkarnas skärgårdstur

Munskänkarnas Luleåsektion inledde traditionsenligt höstsäsongen med en söndagsutflykt i skärgårdsmiljö. Båten Stella Marina tog oss (ca 40 deltagare) till Klubbviken.

Allt var som vanligt: vinfrågorna var luriga, tipsrundan vanns av Lasse N, maten var god och stämningen var hög på båten hem.

Ett Rhonevin från Lirac till en bit renfilé i Klubbikens restaurang var riktigt gott. På tipsrundan smakades och gissades på viner på druvorna malbec, cabernet sauvignon, chardonnay, pinot gris och sauvignon blanc (om jag nu minns rätt ur minnet - inga provningsnoteringar gjordes).

Nottage Hill rielsling

Nottage Hill Riesling (nr 16426) 79 kr

Fräsch doft med mycket citrusfrukt men utan den riktiga rieslingkaraktären. Saftig och läskande smak med toner av lime och gröna äpplen.
Korrekt men opersonligt vin till lågt pris.

Velletri

Velletri Riserva (nr 22314) 89 kr
Ett italienskt vin från ett distrikt som ligger söder om Rom. Druvblandning med bl a sangiovese och montepulciano.
Mustig doft full av solvarm frukt som körsbär och jordgubbar.
Mycket syditaliensk smak med bränt socker och torkad frukt. Väldigt personligt - men inte särskilt gott i längden.
Lite kuriosa: vi drack det till en pastarätt med knaperstekt bacon som krydda. Trodde att den brända smaken kom från baconet - men smaken satt i även när maten var uppäten.

Il Selese

Il Selese 2008 (nr 95212) 75 kr
Augustinyhet som överraskade positivt. Ung och daggfrisk doft med tydliga mandeltoner. Oväntat fyllig smak av gula äpplen och plommon, päron, mandel och nötter.

San Leonino

San Leonino Riserva 2005 (nr 2332) 139 kr

Jag brukar sällan bli besviken på italienska viner, i alla fall inte från de stora distrikten som Chianti Classico.

San Leoninas riserva får kategoriseras som ett av undantagen som bekräftar den regeln. Doften gick mer mot jordgubbsmarmelad och smaken plöjde i samma fåra. Smaken var lika insmickrande syltig med en förstärkande vaniljton.

Blint hade jag definitivt gissat på såväl Spanien som Australien före Italien. Jag råkade ha en box Periquita i färskt minne och hittade många likheter - jag hade definitivt högre förväntningar än så på San Leonino.

Roodeberg white

KWV Roodeberg White 2007 (nr 32155) 79 kr

Roodebergs röda är min favoritbox på Systembolaget. Den vita har jag länge velat prova, men alltid när jag tittat efter den har hyllplatsen gapat tom. Ett gott betyg?

Jo vars, nu fick jag med mig en flaska hem och smakade med viss förväntan. Lite låg syra förde associationerna mot gula äpplen, sedan fanns en tydlig ton av tropiska frukter och fat. Fyllig, smörig munkänsla.

Vad är det för druva egentligen? Jag lusläste etiketten utan att hitta en endaste ledtråd. Eftersom flaskan konsumerades i sommarhuset fanns inte Internet så enkelt tillgängligt att jag kunde få svaret direkt. Min gissning blev chardonnay, med chenin blanc som gardering. Stärkande för självförtroendet inför tvåbetygsprovet att sedan konstatera att det är en blandning med 45 % chardonnay och 40 % chenin blanc. Övriga 15 %: nouvelle, pinotage och viognier - svagt att missa dom ;)

Sammantaget ett för priset riktigt gott vin som tack vare fylligheten lätt kan kombineras med vitt kött och lite fylligare fiskrätter.

Argile Rouge - en okänd Brumont

Argile Rouge 2002 (Brumont) ca 170 kr

Det här är en etikett i Alain Brumonts sortiment - i alla fall fanns den 2007 när vi var på besök i Madiran. Det tillverkas endast 15 000 flaskor per år och finns inte på Systembolaget.

Druvblandningen är tannat (50 %) cabernet sauvignon (25), cabernet franc (20), fer servadour (5). Druvorna har växt på en jord med mycket röd lera (argile rouge). Densitet 7 000 plantor per hektar, uttag 40-45 hl per hektar. Manuell skörd.

Druvorna blandas före vinifikation med malolaktisk jäsning på ekfat. Lagras på ekfat drygt 12 månader, 20 % nya ekfat. Ingen filtrering före buteljering.

Det här var den sista av sex flaskor vi köpte med oss hem. De första flaskorna var syrafriska och stringenta. Nu var syran nedtonad för att inte säga dov, mycket läder, kaffe och tobak i doften samt tjära, och animaliska stalltoner.

Ännu en profillös rosé

Saturnino Rosato Negroamaro 2008 (nr 95126) 69 kr
Trodde inte man kunde gömma undan negroamarokaraktären (som jag gillar i rätt sammanhang) ens i ett rosévin. Men detta var en (ännu en) profillös rosé som man snabbt kan glömma.

Le Poijane

Bolla Le Poiane Ripasso (nr 22320) 109 kr
Färg: relativt transparent blåröd.
Varmsöt doft med russin, torkade dadlar och fikon. Där finns också örtkryddor typ bröstkaramellerna Kungen af Danmark. Allt snyggt inramat i ek.
Efter doften förväntade sig munnen ganska mycket sötma - men här dominerade en fräsch syra och en slank fruktighet av svarta vinbär och körsbär. Balanserade ekfat och en lång kryddig eftersmak.
Riktigt gott.

Bas-Barolo

Barolo 2004 (nr 2305) 235 kr
Barolo-urvalet på mitt systembolag är inte stort. Oftast finns det bara en: Fontanafreddas bas-Barolo, eller Serralunga d´Alba som den egentligen heter. Jag har druckit den tidigare, men upptäckte att jag inte bloggat om den.

Färg: mörkröd med tegelton, relativt transparent. Doft: inledningsvis en stickande kemisk ton som vädras bort efterhand men som aldrig släpper helt. Lite irriterande, men inte ovanligt i italienska kvalitetsviner. Därutöver är dofterna druvtypiska körsbär, rosor, viol, tjära. Smak: pigg syra, koncentrerad körsbärsfrukt, intensiva tanniner, nypon, rosor, och i eftersmaken lakrits och tjära.

Bra vin, men jag saknar ännu referenser på hur bra barolo ska smaka och hoppas kunna utforska vintypen mer ingående framöver.

En rosa vecka

En vecka högsommarvärme över Norrbotten sammanföll med min första semestervecka. Vi var mestadels i sommarhuset som håller på att byggas om och där grillades det kyckling, korv och kött. För att göra det enkelt för oss hade vi köpt en blandad påse rosé - "fungerar till all mat men passar inte riktigt bra till något".

Det bästa med rosé är att den ska drickas sval - och det är väl därför det blivit en så populär sommardryck. Jag har aldrig gått i spinn över något rosévin, men oftast är de drickbara och svalkande.

Roséveckan gav följande rangordning:
1. Rabl (nr 95120) 89 kr - österrikare gjord på en för mig okänd druva, zweigelt. Skön laxrosa färg, en frisk smak som skickar associationer till supersura lösviktskarameller.
2. Tavel (nr 95135) 119 kr - franskt Rhone-vin med mestades grenache i druvblandningen. Nära rött vin färgmässigt. Fruktigt vin från känt vinhus. Kvalitetsvin.
3. Valle Reale (nr 2242) 79 kr - italienskt, gjort på druvan montepulciano. Massor av hallonbåter i smakpaletten.
4. 100 Descregut (nr 98376) 75 kr - spanskt tempranillovin. Jordgubbar med någon konstig gräsliknande bismak.
5. Castelo do Sulco (nr 98437) 69 kr - portugis gjord på touriga nacional. Intetsägande vin som nästan helt saknade fruktinslag.

CdP Les Closiers 2007

Châteauneuf-du-Pape Les Closiers 2007 (nr 96982) 199 kr

Det tog ett tag innan jag insåg storheten i apellationen Chateauneuf-du-Papes röda viner. Nu tillhör det mina favoritdistrikt även om prislappen oftast förskräcker.

En prislapp som förskräcker har även de vita vinerna från CdP. Därför tror jag att utforskandet av den här flaskan faktiskt var en premiär.

Kanske är det som med de röda, att det krävs lite jobb och tillvänjning för att bli fast. Det var i alla fall inte kärlek vid första ögonkastet.

Snygg färg, ljust guldgul med ett litet grönt stänk. Doft: förvånansvärt liten - blommig och kryddig. Smak: pigg syraattack med blodapelsinton. Sedan kommer ett mellanregister med en fadd oxiderad vaxliknande nyans som jag inte riktigt gillade. Eftersmaken är sedan fyllig, lång och behaglig med apelsin, aprikos, honung och kryddor.

Druvblandningen är 50 procent grenache blanc, 20 procent clairette, 20 procent bourboulenc och 10 procent roussanne. Min druvguru Oz Clarke (Druvan bakom vinet) är inte förtjust i dessa utom i de 10 procenten rousanne.

Southern Ocean

Southern Ocean Cabernet Merlot 2008 (nr 95104) 89 kr
En nyazeeländare som fått bra betyg i tidningen Munskänken (14) trots ett lågt pris.

Inte alls oförtjänt. Mörkt rödblå färg. Doften är fruktig med tydlig fatkaraktär. Smaken är saftigt fruktig, svartavinbär och vaniljkola (Lonka), men alls inte syltig eller jolmig för den skull. Bra balans. Välgjort okomplicerat vin.

The White Viognier vs Valentin Zusslin

Ytterligare två viner bland juninyheterna som uppmärksammats positivt: australiska The White Viognier och franska Alsace-rieslingen från Valentin Zusslin.

En match vars utgång kändes given på förhand - och här blev det ingen skräll utan det tipset satt klockrent. The White Viognier (98748) 89 kr (WV)- en Nya Världen-viognier i lågprissegmentet mot en riesling - Valentin Zusslin Riesling Bollenberg (99013) 149 kr (VZ) - från ett klassiskt område och med en prislapp som skvallrar om vissa ambitioner hos vinmakaren.

FÄRG
WV: ljusgul
VZ: ljust guldgul
Ronden till Alsace: 0-1

DOFT
WV: Liten, grön, doft av gråpäron och persika.
VZ: Ung druvtypisk med citrusfrukt och "smörjgrop light"
Ronden till Alsace:0-2

SMAK
WV: medellhög syra och en fet munkänsla, gråpäron och persika. Går snabbt över i en fadd och stjälkigt oren smak. Eftersmaken är kryddig typ stjälkselleri men den stjälkiga tonen klistrar sig kvar i gommen och eflersmaken är tyvärr relativt lång.
VZ: krispig, kristallren, syra. Grape och lime. en elegant mineralton tillkommer i eftersmaken som dröjer sig kvar på ett betydligt angenämare sätt.
Ronden till Alsace: 0-3

TOTALT
Jordskredsseger för kvalitet från Gamla världen - det här var inte ens en match. Inte någon prisvärdhetsskala i världen kan motivera ett köp av WV i förhållande till VZ.

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige 2007 (nr 95172) 89 kr

Ett vin som fått sammantaget bästa omdömena när "Billigt vin" gick genom recensionerna av juni-släppet på Systembolaget.

Välförtjänt!

Lågprisdistriktet Languedoc-Roussillon ("Frankrikes Ullared") är det distrikt i vilket jag fått på flest bottennapp senaste tiden. Flera viner har smakat orent. Men det här är rent och snyggt.

Mycket södra Rhone och syrah i doften (druvsammansättningen är dunkel: "vingården är planterad med grenache, syrah och cinsault" skriver systembolaget). I munnen hittar vi mörka bär, salmiak, ren och klar syra, tanniner som gör kunderna torra, mint, fat, peppar och örtkryddor.

Inget bersåvin, vi drack det till en mustig lammgryta och det var en klockren kombination denna regniga junisöndag.

Gumfields Pinot Noir

Gumfields Pinot Noir 2007 (nr 6407) 129 kr

Dom där oljedropparna (eller är det sav från gummiträd?) passar bra på den här etiketten. Vinet har en lite tjockare viskositet, i alla fall ser det ut så när man snurrar det i glaset.

Färgen är druvtypiskt transparent rubinröd. Doften säger varmt klimat, med övermogna jordgubbar och bigarråer. Smaken är fyllig med fullmogna jordgubbar och hallon. Där finns både bärsötma, syra och fattoner i ett väl balanserat bygge. Liiiiite väl mycket vanilj och sötma kanske - eller också skulle det fått stå en stund till i kylskåpet före servering.

Gott och lättdrucket vin som kickar rumpa på de flesta amerikanska och franska PN-viner i samma prisklass.

Lagar de Bouza

Lagar de Bouza Albariño 2008 (nr 95188) 100 kr
En tur ut i outforskad mark. Troligen har jag väl smakat den spanska vitvinsdruvan Albarino någon gång, men då har det skett omedvetet. Till en fusk-paella på fredag kväll kändes dock ett spanskt vitt vin motiverat.

Ljusgul färg. Doft av päron och lime. Förvånansvärt vass syra, lite spritsigt och en grön strävhet som av vissa sorters päronskal, samt citron, lime och gröna äpplen i smakpaletten.

Vinet kommer från Galicien i nordvästra Spanien (hörnet norr om Portugal) i en blindprovning hade jag säkert placerat det i norra Frankrike. Inte helt olikt exempelvis Kimmeridgien, men lite mer grovhuggen.

Renato Ratti vs Indomita Pinot Noir

Den privata nyhetsprovningen gick vidare med en head-to-head för röda budgetvin som fått genomgående höga betyg (se bloggen Billigt vin).

Renato Ratti Colombé (RR) kostar 99 kr och kommer från tryffelstaden Alba i Piemonte i Italien, framställt av druvan dolcetto, som ger lättare viner än distriktets huvuddruva nebbiolo och andradruvan barbera. Producenten har gott renommé och är en av dem som på 70-talet förnyade produktionsmetoderna i distriktet.

Indomita Reserva Pinot Noir (I) kostar 69 kr och är chilenskt, kommer från Casablancadalen som med påverkan från havet har ett relativt sval klimat. Indomita är en storproducent med en nybyggd, spektakulär anläggning som satsar stort på vinturism (se hemsida). Lustigt nog görs ingen Pinot Noir Reserva enligt den hemsidan, dags att uppdatera kanske?

FÄRG
RR: Mörkt blåröd med betoning på blå.
I: Rubinröd relativt transparent.
Ronden oavgjord: 0,5-0,5
DOFT
RR: Parfymerad, blommig doft, mörka körsbär.
I: Solvarma bär, jordgubbar, jord, fat.
Ronden till Chile: 0,5-1,5
SMAK
RR: Saftig, läskande, råpressade bär utan ett uns sötma. Ung, slank och fräsch och ett riktigt bra matvin. Däremot lite platt på egen hand.
I: Fyllig smak, typ jordgubbsmarmelad. Balanseras upp bra av syra och fattoner. Eldig (14,5 % alkohol) eftersmak som blir överdriven i sällskap med mat.
Ronden till Italien: 1,5-1,5
TOTALT
RR: Välgjort vin med en parfymerad doft som jag har svårt för. Men i sällskap med mat är det ett bättre vin.
I: Insmickrande men ren och snygg frukt och någorlunda välbalanserad. Jag tror det här 69-kronorsvinet skulle vara en kul Svarte Petter i en provning mot mer ambitiösa viner.

Dött lopp alltså, men med Renato Ratti som moralisk segrare då det tog hem den tyngsta grenen, smak. Jag brukar inte alls gilla det syltiga men den här chilenaren kan jag inte låta bli att gilla. I alla fall inte när jag först provade dem på egen hand då Indomita var vinnaren. I sällskap med mat avslöjade den sig och kändes nästan som ett starkvin. Renato Ratti gick andra vägen, växte två klasser när den ackompanjerade en grillad kyckling med potatisgratäng.

Kanske var vinvalet en dålig sammansättning, tanken var att jämföra två lättare viner, och visserligen var de lätta båda två, men ändå helt olika.
Jag noterar att husorganet Munskänken inte hade mycket till övers för chilenaren. Endast 10 poäng och omdömen som "klumpigt" om Indomita medan Renato Ratti får 13 och "fin längd och rent slut". Men många vinskribenter har alltså hyllat Indomita.

PS. När jag tredje kvällen drack sista slatten var jag beredd att stämma in i Munskänkens omdöme om Indomita. Man ledsnade fort på denna nyhet. DS.

High Altidude vs Château de la Tour Penet

Med en utskrift av den topplista som vinbloggen Billigt vin sammanställt av juniutsläppet begav jag mig till nyhetshyllan på SB och plockade åt mig buteljer för en egen liten nyhetsprovning. Munskänkssektionen som normalt nyhetsprovar i början av månaden har gått till sommarvila.

Först ut en vit duell mellan australiska High Altidude och den vita bourgognen Château de la Tour Penet. Båda har fått höga prisvärdhetsbetyg då de kostar under hundralappen. High Altitude (HA) 62 kr är en blandning chardonnay/viognier (85/15), bourgognen (CTP) 99 kr är som sig bör 100 % chardonnay.

FÄRG
HA: ljusgul med en liten grönbrun ton.
CTP: ljust guldgul.
Ronden till CTP: 0-1.
DOFT
HA: blommig, rosor, lime och exotisk frukt.
CTP: grön, knuten doft. Citron och inte riktigt mogna krusbär.
Ronden till HA: 1-1.
SMAK
HA: frisk syra, ananas och lime, fyllig munkänsla med honung och nötter.
CTP: frisk syra, citron och grape inklusive en inte obetydlig beska i eftersmaken. Liten mineralton.
Ronden till HA: 2-1.
TOTALT
HA: Den förföriska och lagom insmickrande smaken avgjorde matchen. Välgjort vin med bra balans mellan syra och fyllighet. Troligen bäst som bersåvin, men går säkert även till mat.
CTP: Bra vin men lite för endimensionellt syraorienterat. Vinner på högre serveringstemperatur då mineraliteten ökar och liten kryddighet tillkommer. Troligen bättre som matvin.

Fantin Nodãr en fulsnygg elefant

Fantin Nodãr Friulano 2007 (nr 95116) 99 kr

Vita italienska viner är jag bedrövlig på. Ofta finns där en bitterhet jag har svårt för vilket gör att jag aldrig köper vita italienska. Men jag har ett positivt smakminne av ett vitt vin (som jag tyvärr glömt namnet på) från det nordostligaste distriktet, Friuli.

Nu såg jag ett vin från Friuli i nyhetshyllan och tyckte det var dags att ge ett vitt italienskt vin en chans. Tillverkat på en lokal druva, friulano (enligt SB), och jag antar att det är samma druva som exempelvis Oz Clarke (Druvan bakom vinet) kallar för tocai friulano.

Vinet har en ljust gulbrun färg. Liten doft av citrusfrukter och fat. Bra syra med drag av grape och lime. En oväntat fyllig munkänsla, fet struktur med mandeltoner. Fatkaraktären är mycket tydlig, men av lite annorlunda nötig karaktär.

Inte så dumt vin, aningen överekat kanske, men med viss egensinnig charm - ungefär som den fulsnygga elefantetiketten.

Claude Val - hajpat budgetvin

Claude Val Rouge (nr 32153) 56 kr
En munskänk nämnde det här vinet i något sammanhang och eftersom jag aldrig hört talas om det så var jag tvungen att googla in lite info. I vinbloggosfären noterade jag att vinet tydligen hajpats inledningsvis av Kronstam i DN och att fler sedan följt efter.

Eftersom jag behövde en halvflaska matlagningsvin så köpte jag detta och smakade på den andra halvan. En skaplig syra attackerar på tungspetsen, men den tonar snabbt bort i ett mellanregister med en fadd plommonfrukt med vaniljton. Nästan lite övermogen, kokt karaktär.

Languedoc verkar av Systembolagets inköpare ha utsetts till Frankrikes Ullared. Lågprisvinerna dominerar. För 56 kronor är väl detta helt okay, men jag kommer inte att köpa det annat än som matlagningsvin.

Tryst en röd rosé

Tryst Cabernet Sauvignon Rosé 2008 (nr 95041) 85 kr
En australisk rosé gjord på cabernet sauvignon. En rosé som tangerar gränsen mellan rosé och rött vin. Färgen är i trakterna av lingondricka. Doften är fyllig och munkänslan är mulligare än de flesta roséviner. Fruktig och örtig smak av vinbär, viss fyllighet men inga tanniner och en kort eftersmak.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det är inte dåligt, men om man nu vill ha ett rosévin så strävar man ju efter det lätta, slanka, friska. Det här blir något mellanting. För lätt för att vara rött, för mulligt för att vara rosé.

Provning med Hemma gastronomi

Säsongsavslutning med Munskänkarna, Luleå. Lokale kändiskocken Simon Laiti (tidigare Kattilakoski Gastronomi) hade anlitats för en delikatesstallrik och han hade i sin tur tagit hjälp av Louise Eriksson som sommelier. Hans företag i dag är Hemma gastronomi.

Maten var spännande. Pata negra ("världens finaste skinka") fänkålssalami, en tryffelspäckad korv, chorizo, renkorv, rökt lammfilé, parmesanost, gorgonzola... tillsammans med kex och bröd. Inget man blev proppmätt på, men riktigt bra råvaror, snyggt upplagt och spännande kombinationer.

Medan maten lades upp serverades Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685). Fin syra, ett fräscht vin som matchar de flesta fusk-champagner.

Till smaktallriken serverades fyra viner:

• Trapiche Malbec 79 kr
  
• Conde Valdemar Reserva 109 kr
  
• Tommassi Amarone 259 kr
  
• Penfolds Thomas Hyland Shiraz 109 kr
  

Helt okay men inte särskilt spännande viner och uppgiften gick den här gånger mer ut på att hitta bra kombinationer mellan mat och vin. Amaronen och parmesanosten var ju en gjuten kombination. Conde Valdemar anpassade sig till de flesta charkuterierna. Trapiche Malbec gick bra med speciellt de mest rökta charkuterierna.

Xavier 2007

Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267) 199 kr

När jag två timmar innan servering hällde om detta mörkt blåröda vin steg en överdriven doft av lakrits upp ur karaffen. Stor doft men lite obalanserad.

Två timmar senare var det betydligt mer harmonsikt. Frukten hade vuxit till sig där fanns blåbär, björnbär, plommon och andra mörka bär. En kryddblandning med bland annat kryddpeppar var också tydlig. Dessutom en varmsöt blandning av viol och sötlakrits.

Smaken - waow! - det här är grejer. Ren som kristall, koncentrerad som dynamit, elegant som en cirkushäst, balans som en lindansare. Blåbär och plommon, fat och en lakritston som drar mot salmiak och saltlakrits. Attacken och mellanregistret är smaskigt och läskande. Tanninerna är finkorniga som sanden på en söderhavsö. Eftersmaken lång och behaglig. En alkoholhalt på 15 % resulterar i en eldighet som förstärks av peppartoner.

Riktigt bra vin. Det tyckte även en annan bloggare och även den här.

Sommarens första rosé

Vårens sista styrelsemöte med Munskänkarna i Luleå avrundades med att ordförande bjöd på kyckling- och laxpaj som sköljdes ned med två olika roséviner. En bra slutsignal då sommaren innebär lättjefullt rosédrickande som jag oftast inte analyserar så noga. Är det bara rätt tempererat, har bra syra och inte smakar billigt och orent så är jag nöjd.
Réserve de Bonnet Rosé (nr 3181) 80 kr
Ljusrosa färg. Fin doft, frisk syra med toner av hallon och lingon. Torrt, lite grönaktigt slut. Välgjort vin från en producent som sällan sviker (Lurton).
Leonardo Rosato 2008 (nr 95125) 87 kr
Något rödare i färgen. Lite mer tyngd också i doft och smak. Mogen frukt - jordgubb och röda vinbär - något lägre syra och därmed en fylligare munkänsla.

Betyg 2, Spanien/Portugal

Betyg 2-kursen stökade undan avsnittet Spanien/Portugal på söndag kväll. En vit från vardera landet, därefter två röda portugiser och fyra röda spanjorer varav tre tempranillobaserade (en klassisk, två modernister).
Förhållandevis låg klass på vinerna den här gången och ganska svårt att skilja dem åt. Halvblind provning.

Vita:
El Coto - en vit rioja på druvan viura - ett blekt vin på alla sätt; nästan vattenklart, liten anspråkslös doft, samt en grönaktig smak av omogna bananer. Vinha Real - Vinho Verde i norra Portugal - ljusgult, väldigt spritsigt, hög syra men inte mycket till kropp.

Röda:
So Syrah, portugisisk syrah. Mörkt blåröd, tätaste färgen av de provade. I näsan var det nästan Laphroig-känsla, otroligt mycket rök och tjära. Men lite djupare sniffar gav även tämligen druvtypiska aromer av plommon, björnbär, viol och lakrits. Smaken styrkte uppfattningen att detta måste vara Syrah-vinet.
Coronas (Torres), spanskt tempranillovin från Katalonien. Röd, relativt transparent. Kryddig doft. Smak av plommon och en tydligt blommig violarom på slutet. Min gissning gick till tempranillo och jag lyckades även hitta rätt vin.
Marques de Murrieta Ygay Reserva, klassisk rioja. Transparent röd med tegelkant. Doft av jordgubbar, kryddor och dillspad. Smak av jordgubbar och blåbär med lite jordig ton, vanilj och fat. Omisskännlig rioja och därför lättast att pricka in.
Gran Coronas (Torres), spansk cabernet sauvignon (85 %) från Penedes. Rödblå färg, relativt transparent. Mycket liten doft. Smaken i förhållande till doften överraskande fyllig. Rund och behaglig plommonfrukt, lakrits och vanilj. Trodde det var den andra portugisen och missade alltså.
Casal Mor reserva 2006, från Dao i Portugal, gjort på 50 % Touriga nacional. Blåröd färg, relativt transparent. Doft av drottningsylt (hallon och blåbär) och brödkryddor. Smak av hallon, kryddor, vanilj, finkorniga tanniner och en liten fatbeska. Jag gjorde en tempranillogissning och gick bort mig igen.
Villacampa del Marques Crianza 2003, modernt tempranillovin från Ribera del Duero. Rödblå färg, relativt transparent. Doft och smak av svarta vinbär och cederträ. Var tämligen säker på att detta var cabernet sauvignon - men där bedrog man sig...

Summering: Villacampa (114 kr) var det som smakade bäst. Provningens glada överraskning var de båda portugiserna - Casal Mor kostar endast 55 kronor och det är tveklöst mycket vin för liten peng, Syrah-vinet (119 kr) skulle hävda sig väl mot de flesta Nya Världen-syrah. Marques de Murrieta (129 kr) är en rioja som fortfarande smakar rioja (på gott och ont). Torres-vinerna glänste inte direkt, men Torres är fortfarande en slags kvalitetsgaranti.

Riesling Hugel 2007

Riesling Hugel (nr 12191) 129 kr
Doftar citrus, ganska ettrigt, mer citron än lime. Mineraltonen ligger inte riktigt i smörjgropsstadiet, det är ju en ung riesling... men betong, våt betongplatta.
Smaken är väldigt syrainriktad, hårda, supersura, citronkarameller. Precis vad jag ville ha efter gårdagens Carneros-chardonnay. Det finns också en rundare mellanregister med aprikos och päron. Efterdyningarna är kryddiga och torrt mineraliga och eftersmaken har en hygglig längd.
Såååå mycket bättre vin enligt mina smakpreferenser än gårdagens Buena Vista.

Buena Vista chardonnay

Buena Vista chardonnay (95042) 139 kr
Ett vin från Carneros i södra delen av Sonoma Valley, inte långt från San Francisco - vi åkte förbi där med turistbussen när vi var där för en dryg månad sedan.
När vi var där förvånades jag över att jag aldrig råkade ut för dessa överekade vita viner. Här var det rostad ek från första sniffen - och den låg sedan som ett täcke över frukt och andra aromer till flaskan var slut.
Syran var lite ljummen, arom av gula och röda äpplen, en del av dem ganska kantstötta. Eftersmak av brända popcorn.
Ge mig en torr riesling att skölja munnen med!

Voirin Jumel cuvée 555

Ett vin som inhandlades direkt i champagnehuset för 18 månader sedan. Kan inte påstå att besöket var noga utvalt - snarare var det så att det var det enda stället i Cramant som fortfarande var öppet när klockan var några minuter över 17 och vi var på väg ut ur distriktet Champagne.
Vi köpte blandad låda med deras sortiment och har inte blivit besviken på någon.

Cuvée 555 är speciell därför att det är en blanc-des-blanc (100 % chardonnay) som lagrats tillsammans med sin jästfällning på ekfat innan den fått den andra jäsningen på flaska. Detta för att ge extra komplexitet och djup.

Vinet är ljust guldgult och doftar först förföriskt av citrus och blommor, ekfatslagring märks nästan inte alls. När den snurras i glaset pustar det upp ett moln av nybakat bröd. I munnen är syran som sig bör pigg och alert. Sedan kommer toner av grape, apelsin och satsumas. En liten vaniljsötma rundar av på ett mycket balanserat sätt och eftersmaken är lång och behaglig.

Allt är som bekant gott i sällskap med champagne. Vi hittade inte vad vi tänkt tillaga och imporoviserade ihop följande snabba och ändå festliga rätt (som sjöng duett med champagnen).

Baconpasta med grillade pilgrimsmusslor (2 pers):
Hårdstek bacon och låt rinna av på hushållspapper. Koka färsk pasta (1 paket). Häll bort vattnet, häll i en halv burk creme fraiche och strimlade soltorkade tomater (avrunna) , värm och rör om så det blir krämigt. Värm sockerärtor snabbt i micron med lite smör, salt och peppar. Lägg den krämiga pastan pastan och sockerärtorna på en tallrik, strö över knaperstekt bacon och grovriven parmesanost. Grilla pilgrimsmusslor i grillpanna eller på utegrill och lägg på toppen av alltihop.

La Chapelle de Augustins

La Chapelle des Augustins 2007 (5335) 189 kr
Jag presenterade det här vinet på en nyhetsprovning för en dryg månad sedan. På importörens hemsida läste jag då rekommendationen att dricka vinet till getostgratinerade päron. Det lät så otroligt gott just då att jag inte fått det ur huvudet.
Nu lekte vi hantverkare i huset i Kallviken till ganska sent på fredagkvällen och behövde något snabbt och gott när vi kom hem. Tyvärr blev rätten en besvikelse då getosten vi valt hade för lite smak, och päronen var lite omogna.
Vinet då - jo, nedtonad sauvignon blanc utan det nyazeeländskt aromatiska. Syran som jag tyckte var så hög på provningen var mer balanserad i sällskap med mat. Mineraler, gröna smaktoner och skön fyllighet på slutet. Bra vin med smärtsam prislapp.

Dussinet fullt på chianti-provning

Specialprovning med betyg 2-kursen. Vi skulle egentligen prova ”Italien”, men vi gjorde en grym chianti classico-specialisering. Vår kursansvarige hade ett dussin -01:or som han själv ville testa mot varandra, men det är ju lite jobbigt att göra på egen hand. Så vi ställde upp som provningspanel – livet är fullt av uppoffringar ;)

De tolv vinerna delades upp i två provningsomgångar: den första med producenter i facket traditionalister (begränsad eklagring m m), den andra med modernister (bl a användning av rostade och nya fat). Provningen var helt öppen.

Omgång 1:
Glas 1: Castello di Querceto -01 (180 kr)
Relativt transparent röd färg. Öppen doft med ton av torkad frukt. Fräsch syra, smak av körsbär och russin. En lite ylleton i eftersmaken. Klent och blekt helhetsintryck.
Glas 2: Riserva di Fizzano -01 (200 kr)
Brunröd färg, relativt transparent. Doft av solvarma körsbär. Låg syra och lite uddlös frukt. Mynnade ut i en ogin, besk eftersmak av kallt te. Borde möjligen ha druckits för bra länge sedan.
Glas 3: Poggio Rosso -01 (312 kr)
Röd färg, med en i det här sällskapet tät struktur. Nyanserad doft med Bordeaux-associationer körsbär, svarta vinbär, viol, multna löv, tryffel – till och med ektoner trots att den mest lagrats på stora fat. Komplex smak med körsbär, våta höstlöv, läder och tobak. Bra tannintryck och lång eftersmak. Ett kraftpaket med elegans och balans. Klart bäst i omgången.
Glas 4: Rancia -01 (328 kr)
Transparent brunröd färg. Solvarm doft av söta körsbär, även en kemisk ton av nagellack. Fruktig smak, med frisk syra, söta körsbär, vaniljlen och sammetsmjuk. Ett förföriskt, snudd på insmickrande vin. Men jag gillade det!
Glas 5: Castello di Ama -01 (279 kr)
Transparent röd färg. Fruktig doft, av skogsbär, russin och en aning fatkrydda. Sötfruktig smak med en viss eldighet. Viss beska på slutet drog ned intrycket.
Glas 6: Badia a Passignano -01 (320 kr)
Tyvärr korkskadat.

Omgång 2:
Glas 1: Terreno -01 (129 kr)
Mörk rubinröd färg. Doft av körsbär, jordgubbar och fat. Smak av söta körsbär och jordgubbar, vanilj, choklad och fat. Snällt vin som inte gjorde mycket väsen av sig.
Glas 2: Marchese Antinori -01 (169 kr)
Mörk rubinröd färg. Doft av körsbär och ekfat. Lite lägre syra, mörka bär, hö. Lite platt helhetsintryck.
Glas 3: Angelini Monsenese -01(200 kr)
Mörk rubinröd färg med lite blekare kant. Komplex och nyansrik doft av körsbär, mynta och nytvättade kläder (tack för den träffsäkra beskrivningen, Agneta). Fyllig smak med bra syra, körsbärsfrukt, mörk choklad och fatkryddor. Härligt vin med personlighet!
Glas 4: Castello di Brolio -01 (295 kr) Mörk rubinröd färg. Utvecklad doft med körsbär, charkuterier och fat. Söta mogna körsbär, fin syra, choklad och nyrostat kaffe. Mycket gott, skolexempel, svårspottat.
Glas 5: Castello di Fonterutoli -01(295 kr) Mörk rubinröd, relativt tät. Doft av körsbär, kaffe och fat. Bra tryck i syran, söta körsbär, choklad och nyrostat kaffe. Mycket likt glas 4, lika gott.
Glas 6: Giorgio Primo -01 (495 kr) Mörkt rubinröd, opaque. Inledningsvis väldigt mycket ek i doften. Släppte med lite tid i glaset fram en angenäm frukt också. Smaken kändes lite överekad (18 månader på nya fat), stram frukt, nyrostat kaffe, tanniner som finkornig sand. Förstår att detta är ett s k kultvin, stor personlighet som förmodligen blir ännu bättre med längre lagring.

En provning jämförbar med ett maratonlopp - fast med en betydligt behagligare känsla i kroppen på upploppet. Tack till värdparet Gunnar och Ingrid för välbehövlig pausförplägnad och Mikael för initiativet och provningsledarskapet.