Viner som tapetserat min gom

Collepiano

2010-09-10T20:36:00.005+02:00

Läste ett blogginlägg om druvan sagrantino och drabbades av akut ha-begär. En druva som får tannat att kamma sig och och ställa sig tyst i skamvrån måste provas omedelbart.

Det som fanns på SB i Luleå var nyheten Collepiano (249 kr) från producenten Arnaldo Caprai. Vad jag förstår efter att ha läst på är familjen Caprai för sagrantino vad Alain Brumont är för tannat.

Färgen är mörkt blåröd, inte anmärkningsvärt mörk, inte anmärkningsvärt tät. Doften är nyvaket knuten. Man får ta till milt våld för att väcka vinet så att det släpper ifrån sig några aromer. Mest släpper det ifrån sig mineraltoner, lite lösningsmedel, samt osöta körsbär. Ingen flirt här inte, Collepiano fullkomligt skriker "rör mig inte".

I munnen går vinet på knock direkt. Syran är omedelbar och intensiv, körsbärsfrukten är betydligt mer mogen än man förleddes tro av doften. Efter denna överraskande attack breder vinet ut sig som en sandstrand i hela munhålan. Tungan famlar fåfängt efter något att fukta sig på och under överläppen har någon lagt en frottéhandduk. I den oändligt långa eftersmaken visar sig en liten alkoholeldig ton av cognac och den klingar av i kaffe och mörk choklad (typ kakaohalt 80 %).

Ett vin för självplågare. Jag gillar det så klart! Inte till chipsen framför Doobidoo på fredag kväll. Men till stadig mat - råbiff på björn kanske... - kommer det här vinet att vara storartat. Det tål självklart lång lagring och blir säkert mer lättillgängligt med åren.

Det är inget för nybörjare och inget för dom som är överkänsliga för röda viner. Även jag som är härdad kände en antydan till huvudvärk efter första smakprovet på 5 cl.

Viner från Schweiz, del 4

2010-09-05T11:27:00.004+02:00

Il Rubino blev sista flaskan från Schweiz som testades - hoppades ha sparat det bästa till sist då den kostade närmare 30 schweizerfranc, alltså cirka 200 kr.

Il Rubino 2007 är en Merlot från Ticino alltså samma vintyp som del 1 i denna schweiziska odyssé. Liksom den första flaskan imponerades jag av intensiteten och syraattacken vid den den första smutten. Men saknar på samma sätt fyllighet och mellanregister. Vinet mynnar ut i en eksträv och lite bitter eftersmak.

Kanske har mina schweizare druckits alldeles för unga? Samtidigt har jag svårt att tro att lagring skulle kunna trolla fram frukten ur tomma luften. Så slutsatsen får bli: det är ingen slump att det inte finns några schweiziska viner på Systembolaget.

Synd att jag inte fick hem någon syrah - vad jag läst ska det finnas schweizare som gör syrahviner i klass med producenterna i norra Rhone.

Viner från Schweiz, del 3

2010-08-30T21:25:00.003+02:00

Vieux Moulin är en pinot noir från Vully i Schweiz - området kallas De tre sjöarna. Producent: Albert Derrorn. Hustrun fick offra 16 schweizerfranc av traktamentet för den (ca 110 kr).

Ett lätt vin, rätt transparent färgmässigt och doft a hallon/jordgubb. Pinot noir enligt skolboken alltså. Smaken är helt okay - lätt, jordgubbig och lite jordig i karaktären.

Ingen briljans eller något jag absolut vill ha mer av. Men det klarar sig galant i jämförelse med bourgogneviner i samma prisklass.

Petit - vinet annorlunda

2010-08-29T18:00:00.004+02:00

Gjorde ett impulsköp för en tid sedan, Petit - spanskt grenachevin från Montsant, granndistrikt till Priorat. Har smakat några riktigt godtagbara spanjorer från området tidigare.

När jag öppnade detta i förra veckan blev jag besviken - det var någon egendomlig bismak som kändes främmande och jag var inne på att flaskan var defekt.

Jag hade ställt in mig på att lämna tillbaka den - men gav den en ny chans på lördag eftermiddag då den stått öppnad i två dygn. Om det var luftningen eller om jag var "ur form" vid första tillfället vet jag inte - men nu var vinet i alla fall drickbart. Doftmässigt är det ordinärt rödfruktigt. I munnen är det som ett bombattentat mot en kryddbod. Det är svårt att säga vilka kryddor, ett tag var jag inne på glöggkryddor, Kungen av Danmark-karameller också. Till slut fastnade jag för Piffi Allkrydda (innehåller 17 olika kryddor - trodde faktiskt inte att den fortfarande fanns!).

Det är verkligen ett annorlunda vin. Mot slutet av flaskan hade jag vant mig och tyckte det var riktigt gott. Det är ett vin som tar ut svängarna, sladdar kurvorna och beter sig oregerligt - och det är ju spännande i en vinvärld där produkterna blir mer och mer likriktade.

Viner från Schweiz del 2

2010-08-28T11:45:00.003+02:00

Ett vitt vin från Yvorne i kantonen Vaud i Schweiz. Druvan som använts är chasselas - spännande eftersom det är en druva som inte används särskilt flitigt någon annanstans än i Schweiz. Tidigare har den även varit vanlig i Loiredalen har jag läst mig till.

Producenten är Waldvogel & fils och priset cirka 20 schweizerfranc (140 kr).

Doften kändes fruktigt fräsch och munnen ställde in sig på syra - men blev gruvligt besviken. Här var det mer mandel, gröna stjälkar och lite oljigt. Påminde mest om en pinot gris.

En besvikelse således. Ännu kan jag inte påstå att jag saknar schweiziska viner i det svenska sortimentet. Men två chanser återstår.

Viner från Schweiz del 1

2010-08-26T17:36:00.004+02:00

Frun i huset drog iväg på en kortare tjänsteresa till Schweiz. "Spännande, där gör dom ju vin men inte ett enda finns på Systembolaget" tyckte jag och skickade en lista på dugliga schweiziska producenter (tagna ur en vinbok) att spana efter.

Fyra flaskor kom hon hem med. Den första vi öppnade var Collivi, en Merlot från Ticino. Ticino är det sydligaste distriktet i Schweiz, gränsar mot Italien. Flaskan kostade knappa 20 schweizerfranc, alltså cirka 140 kronor.

Doft: fruktig, men tämligen endimensionell. Vinet var verkligen inget blask - koncentrerat och med ungdomlig spänst. Men, samma sak som i doften - det var inte så mycket mer så. Totalintrycket blev lite platt.
Halva flaskan fick stå öppnad ett dygn och hade rundats av en aning när den provades dag två. Men fortfarande saknades djup i smakspektrat.

Röda viner från Marche

2010-07-05T17:22:00.015+02:00

Daniele från Marche i Italien har gift sig med en kvinna från Luleå och paret bor nu här. Men sina favoritviner från hemmadistriktet hittar han inte på Systembolaget i Sverige. Systembolaget har i sin outgrundliga vishet bestämt att Marche är ett vitvinsdistrikt.

Detta vill Daniele ändra på. Så han har tillsammans med sin fru, släktingar och kontakter startat en vinimportfirma, Sapordivino. Företagandet är i ett mycket tidigt skede. För att få lite input bjöd de in några Munskänkar från Luleå till en provning. Spännande att få trampa lite outforskad vinmark.

Rosso Piceno är samlingsnamnet på vinerna av lägsta kvalitetsklassen i distriktet (Classico om de producerats i ett särskilt geografiskt avgränsat område). De görs på Montepulciano och Sangiovese. Vi började med att prova två sådana, båda av överraskande hög klass då det handlar om viner med en prislapp under hundralappen.

Nästa två viner snäppade upp ett par klasser. Erasmo Castelli från producenten Maria Pia Castelli gör på 100 % montepulciano, jäses på ek och lagras 24 månader på barriquer. Det här är ingen lek alltså - men det är ett så kallat boutiquevin, det produceras endast 6000 flaskor per år. Lyckas Sapordivino få in detta till Sverige så lär stå cirka 300 kr på prislappen.
Grifola från producenten Poderi San Lazarro är ett väldigt likartat vin. Lite kortare tid på ekfaten men i övrigt producerat på samma sätt och i samma mängd. Lika gott!

Därefter bjöds vi på två druvrena sangioveseviner från samma producenter - men inget av dem fick mig att tänka Chianti. Orano heter Castellis sangiovese som är rubinröd, eldig, rödfruktig och kryddig med lagom strävhet. Polesio är Lazzaros sangiovese. Den görs helt på ståltank och är fräschare i sin framtoning. Båda vinerna andades kvalitet och lagringsduglighet och jag trodde att det var samma prisklass som flöregående duo. Men dessa skulle kunna kosta 150 kr på Systembolaget vilket låter som ett klipp.

Spännande viner att få prova var det definitivt.

God Barbera på Köpmannens kök

2010-07-04T16:56:00.005+02:00

Efter flytt ut på landet är vi inga flitiga restaurangbesökare. Men när vi fick en inbjudan att äta gratis hos en krog som bytt inriktning så måste vi förstås utnyttja det.
Köpmannens kök marknadsför sig som en kvarterskrog - men den har ett bra läge i ett hotell nära järnvägstationen.
Matinriktningen är en nischad meny med relativt låga priser. Förrätter och efterrätter under hundringen, dyraste varmrätten under 300 kr.
Vi åt olika förrätter: avokadosoppa med kräftstjärtar, samt färsk sparris med örthollandaise. Avokadosoppan såg läcker ut, men var lite klen. Avocado har ju inte så mycket smak i sig och kryddningen var enkel.
Sparrisrätten var också lite snål i smakerna, färsk sparris är ju alltid gott men några fler droppar örthollandaise hade absolut inte skadat.
Vi åt oxfilé Erbezzo som varmrätt båda två. Köttet var bra, lagom lättstekt, bra kryddat. Tillbehören smakrika och överraskande. Riktigt bra!
Hjortron och vaniljglass till efterrätt. Ett säkert kort som ingen kan misslyckas med.
Vinlistan:
Vi provade ett rött och ett vitt på glas till förrätten. Utbudet på glas inskränkte sig till två av vardera färgen. En röd Bordeaux för 75 kr glaset (Chateau Coulonge) och en vit pinot gris från Venete (Monte Zovo). Inget av vinerna var något extra.
Till varmrätten valde vi en Barbera d´Asti: La Luna del Rospo, som kostade 580 kronor flaskan. Ett riktigt gott vin som man nog skulle få betala minst 200 kronor för på systemet. Fylligt och fruktigt med rostade fat och kakaotoner. Välbalanserat med mjuka tanniner utan att bli mjäkigt.
Saknade en tokajer - det perfekta hjortronsällskapet - bland dessertvinerna. Personalen lovade att försöka fixa denna brist.
Jag hade en tanke med besöket, att krogen kanske kunde nomineras som en "Munskänkarnas vinkrog". Men det klena utbudet per glas samt att alla viner serverades i ordinära 25 cl-glas gör att det inte är möjligt.
Det är sorgligt att en stad av Luleås storlek inte kan ha en bra vinkrog.

Delta

2010-06-20T11:06:00.004+02:00

Nyzeeländsk pinot noir gör mig sällan besviken. Gumfield och Stoneleigh har jag goda erfarenheter av från förr.
Nu gjorde jag en ny bekantskap i form av Delta (119 kr) som härstammar från Marlborough. Inte lika jordgubbigt som de ovan nämnda, lite stramare attityd och mera skogshallon och lingon på paletten. Dessutom en mycket tilltalande ton av sötlakrits i eftersmaken.
Perfekt till ugnsstekta ankbröst och rödvinssås som kryddats med en ny favoritburk i kryddskåpet: cacao & chili (Santa Maria).

Passitivo

2010-05-02T21:23:00.005+02:00

Jag brukar råda andra att aldrig köpa vin utifrån snygga flaskor, speciella etiketter eller annat utanpåverk. Man själv föll jag pladask för det italienska vinet Passitivos marknadsföringskampanj...

Passitivo är ett syditalienskt (Puglia) vin gjort på Primitivodruvan - ni vet den som genetiskt är identisk med Kaliforniens Zinfandel. Det här Primitivovinet är gjort enligt den norditalienska passito-metoden. Alltså samma teknik som när man gör amarone - druvorna får lufttorka i ett par månader innan de pressas.

Och primitivo + passito = Passitivo (89 kr). Jag kunde inte motstå ordleken, särskilt som det var så enkelt att beställa via importörens webbplats som jag hamnade på när jag klickade på en webbannons.

Vinet är ungt, blårött, med en täthet som förebådar kraft. Doften är sötaktigt parfymerad. Smaken är riktigt trevlig, en rejäl syra, lite oljig munkänsla, ingen sötma alls (vilket jag förväntade mig), blåbärstoner, fat. Viss intensitet, men ganska snälla tanniner.
Sammantaget ett lite spretigt intryck, men personligt och alls inte oangenämt.

Arrocal Seleccion 2004

2010-04-26T19:48:00.004+02:00

Temat för aprilprovningen med Munskänkarna i Luleå var "Det nya Spanien", provningsledare var Börje Rosenberg från Guldstaden, Skellefteå.
Arrocal Seleccion 2004 var kvällens höjdare.
I de fem glasen fanns:
Geol - nyhet från Costers del Segre i SB-sortimentet nu i mars. Vi provade den även i mars och då tyckte jag den var sensationellt bra. Den var mycket fin även nu - men konkurrensen var hårdare. Ung friskhet, kombinerad med flirtig sötma. Lättgillad. (179 kr)
Finca el Puig - trotjänare från Priorat som nu kändes relativt ofräsch med oxiderad och trött frukt. (189 kr)
Finca Malaveïna - merlotdominerat från Empordà. Korrekt och balanserat men inte särskilt spännande. (199 kr)
Arrocal Seleccion 2004 - från Ribero del Duero. Intensivt och koncentrerat vin med tät, mörk blåröd färg. Redan första sniffen skvallrade om att här är det något speciellt. Nygödslad, mullrik jord, asfalt och mogna mörka bär. Smaken helt fri från publikfriande sötma men ändå så elegant, med kristallklar syra, blåbär, plommon, choklad, kryddor, fattoner. Bestämda tanniner gjorde att intrycken räckte länge. Ett komplext vin som jag gärna skulle vilja ha många flaskor av i källaren. Gjort på 100 % tinta del pais (en Tempranillo-synonym om jag minns rätt?) enligt producentens hemsida där det även framgår att "Vinadvokaten" delat ut 92 poäng. (269 kr - beställningssortimentet)
Finca Sandoval - från Manchuela, producerat spanske vinlegenden Victor de la Serna. Syrah-dominerat men inte likt varken Rhone eller Australien. Kraftfullt och komplext vin, mycket gott och given tvåa i provningen. (263 kr).

Tatachilla

2010-04-18T19:04:00.004+02:00

Tillsammans med B. lyckades jag ta mig till regionfinal i Munskänkarnas vinprovningstävling. Sektiontävlingen gick riktigt bra, 15 poäng med mersmak, hade vi hållit fast vid första intrycket hade vi varit nära full pott.
Men nu gick det alldeles åt skogen. Tror vi nådde 11,5 poäng (av 24) efter att ha missat de vita vinerna kapitalt (sauvignon blanc/Sancerre, riesling/Alsace och silvaner/Franken)..
Ett av vinerna som vi prickade in var detta: Tatachilla Shiraz.
Doftar mörka bär, nära blåbär - kryddat med eukalyptus i massor. Har du som jag haft svårt att hitta de australiska eukalyptustonerna är detta ett tacksamt övningsobjekt.
I munnen är det fruktigt, eldigt och riktigt strävt. I alla fall när jag som under tävlingen smakade och spottade. Då var det som ett finkornigt sandpapper i munnen efteråt. Jag tog med resterna av flaskan hem och drack den till söndagskycklingen - då var den inte alls lika sträv.
Ett småtrevligt vin när man känner för något mindre finstämt. Det här drar fram med pukor och trumpeter - men det är i alla fall raka led och taktfast marsch.

Laudun Expressions

2010-04-05T20:39:00.007+02:00

I min jakt på vita viner utanför motorvägen av chardonnay, riesling och sauvignon blanc - åkte detta vita (Laudun Expressions) côtes du Rhone-vin ned i varukorgen.

Druvblandning med mestadels grenache blanc, samt viognier, och rousanne lät spännande.

Besvikelsen blev därför stor när det smakmässigt var "en chardonnay". Frisk, fräsch och inte alls dålig - men inte den nya bekantskap jag hade förväntat mig. Det känns som om jag druckit det här förr men då har det stått exempelvis Couvent des Jacobins på etiketten.

Naturalis Historia 2000

2010-04-05T19:47:00.003+02:00

Visste inte mycket (inget alls!) om det här vinet när jag för ett knappt år sedan vann det i Munskänkarnas vinlotteri. Sedan dess har jag googlat och upptäckt att det har gott rykte.
Det kostar i dag drygt 300 kr att köpa hos producenten, Mastrobernardino i Kampanien. I provningsnoteringar på exempelvis Cellartracker har det genomgående håvat in + 90 poäng. Dominerande druva (85 %) är Aglianico.

Ett vin värt ett speciellt tillfälle kanske - men jag öppnade det en vanlig annandag påsk till en högst ordinär middag på köttfärslimpa med fetaost och oliver.
Vi hade påskplanerat uteaktiviteter och en kortsemester med besök på Norrlandsoperan i Umeå och annat skoj - men allt förändrades när hustrun halkade och bröt benet sent på onsdag kväll. Därefter har det varit sjukhusbesök och inomhusaktiviteter då hon kom hem med benet i gips.
Naturalis Historia kändes då på Annandagen som en lämplig tröst.

Vinet har en klar, röd färg med tegelkant. Doften är intensiv och koncentrerad - på typiskt italienskt manér slår det inledningsvis över mot kemiska lösningsmedel. Frukten plöjer plommon/körsbär-fåran med en ton av russin och kanel.
Smaken är enastående vital, syran är frisk som en vårvind i april. Det är stramt och seriöst med finkorniga tanniner som vet vad dom vill. Samtidigt som russinsötman öppnar vinet med en välkomnande kyss. Vanilj, kakao och en mindre kryddbod lägger också ut förföriska tentakler - men det blir aldrig för mycket av något.
Eftersmaken vet jag ännu inte hur lång den är eftersom glaset står bredvid mig - och just nu känns det som om den aldrig tar slut...

Vill ha fler flaskor! Var köper man dem?

GR-174

2010-04-01T20:47:00.006+02:00

Billigare Prioratviner har börjat hitta in i Systembolagets sortiment. Tendral kom i början av året (gott!) och i senaste nyhetssläppet fanns GR-174 (119 kr).
Trots det monumentalt charmlösa namnet så hade jag en del förväntningar då det fått bra betyg i diverse publikationer.

En alkoholhalt på 15 % (!) pockar på uppmärksamhet när näsan sticks i glaset. Det sticker i näsan och därunder finns söt, solmogen frukt.
Det är starkvinsvarning även i munnen. Med hjälp av alkoholen brottar sötman ner syran - trots att syran är 10 enligt Systembolagets klockor.
Eftersmaken är som efter ett par bitar Käck (finns det sötlakritsgodiset fortfarande?). Tanninerna får dock bra fäste i munhålan och räddar GR-174 till ett godkänt betyg i alla fall.
Men som så ofta när alkoholhalten drar iväg blir totalintrycket lite vulgärt, typ vore det trampat av en spansk bondmora i stringtrosor och stilettklackar.

Vinet är gjort på ungefär lika delar garnacha, cabernet sauvignon och carignan. Och namnet är varken ett bekämpningsmedel, en jästtyp eller en speciell druvklon - utan numret på vägen som löper genom vingården.

Tim Adams Semillon

2010-03-31T23:39:00.008+02:00

Egentligen är jag ganska positiv till Systembolaget. Utbudet hemma i Luleå är storartat jämfört med vad man hittar på mindre orter ute i Europa.
Men sedan en tid har jag stått resignerad inför vitvinshyllorna. Där finns - känns det som - bara sauvignon blanc från Nya Zeeland eller Loire, ekad eller oekad chardonnay eller tysk riesling (sorry, gewürztraminer kan jag bara inte med). Vita spanjorer och portugiser blir jag oftast besviken på.
Så roligt då att hitta en torr semillon från Australien: Tim Adams. Semillon finns ju annars mest som komplement i druvblandningar eller i söta Bordeauxviner. Men här är det kruttorrt och ett "endruvevin" från Clare Valley.
Doften gjorde mig lite tveksam - tapetklister? Men där finns också fina nyanser av apelsinskal och annan citrusfrukt. Någon grön ton också... gurka, fast köttigare, kanske squash. Smaken är mer direkt, med syra som av knallhårda, gröna äpplen. Mellanregistret är personligt med mandelmassa, apelsin, mineraler, honungsmelon. Smaken klingar av länge med en aning fattoner, syror och kryddor i en behaglig blandning.
Uppfriskande i dubbel bemärkelse!

Bloggen återuppstånden

2010-03-30T18:54:00.007+02:00

Dags att ta tag i saker och ting. Bloggtystnaden har varit ett dåligt samvete ett tag. Fick i dag en kommentar på ett gammalt blogginlägg. Sedan mötte jag en vän på Systembolaget som påpekade att hon brukar läsa min blogg men att jag inte skrivit på länge.
Två tecken som jag tolkar som "återuppliva bloggen!"
Hänt sedan sist:

Tvåbetygskursen har nått fram till tentamen. Godkänd eller inte får man veta först i slutet av maj sägs det. Jag kan ha klarat teorin med ett nödrop. Praktiken grejade jag nog trots provskaparnas försåtsminering med en cabernet franc bland de röda. Spikade pinot gris, chardonnay och tempranillo. De övriga gav några reservalternativspoäng.

Årets provning har förmodligen redan genomförts. Nio portugisiska viner tillsammans med Sandra Tavares da Silva blir svårslagen. Ett par timmar före det bl a en vit Chateau Beaucastel på en Chateauneuf du pape-provning. Det var på Munskänkarnas regionårsmöte den 13 mars och blir svårslaget när vinåret sammanfattas.

På regionmötet var jag för övrigt som sektionschef för Luleåsektionen. Valdes vid årsmötet den 20 februari.

I sektionen har vi arrangerat en mycket uppskattad pinot noir-provning (viner från februari-släppet). Intresset var så stort att vi fick köra den i två omgångar. Trots dubbel konkurrens från Bourgogne, bl a Corton Grand Cru, "vann" amerikanska Sokol Blosser omröstningen om godaste vin vid båda tillfällena.

Vid påskprovningen i slutet av mars provades ett blandat sortiment av tillfälliga nyheter. Där fastnade jag speciellt för spanska Geol som var precis så där flirtigt men ändå karaktärsfullt och personligt som jag vill att vin ska vara.

OK - då är jag ikapp verkligheten. En flaska GR-174 (Priorat) ligger i vinstället och väntar på att bli öppnad. Den är jag nyfiken på - återkommer inom kort med ett utlåtande.

Lirac ny vardagsfavorit

2009-12-27T13:31:00.004+01:00

Lirac, Les Chenaies, (2214) 100 kr, har blivit en ny vardagsfavorit under hösten när bloggen pausat för bygge och flyttning. Det är ett bra vin att ta till när man egentligen är sugen på exempelvis en Chateauneuf-du-pape men vill hålla sig till budgetutbudet.

Appellationen Lirac ligger mycket nära C9DP - bara tvärs över floden (Rhone). Omvänt sluttningsläge mot floden alltså nordostligt istället för sydvästligt.
Grenache är den dominerande druvan, Liracvinerna ska innehålla minst 40 %, den här innehåller 60 % som blandats med 25 % syrah och 15 % mourvèdre till ett trevligt vardagsvin.

Maffig, lite kryddig, rödfruktig doft. Fyllig och snäll smak av jordgubbar och plommon, en liten pepprig strävhet ger karaktär. Hyfsad längd. Ett allroundvin som fungerar till alla slags kötträtter.

Sorg över en restaurang

2009-12-16T16:38:00.002+01:00

Inte nog med att flytten ut på landet tillfälligt berövat mig möjligheten att blogga om godbitar som Roda Reserva - nu har även Luleås bästa restaurang, Kyrkbyns kök, har klappat igen.
Det är så sorgligt att jag gör ett inlägg från jobbdatorn. Jag lider med de två företagarna som tvingades ta det tråkiga beslutet, jag lider med den supertrevliga och kunniga personalen och jag lider med Luleåborna som inte längre har en restaurang det varit en upplevelse att besöka.

La Barroche Terroir besvikelse på nyhetsprovning

2009-11-08T20:04:00.004+01:00

November månads nyhetsprovning med Munskänkarna i Luleå. Ett spännande urval gjorde att jag kunde hoppa över Graillots Crozes-Hermitage och Kanonkoops toppcuvéer.

Mitt förstahandsval var Domaine La Barroche Terroir. Unge vinmakaren Julien Barrot, 28, har ju charmat Stockholms vinbloggare så att de gått i spinn över allt med La Barroche på etiketten. Efter Robert Parkers 100-poängare till prestigevinet Pure verkar allt vara guld där orden La Barroche glimmar.

Terroir bjöd på en mycket angenäm doft med röda bär, samt russin och annan torkad frukt och kryddor. I munnen exploderade vinet på ett inte helt angenämt sätt - det här var alldeles för eldigt för min smak. 16 % alkohol ger sig till känna direkt och krossar alla andra nyanser som en ångvält. Borde nästan jämföras med andra starkviner...

Till en kraftig gryta fungerade det bättre. Jag har en oöppnad privat flaska, som får vila något år, frågan är om det kan rädda detta vin.

La Spinetta, Langhe Nebbiolo, var andravalet. Detta var en trevligare bekantskap. Vi provade en "storebror på Kvalitetsprovningen nyligen. Det här var mer lättillgängligt. Mörkare till färgen, men i övrigt mycket druvtypiskt med nypon, rosor och tjära i doften - bara en aning italienska kemikalier också - och riktigt sträva tanniner i munnen.

Angenämt vin i balans och harmoni - blir säkert ännu bättre med lagring.

Webersburg Cabernet Sauvignon (Sydafrika) var det tredje röda vinet. Svarta vinbär och rökiga fattoner. Korrekt vin, inte alls dåligt, men utan personlighet.

30 provare hade inga svårigheter att identifiera dessa viner. Omröstningen om "godaste vin" slutade oavgjort - de tre röda fick ungefär lika många röster.

Till maten provades Santa Ana Shiraz Viognier. Prisvärt budgetvin med varma violtoner och mörka bär.

Två vita viner provades. Keller Riesling Trocken var en syrafrisk godbit med lite exotisk frukt i paletten, men även omisskännligt tyskt anslag à la Liebfraumilch. Inte alls dum tysk riesling - men förra månadens Winkeler Jesuitengarden var vassare.

Graham Beck Viognier - tja, gillar man viognier så... Jag har fortfarande svårt att hitta charmen med denna druva, som kan liknas med vinvärldens mellanmjölk. Lite mittemellan syra, mittemellan fyllighet, och en mittemellan honungsfärgad jolmighet.

7 x röda Nya världen

2009-10-29T20:37:00.004+01:00

Tvåbetygskursen går vidare. Sista teorilektionen är avverkad och efter det provades sju röda viner från "Nya världen" helt blint.
Glas 1: Röd färg, inte särskilt tät. Doft av viol, varm smak av viol, gummi, lakrits och en edlig finish. Förutom eldigheten kändes det som en solklar australiensisk shiraz. Fel.
Facit: 22620 Bonterra Zinfandel (139 kr) från USA.
Glas 2: Röd färg, inte särskilt tät. Blommig, kryddig doft. Smak av röda bär, men en allt för tunn frukt som skymdes av rökiga rostade fat, bismak av tvål och en irriterande beska i finishen. Rökigheten leder gissningen till en pinotage från Sydafrika. Rätt.
Facit: 22055 Jacobsdal Pinotage (112 kr), Sydafrika.
Glas 3: Ljusare röd och transparent. Liten, grön, doft. Tunn smak av röda bär, fat, ekbeska och oväntat sträva tanniner. Tanninerna till trots borde det vara en pinot noir, inte särskilt elegant, troligen USA. Rätt.
Facit: 6694 Irony Pinot Noir (129 kr), USA.
Glas 4: Mörkröd färg, relativt transparent. Doft av mörka bär och fat. Rund, fyllig, bärig smak, lättdrucken och angenämt på alla sätt. Känns som en amerikansk zinfandel. Fel.
Facit: 16320 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz (159 kr) Australien.
Glas 5: Mörkröd färg, relativt transparent. Svarta vinbär och cederträ i doft och smak, stramt vin med tydliga tanniner. Absolut en cabernet sauvignon, kan den vara från Chile? Rätt/fel.
Glas 6: Mörkröd färg, tät. Starkvinslik doft av russin, blommor och en aning svettiga strumpor. Stram smak med mörka bär och örtkryddor. Färgen pekar på malbec och Argentina. Rätt.
Facit: 94032 Mendel Malbec (169 kr), Argentina.
Glas 7: Tät mörkröd färg. Doft av svarta vinbär och blyertspenna. Fruktig smak av svarta vinbär, snygga ekfat, tydliga tanniner i bra balans med vinet som helhet. En snygg Bordeaux-kopia, cab från Napa Valley, USA? Rätt/fel
Facit: 16566 Echeverria Reserva Cabernet Sauvignon (109 kr) Chile.

Fem rätt av sju på druvorna. Synd att jag kastade om länderna på cabbarna. En nivå som i alla fall borde räcka till godkänt på vårens tentamen.
Godast? Relativt jämnt, men Penfolds Kalimna och de båda cabbarna var klart godkända.

Chateau Bouscassé -06

2009-10-24T14:05:00.007+02:00

Ett av mina favoritviner sedan flera år har fått en ny etikett i samband med årgångsbyte. Nu är det 2006 som finns på Systembolaget - och priset har höjts med en "tjuga".

Vinet produceras av Alain Brumont och görs till 65 % på tannatdruvan -dessutom cabernet franc och -sauvignon. Färgen i 06:an känns spontant lite ljusare än föregående årgång. I doften dominerar mörka bär, till ackompanjemang av ekfat. Smaken är stram, på egen hand känns frukten rent av lite tunn och snipig. Ekfaten är så närvarande att man får stickor i munnen.

Till maten (fransk köttgryta i vårt fall) kommer vinet betydligt mer till sin rätt och visar upp flera dimensioner. Ena stunden är det köttiga charkuterier, nästa stund mogna, mörka bär och kryddor, lite senare är det lakrits, kaffe och choklad som dominerar.

Trots prishöjningen är vinet fortfarande ett fynd. Det ska jämföras med enklare Bordeauxviner, som oftast kostar närmare 200 kr.

Etiketten då? Ja, den gamla var inte snygg, men betydligt mer klassisk än den nya. Den nya känns mer italiensk än fransk. Trodde först att det var något "ljug" där Brumonts chateau ser ut att ligga vid flodstranden. Vi var där 2007 och kunde först inte minnas något vatten - men sedan kom vi ihåg att det fanns en damm eller liten sjö, nedanför trädgården på anläggningens baksida. Denna pöl har blivit något överdimensionerad...

Kvalitetsprovning, bl a Chateau Pichon-Longueville

2009-10-18T20:41:00.008+02:00

Munskänkarna i Luleå arrangerade en så kallad Kvalitetsprovning" i oktober. Vinerna var prismässigt mer exklusiva än vanligt.

1. Chateau Pichon-Longueville -98 , Comtesse de Lalande (88196) 1199 kr.
Bordeauxvin från pauillac. Mörkrött, medelfyllig, en aning bruntonad i kanten. Fruktig, kryddig doft med mycket läder inledningsvis. Efter en stund i glaset extremt mycket "blyertspenna". Smak av mörka bär, svarta vinbär och körsbär, fyllig, eldig, lång eftersmak med mognadstoner. Ett vin som började bra och som utvecklades storartat i glaset. (17,5 p)

2. Barbaresco -05, La Spinetta, Vigneta Starderi (96880) 790 kr
Nebbiolovin från Piemonte. Röd färg, en aning bruntonad, fyllighet under medel. Inledningsvis en dominerande doft av Karlssons klister. Efter 30 minuter i glaset hade detta vädrats bort och fram trädde istället blommor, bakkryddor och fattoner. Smak av körsbär och russin, en liten sötma, lång eftersmak med tanniner som hade bra bett i gom och tandkött. Personligt och karaktärsfullt. (16 p)

3. Domaine de Pegau Cuvée Prestige -06 (95162) 469 kr
Chateauneuf-du-Pape. Blåröd, medelfyllig. En doft där de röda bären hamnade i skuggan av mineral och en läderliknande mognadston. Smak av hallon, blåbär, peppar, charkuterier, läder. Sköna tanniner som finkorning solvarm sand och en ljuvligt lång eftersmak. (17 p)

4. Felton Road Pinot Noir -07 (ca 450 kr)
Nyazeeländare, Central Otago på Sydön (världens sydligaste vindistrikt). Blåröd, medelfyllig färg. Ung, bärig doft med mycket jordgubbar, samt kokta morötter. Jordgubbar också i smaken där en flirtig sötma också fanns med och skapade en lite fylligare munkänsla. Fin eftersmak, men inte riktigt lika lång som konkurrenterna. Växte i sällskap med maten. (16,5 p)

5. Vila Santa ( 12507) 105 kr
Kvällens matvin, Portugal, en av mina budgetfavoriter. Men efter att ha smakat de fyra andra var jag beredd att ta bort det från favoritlistan... Blåröd färg, tät som bläck. Märklig doft av grus och gröna blad, svarta vinbär och choklad. Smak av körsbär, svarta vinbär och choklad. kort och platt i sällskapet.

Provarnas omröstning gav nyazeeländaren flest röster, före Bordeauxen. Min personliga favorit var från början C9dp, men Bordeauxen växte och växte och växte under kvällen.

Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005

2009-10-16T08:38:00.003+02:00

Vi firade tioårsdagen av vår första dejt med att gå ut och äta på samma krog som då: Cooks krog i Luleå - en institution i Restaurangluleå som sett i stort sett likadan ut i cirka 30 år.
Maten har varit lokal toppklass, men i dagsläget är den endast lite över medel. Tråkigt oengagerad och okunnig personal - det är ju så mycket trevligare att få en liten presentation av den maträtt och det vin man beställt, än att den bara ställs fram med ett pliktskyldigt "smaklig måltid".
Vi åt en Halstrad pilgrimsmussla med sparris- och tryffelrisotto, liten örtsallad och hyvlad parmesan och drack ett glas champagne, Castellane. Blommig doft, liten restsötma i smaken av gula äpplen och apelsin. Maträtten var trevlig och väl tilltagen för att vara en förrätt, en syrlig dressing på örtsalladen var pricken över i:et.
Till varmrätt åt vi Grillad kalvbiff med päroncognacsås, gratinerad rotfruktskaka, smörfrästa murklor och friterad lökringar. Köttet och rotfruktskakan var "så där", såsen skaplig, murklorna godast. Till det drack vi Robert Mondavi private selection Pinot noir 2005. Jordgubbig doft, fräsch syra, smak av röda bär och en antydan till mognadstoner, slank munkänsla. Bra matvin, men naturligtvis inte värd restaurangpriset 645 kr (169 på SB).

Blogg-skuld

2009-10-11T16:33:00.012+02:00

Husbygge och vinbloggande konkurrerar om samma tid och eftersom det inte går att skapa mer än 24 timmar per dygn så får något stryka på foten - i det här fallet vinbloggandet. Inte vindrickandet som tur är - högen av obloggade flaskor har stått där och växt i köket i väntan på fotografering. För att röja detta problem ur världen, och kunna börja från scratch igen, gör vi en samlingsblogg om de senaste veckornas viner.

Nyhetsprovning med munskänkarna 2 oktober
Fyra röda viner - Crozes-Hermitage/ Domaine des Entrefaux, Barbaresco/Livio Pavese, McManis Petite Sirah 2008 (USA), Priorat/Tendral. McManis blev provningsgruppens favorit. Mörk, tät blåröd färg. Mustig lättgillad smak. Lite väl mycket ek i min egen mun. Min personliga favorit blev Tendral, varm och sötfruktig men med syra och tanniner som balanserade upp det hela. Crozes-Hermitagen var det lite Nya Världen-stuk över, men violerna och charkuterierna fanns där. Barbarescon tyckte alla var tunn i det robusta sällskapet, men jag provade den igen på egen hand ett par dagar efteråt och då var det ett trevligt och finstämt vin.
Tre vita viner: Kim Crawford, nyazeeländsk sauvignon blanc. Överdrivet aromatisk, kristallklirrande syra, välgjord och mycket druvtypisk. Winkeler Jesuitengarden, tysk riesling - ung, krispig syra, mineral och citrusfrukter, ett fyndvin som jag ska köpa en lagringslåda av. Macon-Villages Chardonnay - mycket vin för liten peng (73 kr), mycket syra, gröna äpplen och en lagom gnutta fat.

Betyg 2-kurs tisdag 6 oktober
Vita viner från nya världen hemma hos oss med resten av kursgänget. Två sauvignon blanc från Sydafrika (Fleur du Cap) respektive Nya Zeeland (Hunter´s) var enkla att hitta. Men vilken var vilken? Jag har ännu inte hittat något som skiljer dem åt.I det här fallet var sydafrikanen mer direkt och överdrivet aromatisk (vilket jag trodde var kännetecknet för NZ...) Tre chardonnay från Australien (Penfolds Thomas Hyland), Sydafrika (Zondernaam), USA (Bonterra). Amerikanen bjöd som väntat på mest ek, smör och popcorn. Hyland är en av mina favoriter i kategorin sedan tidigare, Zondernaam var ganka lik australiensaren och balanserat god den också. Sedan hade jag slängt in en joker i form av en amerikansk viognier (Francis Ford Coppola) som vållade deltagarna huvudbry. Men en (Agneta) gissade till slut på viognier "för att den varken smakade eller doftade någonting". Jag som visste vad jag skulle leta hittade en blommig ton, vax och honung.

Dessutom:
Babylons Peak ur senaste nyhetssläppet (139 kr): Tydlig shiraz-karaktär (även mourvédre, grenache) à la Nya Världen, med köttbuljong, lakrits och bildäck. Pang på, mycket av allt, rejält men utan finess.
Les Haut Castellas, Rhonevin från Vacqueras (Grenache, Mourvedre, Syrah). Lovande doft av röda bär, men en tydlig bismak av ruttna, ofräscha druvor och växtdelar. Köpte den (kostade under hundringen) för inte så lände sedan, men nu hittar jag den inte i SB-sortimentet - förhoppningsvis har den fått rött kort.

Chateauneuf-du-pape Domaine Roger Perrin -07

2009-09-21T19:26:00.006+02:00

Provning med Munskänkarna på temat Vin & vilt. Förre ordföranden, både lokalt och i regionen, Christer Olsson hade plockat ut en kvintett viner med kraft tillräckligt för att matcha mat i älgjaktstid.

Intressantaste vinet var utan tvekan Domaine Roger Perrins C9dp från den redan så omsusade årgången 2007. Vinet var blårött och relativt transparent. Doften bjöd på mörka bär, viol och lakrits. En intensiv syra attackerar i munnen och vi hittar syrliga karameller med smak av blåbär och vildhallon. I andra vågen kommer rökighet från rostade fat och pepprig kryddighet. Tanninerna är kruttorra och lägger grund för en lång lakritsdominerad eftersmak.
Mycket gott redan nu, och när den aningen vassa syran rundats av lite och tanninerna integrerats ännu bättre blir detta ett fantastiskt vin.
Importeras av Tryffelsvinet och kan beställas i sexpack för 1314 kr (= 219 kr/flaska).

Kort om övriga fyra viner:
Aneto 2004, från Duoro, Portugal. Mörk, tät, blåröd färg. Doft och smak av plommon, mörka bär, kaffe, tobak och lakrits. Tunn frukt i förhållande till strävheten.
Pio Cecare Langhe Nebbiolo -06. Röd med tegelton, relativt transparent. Blommig doft, smak av körsbär, torra tanniner.
Guadarra -05 från Basilicata i södra Italien (hålfoten), gjort på druvan aglianico. Blåröd färg, doft av körsbär, fat, lösningsmedel, kaffe. Personlig smakpalett med mogna mörka bär, Kungen av Danmark-örter, kåda, lakrits och en viss beska. Lite egensinnigt på egen hand, men fick ett lyft i sällskap med maten (älggryta).
Finca el Puig -03, från Priorat i Spanien. Blåröd färg. Doft av solvarma, fullmogna, söta, röda bär. Viss sötma också i munnen, men den behövs då syran är ettrig och tanninerna riviga. Lång elegant eftersmak.

Bourgogne Pinot Noir (Michel Picard )

2009-09-15T16:36:00.004+02:00

Bourgogne Pinot Noir 2007 (nr 94055) 149 kr
En röd bourgogne i prissegmentet där man kan få både jäst jordgubbssaft och riktiga viner. 150 kronor är vattendelaren, därunder brukar distriktet bjuda på tunna och snipiga viner, däröver: "the sky is the limit".

Den här ligger en pristaktisk krona under gränsen men kvalar in smakmässigt i +150 kronorsgänget. Redan doften ger valuta för pengen. Jordgubbsfrukt, så klart. Men framför allt en angenäm jordighet som av nyskördad potatis.

I munnen får jordgubbarna sällskap av lite mörkare bär, kryddor och rostade fat. Tanninerna gör inget motstånd men finns där smeksamt närvarande.

Gott, läskande, lättdrucket men med en hel del karaktär.

Två spanska musketörer

2009-09-07T09:29:00.003+02:00

Brunus och Protos är inte några spanska motsvarigheter till de fyra franska musketörerna. De råkade bara ha korta och koncisa namn och hamna i samma nyhetssläpp (septembers) på Systembolaget.

Brunus 2006 (nr 98331) 139 kr kommer från distriktet Montsant i Katalonien, ett granndistrikt till Priorat känt för flera stora viner på senare år.
Brunus har en mörkt blåröd rätt tät färg och bjuder på en generös doft av mörka bär, kryddor, choklad. I munnen är vinet runt och behagligt utan att vara mjäkigt. Det har en tuggig struktur (en hel del fällning i glaset) och smakar mörka bär, choklad, rostade fat.

Protos Crianza 2006 (nr 95246) 159 kr kommer från Ribera del Duoro och är gjort på tempranillo (som här kallas tinta del pais).
Protos har en blåröd färg. Den har en koncentrerad doft av röda och mörka bär samt en kryddighet som fick mig att hosta till vid djupa sniff. Minst lika intensiv är syraattacken i munnen, det är en syra som i dagsläget slår ut de flesta andra smaknyanser och vinet skulle säkerligen må bra av några månader i källarmörkret. Frukten känns nu som den annorlunda kombinationen lingon/svarta vinbär. Men det finns en lång skön eftersmak av fat och lakrits som lovar mer.

Sammantaget två intressanta viner från den nya spanska skolan. Köpvärda trots relativt utmanande prissättning.

Espelt Solivent succé på nyhetsprovning

2009-09-05T09:20:00.005+02:00

Nyhetsprovning med munskänkarna i Luleå. I glasen bland annat Castello di Brolio 2005 (94038) 295 kr - som fick se sig "besegrad" av en okänd spanjor, Espelt Solivent 2006 (95253) 95 kronor.

Förutom dessa båda var ytterligare två röda viner med i spelet: nyazeeländska Mission Estate Syrah 95 kr, samt argentinska Broquel Cabernet Franc 2007 (94008) 95 kr.

Castello du Brolio bjöd på en tydlig doft av nymalet kaffe och en ganska dov frukt. Smaken var stram, för att inte säga snål, med körsbär, körsbärskärnor, kaffe och en aning beskt slut. En vilsen ungdom som behöver några år i källaren för att hitta sig själv.

Espelt Solivent var raka motsatsen. Doften var stor, flirtigt fyllig och nyansrik: hallon, blåbär, björnbär, kaffe, choklad, kryddor. Smaken direkt och lättillgänglig: mörka bär, kaffe, choklad och en lång och behaglig eftersmak.
Vinet är gjort på garnacha, och kommer från distriktet Empordà i Katalonien. Stark köprekommendation!

Mission Estate Syrah var en druvtypisk karikatyr av ett Rhonevin. En blommig violdoft med mosade hallon och köttsaft. Smak av körsbär, hallon, tvålflingor, charkuterier, fat. Obalanserat med överdrifter åt alla håll.

Broquel Cabernet Franc bjöd på en doft av mörka bär och mynta. Smak av svarta vinbär, körsbär hallon. Platt och bitter finish.

Två vita viner provades också: Sancerre 2008 (95249) från André Dezat för 139 kr, samt Steinschaden Grüner Veltiner (94018) 69 kr.

Sancerre doftade enligt skolboken mineral (flinta), krusbär och nässlor. Härlig syra med citrus, mineral och krusbär i munnen. Smakade fantastiskt tillsammans med den bit getost som provningsledarna hade dukat med.

Steinschaden hade inte samma komplexitet, men för halva Sancerrens prislapp får man ett korrekt vin med snygg syra och mycket gröna äpplen i smakpaletten.

Betyg 2: röda italienska

2009-09-04T14:25:00.006+02:00

Kapitlet "röda italienska viner" i Munskänkarnas betyg 2-kurs har avverkats. Resultatet var skapligt om än inte klockrent.

Gunnar och Ingrid i Bensbyn hade laddat upp med sex italienare, två från vardera Toscana, Piemonte och Venetien. Från vardera området ett enklare vin och ett mer komplext.

Glas 1: Rödblå färg. Ordinär körsbärsdoft utan någon stuns. Pigg syra och halvtrötta tanniner, tunn frukt.
Definitivt inget komplext vin, uteslutningsmetoden och tanninerna sa att det trots allt borde vara en chianti (rätt).
Terreno Chianti Classico (nr 2373) 89 kr

Glas 2: Rödblå färg. Lite blommig, parfymerad doft, i trakterna av viol. Menlös smak med tvålinslag, liten syra, inga tanniner.
Inget komplext vin, avsaknaden av tanniner säger att det är ett enklare corvinavin från Valpolicella (rätt).
Masi Valpolicella Bonacosta (nr 6998) 83 kr

Glas 3: Tegelröd färg, relativt transparent. Doft av körsbär, lakrits och rosenblad. Blodfattigt okulärt intryck, men med smakmässigt betydligt mer muskler (syra och tanniner) än de två första. Körsbär, nyponsoppa och lakrits.
Redan färgen skvallrar om att det är ett nebbiolovin från Piemonte , näsa och mun sa inte emot. Inget dåligt vin, men mindre komplext än tre andra viner (rätt).
Langhe Nebbiolo Pio Cesare (nr 7306) 119 kr

Glas 4: Tät, mörk blåröd färg. Fyllig, mogen och komplex doft av körsbär, blöt jord, kaffesump, fat. Lika komplex smak av körsbär, tjära, läder. Hög syra och mogna tanniner.
Ett bra vin, provningens bästa. Den mogna karaktären och tjäran ledde min gissning mot Barolo (fel).
Marchese Antinori Riserva 2004 (nr 22382) 179 kr
Provade årgång -01 av detta vin i maj, det var inte alls bra. Provade det även mars -08 och fick ett bra intryck även då. Men nu var det ännu bättre.

Glas 5: Mörkt blåröd färg. Märklig doft med lösningsmedel och kanel. Eldig smak, tydlig sötma, körsbär, russin, torkade fikon, kryddor, samt en lite ekbeska.
Var helt säker på att även detta var ett corvinavin från Valpolicella (rätt), kanske en ripasso. Hoppsan, det var till och med en amarone. Men nog var den lite klumpigt hopspikad för att vara en sådan.
Amarone della Valpolicella Classico Monte Faustino 2003 (nr 88471) 378 kr

Glas 6: Mörkt blåröd färg. Doft av mörka körsbär, plommon, piptobak, kryddor, fat. Stram smak med hög syra och tanniner som grovt sandpapper. Körsbär, plommon, choklad.
Tanninerna ledde in mig på Chiantispåret (fel) men jag har provat detta vin och borde ha kommit ihåg barolon med de minnesvärda tanninerna.
Barolo La Serra 2004 (nr 96849) 288 kr

Orginalet är alltid bäst?

2009-08-30T17:39:00.010+02:00

Les Hauts de Granget ArteVino 2005 (nr 3814) 149 kr
vs.
Clairault Cabernet Merlot 2005 (nr 6594) 150 kr

Klassisk "match up" som många vinnördar diskuterat: Gamla världen mot Nya världen.
Vinerna har ganska likartad druvsammansättning och de kostar samma peng. Australiensaren Clairault innehåller 50% cabernet sauvignon, 47% merlot och 3% cabernet franc. Bordeauxen innehåller 60% merlot, 30% cabernet franc och 10% cabernet sauvignon.

Färg:
Mörkröda båda två, LHG drar mot blått, i C finns en liten brun ton. Delad rond: 0,5 - 0,5
Doft:
LHG: Ung, intensiv doft som får saliven att rinna till i munnen. Svarta vinbär, blåbär, fat, läder kaffe.
C: Mogen, varmfruktig doft. Körsbär, katrinplommon, eukalyptus, örtkryddor, fat.
Delad rond: 0,5 - 0,5
Smak:
LHG: Stram syra som känns ungdomlig. Fyllig smak av svarta vinbär, blåbär, läder, rostade fat. Tanniner som griper tag i kind och gom på ett angenämt sätt.
C: Bra tryck i syran. Mogen frukt; körsbär och plommon, örter, mörk choklad. Mjuka tanniner, men en liten irriterande ekbeska i eftersmaken.
Ronden till LHG 1-0

Så lika men ändå så olika. Båda vinerna är riktigt bra och kan rekommenderas. Men det gjorde det till en svårdömd match där ekbeskan avgjorde till Clairaults nackdel.
Mognadsmässigt är australiensaren redan nu där bordeauxen är om ett par år och den som vill dricka mogna viner ska välja Clairault.

Munskänkarnas skärgårdstur

2009-08-26T21:46:00.003+02:00

Munskänkarnas Luleåsektion inledde traditionsenligt höstsäsongen med en söndagsutflykt i skärgårdsmiljö. Båten Stella Marina tog oss (ca 40 deltagare) till Klubbviken.

Allt var som vanligt: vinfrågorna var luriga, tipsrundan vanns av Lasse N, maten var god och stämningen var hög på båten hem.

Ett Rhonevin från Lirac till en bit renfilé i Klubbikens restaurang var riktigt gott. På tipsrundan smakades och gissades på viner på druvorna malbec, cabernet sauvignon, chardonnay, pinot gris och sauvignon blanc (om jag nu minns rätt ur minnet - inga provningsnoteringar gjordes).

Nottage Hill rielsling

2009-08-22T15:14:00.003+02:00

Nottage Hill Riesling (nr 16426) 79 kr

Fräsch doft med mycket citrusfrukt men utan den riktiga rieslingkaraktären. Saftig och läskande smak med toner av lime och gröna äpplen.
Korrekt men opersonligt vin till lågt pris.

Velletri

2009-08-22T14:58:00.006+02:00

Velletri Riserva (nr 22314) 89 kr
Ett italienskt vin från ett distrikt som ligger söder om Rom. Druvblandning med bl a sangiovese och montepulciano.
Mustig doft full av solvarm frukt som körsbär och jordgubbar.
Mycket syditaliensk smak med bränt socker och torkad frukt. Väldigt personligt - men inte särskilt gott i längden.
Lite kuriosa: vi drack det till en pastarätt med knaperstekt bacon som krydda. Trodde att den brända smaken kom från baconet - men smaken satt i även när maten var uppäten.

Il Selese

2009-08-22T14:47:00.003+02:00

Il Selese 2008 (nr 95212) 75 kr
Augustinyhet som överraskade positivt. Ung och daggfrisk doft med tydliga mandeltoner. Oväntat fyllig smak av gula äpplen och plommon, päron, mandel och nötter.

San Leonino

2009-07-26T19:59:00.005+02:00

San Leonino Riserva 2005 (nr 2332) 139 kr

Jag brukar sällan bli besviken på italienska viner, i alla fall inte från de stora distrikten som Chianti Classico.

San Leoninas riserva får kategoriseras som ett av undantagen som bekräftar den regeln. Doften gick mer mot jordgubbsmarmelad och smaken plöjde i samma fåra. Smaken var lika insmickrande syltig med en förstärkande vaniljton.

Blint hade jag definitivt gissat på såväl Spanien som Australien före Italien. Jag råkade ha en box Periquita i färskt minne och hittade många likheter - jag hade definitivt högre förväntningar än så på San Leonino.

Roodeberg white

2009-07-26T19:40:00.004+02:00

KWV Roodeberg White 2007 (nr 32155) 79 kr

Roodebergs röda är min favoritbox på Systembolaget. Den vita har jag länge velat prova, men alltid när jag tittat efter den har hyllplatsen gapat tom. Ett gott betyg?

Jo vars, nu fick jag med mig en flaska hem och smakade med viss förväntan. Lite låg syra förde associationerna mot gula äpplen, sedan fanns en tydlig ton av tropiska frukter och fat. Fyllig, smörig munkänsla.

Vad är det för druva egentligen? Jag lusläste etiketten utan att hitta en endaste ledtråd. Eftersom flaskan konsumerades i sommarhuset fanns inte Internet så enkelt tillgängligt att jag kunde få svaret direkt. Min gissning blev chardonnay, med chenin blanc som gardering. Stärkande för självförtroendet inför tvåbetygsprovet att sedan konstatera att det är en blandning med 45 % chardonnay och 40 % chenin blanc. Övriga 15 %: nouvelle, pinotage och viognier - svagt att missa dom ;)

Sammantaget ett för priset riktigt gott vin som tack vare fylligheten lätt kan kombineras med vitt kött och lite fylligare fiskrätter.

Argile Rouge - en okänd Brumont

2009-07-23T19:27:00.004+02:00

Argile Rouge 2002 (Brumont) ca 170 kr

Det här är en etikett i Alain Brumonts sortiment - i alla fall fanns den 2007 när vi var på besök i Madiran. Det tillverkas endast 15 000 flaskor per år och finns inte på Systembolaget.

Druvblandningen är tannat (50 %) cabernet sauvignon (25), cabernet franc (20), fer servadour (5). Druvorna har växt på en jord med mycket röd lera (argile rouge). Densitet 7 000 plantor per hektar, uttag 40-45 hl per hektar. Manuell skörd.

Druvorna blandas före vinifikation med malolaktisk jäsning på ekfat. Lagras på ekfat drygt 12 månader, 20 % nya ekfat. Ingen filtrering före buteljering.

Det här var den sista av sex flaskor vi köpte med oss hem. De första flaskorna var syrafriska och stringenta. Nu var syran nedtonad för att inte säga dov, mycket läder, kaffe och tobak i doften samt tjära, och animaliska stalltoner.

Ännu en profillös rosé

2009-07-23T19:23:00.003+02:00

Saturnino Rosato Negroamaro 2008 (nr 95126) 69 kr
Trodde inte man kunde gömma undan negroamarokaraktären (som jag gillar i rätt sammanhang) ens i ett rosévin. Men detta var en (ännu en) profillös rosé som man snabbt kan glömma.

Le Poijane

2009-07-23T17:15:00.003+02:00

Bolla Le Poiane Ripasso (nr 22320) 109 kr
Färg: relativt transparent blåröd.
Varmsöt doft med russin, torkade dadlar och fikon. Där finns också örtkryddor typ bröstkaramellerna Kungen af Danmark. Allt snyggt inramat i ek.
Efter doften förväntade sig munnen ganska mycket sötma - men här dominerade en fräsch syra och en slank fruktighet av svarta vinbär och körsbär. Balanserade ekfat och en lång kryddig eftersmak.
Riktigt gott.

Bas-Barolo

2009-07-05T21:11:00.007+02:00

Barolo 2004 (nr 2305) 235 kr
Barolo-urvalet på mitt systembolag är inte stort. Oftast finns det bara en: Fontanafreddas bas-Barolo, eller Serralunga d´Alba som den egentligen heter. Jag har druckit den tidigare, men upptäckte att jag inte bloggat om den.

Färg: mörkröd med tegelton, relativt transparent. Doft: inledningsvis en stickande kemisk ton som vädras bort efterhand men som aldrig släpper helt. Lite irriterande, men inte ovanligt i italienska kvalitetsviner. Därutöver är dofterna druvtypiska körsbär, rosor, viol, tjära. Smak: pigg syra, koncentrerad körsbärsfrukt, intensiva tanniner, nypon, rosor, och i eftersmaken lakrits och tjära.

Bra vin, men jag saknar ännu referenser på hur bra barolo ska smaka och hoppas kunna utforska vintypen mer ingående framöver.

En rosa vecka

2009-07-04T17:59:00.005+02:00

En vecka högsommarvärme över Norrbotten sammanföll med min första semestervecka. Vi var mestadels i sommarhuset som håller på att byggas om och där grillades det kyckling, korv och kött. För att göra det enkelt för oss hade vi köpt en blandad påse rosé - "fungerar till all mat men passar inte riktigt bra till något".

Det bästa med rosé är att den ska drickas sval - och det är väl därför det blivit en så populär sommardryck. Jag har aldrig gått i spinn över något rosévin, men oftast är de drickbara och svalkande.

Roséveckan gav följande rangordning:
1. Rabl (nr 95120) 89 kr - österrikare gjord på en för mig okänd druva, zweigelt. Skön laxrosa färg, en frisk smak som skickar associationer till supersura lösviktskarameller.
2. Tavel (nr 95135) 119 kr - franskt Rhone-vin med mestades grenache i druvblandningen. Nära rött vin färgmässigt. Fruktigt vin från känt vinhus. Kvalitetsvin.
3. Valle Reale (nr 2242) 79 kr - italienskt, gjort på druvan montepulciano. Massor av hallonbåter i smakpaletten.
4. 100 Descregut (nr 98376) 75 kr - spanskt tempranillovin. Jordgubbar med någon konstig gräsliknande bismak.
5. Castelo do Sulco (nr 98437) 69 kr - portugis gjord på touriga nacional. Intetsägande vin som nästan helt saknade fruktinslag.

CdP Les Closiers 2007

2009-06-30T10:34:00.004+02:00

Châteauneuf-du-Pape Les Closiers 2007 (nr 96982) 199 kr

Det tog ett tag innan jag insåg storheten i apellationen Chateauneuf-du-Papes röda viner. Nu tillhör det mina favoritdistrikt även om prislappen oftast förskräcker.

En prislapp som förskräcker har även de vita vinerna från CdP. Därför tror jag att utforskandet av den här flaskan faktiskt var en premiär.

Kanske är det som med de röda, att det krävs lite jobb och tillvänjning för att bli fast. Det var i alla fall inte kärlek vid första ögonkastet.

Snygg färg, ljust guldgul med ett litet grönt stänk. Doft: förvånansvärt liten - blommig och kryddig. Smak: pigg syraattack med blodapelsinton. Sedan kommer ett mellanregister med en fadd oxiderad vaxliknande nyans som jag inte riktigt gillade. Eftersmaken är sedan fyllig, lång och behaglig med apelsin, aprikos, honung och kryddor.

Druvblandningen är 50 procent grenache blanc, 20 procent clairette, 20 procent bourboulenc och 10 procent roussanne. Min druvguru Oz Clarke (Druvan bakom vinet) är inte förtjust i dessa utom i de 10 procenten rousanne.

Southern Ocean

2009-06-27T18:50:00.005+02:00

Southern Ocean Cabernet Merlot 2008 (nr 95104) 89 kr
En nyazeeländare som fått bra betyg i tidningen Munskänken (14) trots ett lågt pris.

Inte alls oförtjänt. Mörkt rödblå färg. Doften är fruktig med tydlig fatkaraktär. Smaken är saftigt fruktig, svartavinbär och vaniljkola (Lonka), men alls inte syltig eller jolmig för den skull. Bra balans. Välgjort okomplicerat vin.

The White Viognier vs Valentin Zusslin

2009-06-18T20:40:00.007+02:00

Ytterligare två viner bland juninyheterna som uppmärksammats positivt: australiska The White Viognier och franska Alsace-rieslingen från Valentin Zusslin.

En match vars utgång kändes given på förhand - och här blev det ingen skräll utan det tipset satt klockrent. The White Viognier (98748) 89 kr (WV)- en Nya Världen-viognier i lågprissegmentet mot en riesling - Valentin Zusslin Riesling Bollenberg (99013) 149 kr (VZ) - från ett klassiskt område och med en prislapp som skvallrar om vissa ambitioner hos vinmakaren.

FÄRG
WV: ljusgul
VZ: ljust guldgul
Ronden till Alsace: 0-1

DOFT
WV: Liten, grön, doft av gråpäron och persika.
VZ: Ung druvtypisk med citrusfrukt och "smörjgrop light"
Ronden till Alsace:0-2

SMAK
WV: medellhög syra och en fet munkänsla, gråpäron och persika. Går snabbt över i en fadd och stjälkigt oren smak. Eftersmaken är kryddig typ stjälkselleri men den stjälkiga tonen klistrar sig kvar i gommen och eflersmaken är tyvärr relativt lång.
VZ: krispig, kristallren, syra. Grape och lime. en elegant mineralton tillkommer i eftersmaken som dröjer sig kvar på ett betydligt angenämare sätt.
Ronden till Alsace: 0-3

TOTALT
Jordskredsseger för kvalitet från Gamla världen - det här var inte ens en match. Inte någon prisvärdhetsskala i världen kan motivera ett köp av WV i förhållande till VZ.

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige

2009-06-14T18:37:00.004+02:00

Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige 2007 (nr 95172) 89 kr

Ett vin som fått sammantaget bästa omdömena när "Billigt vin" gick genom recensionerna av juni-släppet på Systembolaget.

Välförtjänt!

Lågprisdistriktet Languedoc-Roussillon ("Frankrikes Ullared") är det distrikt i vilket jag fått på flest bottennapp senaste tiden. Flera viner har smakat orent. Men det här är rent och snyggt.

Mycket södra Rhone och syrah i doften (druvsammansättningen är dunkel: "vingården är planterad med grenache, syrah och cinsault" skriver systembolaget). I munnen hittar vi mörka bär, salmiak, ren och klar syra, tanniner som gör kunderna torra, mint, fat, peppar och örtkryddor.

Inget bersåvin, vi drack det till en mustig lammgryta och det var en klockren kombination denna regniga junisöndag.

Gumfields Pinot Noir

2009-06-14T14:16:00.003+02:00

Gumfields Pinot Noir 2007 (nr 6407) 129 kr

Dom där oljedropparna (eller är det sav från gummiträd?) passar bra på den här etiketten. Vinet har en lite tjockare viskositet, i alla fall ser det ut så när man snurrar det i glaset.

Färgen är druvtypiskt transparent rubinröd. Doften säger varmt klimat, med övermogna jordgubbar och bigarråer. Smaken är fyllig med fullmogna jordgubbar och hallon. Där finns både bärsötma, syra och fattoner i ett väl balanserat bygge. Liiiiite väl mycket vanilj och sötma kanske - eller också skulle det fått stå en stund till i kylskåpet före servering.

Gott och lättdrucket vin som kickar rumpa på de flesta amerikanska och franska PN-viner i samma prisklass.

Lagar de Bouza

2009-06-14T13:54:00.006+02:00

Lagar de Bouza Albariño 2008 (nr 95188) 100 kr
En tur ut i outforskad mark. Troligen har jag väl smakat den spanska vitvinsdruvan Albarino någon gång, men då har det skett omedvetet. Till en fusk-paella på fredag kväll kändes dock ett spanskt vitt vin motiverat.

Ljusgul färg. Doft av päron och lime. Förvånansvärt vass syra, lite spritsigt och en grön strävhet som av vissa sorters päronskal, samt citron, lime och gröna äpplen i smakpaletten.

Vinet kommer från Galicien i nordvästra Spanien (hörnet norr om Portugal) i en blindprovning hade jag säkert placerat det i norra Frankrike. Inte helt olikt exempelvis Kimmeridgien, men lite mer grovhuggen.

Renato Ratti vs Indomita Pinot Noir

2009-06-07T10:14:00.016+02:00

Den privata nyhetsprovningen gick vidare med en head-to-head för röda budgetvin som fått genomgående höga betyg (se bloggen Billigt vin).

Renato Ratti Colombé (RR) kostar 99 kr och kommer från tryffelstaden Alba i Piemonte i Italien, framställt av druvan dolcetto, som ger lättare viner än distriktets huvuddruva nebbiolo och andradruvan barbera. Producenten har gott renommé och är en av dem som på 70-talet förnyade produktionsmetoderna i distriktet.

Indomita Reserva Pinot Noir (I) kostar 69 kr och är chilenskt, kommer från Casablancadalen som med påverkan från havet har ett relativt sval klimat. Indomita är en storproducent med en nybyggd, spektakulär anläggning som satsar stort på vinturism (se hemsida). Lustigt nog görs ingen Pinot Noir Reserva enligt den hemsidan, dags att uppdatera kanske?

FÄRG
RR: Mörkt blåröd med betoning på blå.
I: Rubinröd relativt transparent.
Ronden oavgjord: 0,5-0,5
DOFT
RR: Parfymerad, blommig doft, mörka körsbär.
I: Solvarma bär, jordgubbar, jord, fat.
Ronden till Chile: 0,5-1,5
SMAK
RR: Saftig, läskande, råpressade bär utan ett uns sötma. Ung, slank och fräsch och ett riktigt bra matvin. Däremot lite platt på egen hand.
I: Fyllig smak, typ jordgubbsmarmelad. Balanseras upp bra av syra och fattoner. Eldig (14,5 % alkohol) eftersmak som blir överdriven i sällskap med mat.
Ronden till Italien: 1,5-1,5
TOTALT
RR: Välgjort vin med en parfymerad doft som jag har svårt för. Men i sällskap med mat är det ett bättre vin.
I: Insmickrande men ren och snygg frukt och någorlunda välbalanserad. Jag tror det här 69-kronorsvinet skulle vara en kul Svarte Petter i en provning mot mer ambitiösa viner.

Dött lopp alltså, men med Renato Ratti som moralisk segrare då det tog hem den tyngsta grenen, smak. Jag brukar inte alls gilla det syltiga men den här chilenaren kan jag inte låta bli att gilla. I alla fall inte när jag först provade dem på egen hand då Indomita var vinnaren. I sällskap med mat avslöjade den sig och kändes nästan som ett starkvin. Renato Ratti gick andra vägen, växte två klasser när den ackompanjerade en grillad kyckling med potatisgratäng.

Kanske var vinvalet en dålig sammansättning, tanken var att jämföra två lättare viner, och visserligen var de lätta båda två, men ändå helt olika.
Jag noterar att husorganet Munskänken inte hade mycket till övers för chilenaren. Endast 10 poäng och omdömen som "klumpigt" om Indomita medan Renato Ratti får 13 och "fin längd och rent slut". Men många vinskribenter har alltså hyllat Indomita.

PS. När jag tredje kvällen drack sista slatten var jag beredd att stämma in i Munskänkens omdöme om Indomita. Man ledsnade fort på denna nyhet. DS.

High Altidude vs Château de la Tour Penet

2009-06-06T09:51:00.009+02:00

Med en utskrift av den topplista som vinbloggen Billigt vin sammanställt av juniutsläppet begav jag mig till nyhetshyllan på SB och plockade åt mig buteljer för en egen liten nyhetsprovning. Munskänkssektionen som normalt nyhetsprovar i början av månaden har gått till sommarvila.

Först ut en vit duell mellan australiska High Altidude och den vita bourgognen Château de la Tour Penet. Båda har fått höga prisvärdhetsbetyg då de kostar under hundralappen. High Altitude (HA) 62 kr är en blandning chardonnay/viognier (85/15), bourgognen (CTP) 99 kr är som sig bör 100 % chardonnay.

FÄRG
HA: ljusgul med en liten grönbrun ton.
CTP: ljust guldgul.
Ronden till CTP: 0-1.
DOFT
HA: blommig, rosor, lime och exotisk frukt.
CTP: grön, knuten doft. Citron och inte riktigt mogna krusbär.
Ronden till HA: 1-1.
SMAK
HA: frisk syra, ananas och lime, fyllig munkänsla med honung och nötter.
CTP: frisk syra, citron och grape inklusive en inte obetydlig beska i eftersmaken. Liten mineralton.
Ronden till HA: 2-1.
TOTALT
HA: Den förföriska och lagom insmickrande smaken avgjorde matchen. Välgjort vin med bra balans mellan syra och fyllighet. Troligen bäst som bersåvin, men går säkert även till mat.
CTP: Bra vin men lite för endimensionellt syraorienterat. Vinner på högre serveringstemperatur då mineraliteten ökar och liten kryddighet tillkommer. Troligen bättre som matvin.

Fantin Nodãr en fulsnygg elefant

2009-06-04T20:25:00.011+02:00

Fantin Nodãr Friulano 2007 (nr 95116) 99 kr

Vita italienska viner är jag bedrövlig på. Ofta finns där en bitterhet jag har svårt för vilket gör att jag aldrig köper vita italienska. Men jag har ett positivt smakminne av ett vitt vin (som jag tyvärr glömt namnet på) från det nordostligaste distriktet, Friuli.

Nu såg jag ett vin från Friuli i nyhetshyllan och tyckte det var dags att ge ett vitt italienskt vin en chans. Tillverkat på en lokal druva, friulano (enligt SB), och jag antar att det är samma druva som exempelvis Oz Clarke (Druvan bakom vinet) kallar för tocai friulano.

Vinet har en ljust gulbrun färg. Liten doft av citrusfrukter och fat. Bra syra med drag av grape och lime. En oväntat fyllig munkänsla, fet struktur med mandeltoner. Fatkaraktären är mycket tydlig, men av lite annorlunda nötig karaktär.

Inte så dumt vin, aningen överekat kanske, men med viss egensinnig charm - ungefär som den fulsnygga elefantetiketten.

Claude Val - hajpat budgetvin

2009-06-01T20:59:00.003+02:00

Claude Val Rouge (nr 32153) 56 kr
En munskänk nämnde det här vinet i något sammanhang och eftersom jag aldrig hört talas om det så var jag tvungen att googla in lite info. I vinbloggosfären noterade jag att vinet tydligen hajpats inledningsvis av Kronstam i DN och att fler sedan följt efter.

Eftersom jag behövde en halvflaska matlagningsvin så köpte jag detta och smakade på den andra halvan. En skaplig syra attackerar på tungspetsen, men den tonar snabbt bort i ett mellanregister med en fadd plommonfrukt med vaniljton. Nästan lite övermogen, kokt karaktär.

Languedoc verkar av Systembolagets inköpare ha utsetts till Frankrikes Ullared. Lågprisvinerna dominerar. För 56 kronor är väl detta helt okay, men jag kommer inte att köpa det annat än som matlagningsvin.

Tryst en röd rosé

2009-06-01T20:48:00.003+02:00

Tryst Cabernet Sauvignon Rosé 2008 (nr 95041) 85 kr
En australisk rosé gjord på cabernet sauvignon. En rosé som tangerar gränsen mellan rosé och rött vin. Färgen är i trakterna av lingondricka. Doften är fyllig och munkänslan är mulligare än de flesta roséviner. Fruktig och örtig smak av vinbär, viss fyllighet men inga tanniner och en kort eftersmak.

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det är inte dåligt, men om man nu vill ha ett rosévin så strävar man ju efter det lätta, slanka, friska. Det här blir något mellanting. För lätt för att vara rött, för mulligt för att vara rosé.

Provning med Hemma gastronomi

2009-05-31T21:27:00.007+02:00

Säsongsavslutning med Munskänkarna, Luleå. Lokale kändiskocken Simon Laiti (tidigare Kattilakoski Gastronomi) hade anlitats för en delikatesstallrik och han hade i sin tur tagit hjälp av Louise Eriksson som sommelier. Hans företag i dag är Hemma gastronomi.

Maten var spännande. Pata negra ("världens finaste skinka") fänkålssalami, en tryffelspäckad korv, chorizo, renkorv, rökt lammfilé, parmesanost, gorgonzola... tillsammans med kex och bröd. Inget man blev proppmätt på, men riktigt bra råvaror, snyggt upplagt och spännande kombinationer.

Medan maten lades upp serverades Geisweiler Monopole Crémant de Bourgogne Brut (nr 7685). Fin syra, ett fräscht vin som matchar de flesta fusk-champagner.

Till smaktallriken serverades fyra viner:

Helt okay men inte särskilt spännande viner och uppgiften gick den här gånger mer ut på att hitta bra kombinationer mellan mat och vin. Amaronen och parmesanosten var ju en gjuten kombination. Conde Valdemar anpassade sig till de flesta charkuterierna. Trapiche Malbec gick bra med speciellt de mest rökta charkuterierna.

Xavier 2007

2009-05-30T13:59:00.004+02:00

Xavier Châteauneuf-du-Pape 2007 (nr 6267) 199 kr

När jag två timmar innan servering hällde om detta mörkt blåröda vin steg en överdriven doft av lakrits upp ur karaffen. Stor doft men lite obalanserad.

Två timmar senare var det betydligt mer harmonsikt. Frukten hade vuxit till sig där fanns blåbär, björnbär, plommon och andra mörka bär. En kryddblandning med bland annat kryddpeppar var också tydlig. Dessutom en varmsöt blandning av viol och sötlakrits.

Smaken - waow! - det här är grejer. Ren som kristall, koncentrerad som dynamit, elegant som en cirkushäst, balans som en lindansare. Blåbär och plommon, fat och en lakritston som drar mot salmiak och saltlakrits. Attacken och mellanregistret är smaskigt och läskande. Tanninerna är finkorniga som sanden på en söderhavsö. Eftersmaken lång och behaglig. En alkoholhalt på 15 % resulterar i en eldighet som förstärks av peppartoner.

Riktigt bra vin. Det tyckte även en annan bloggare och även den här.

Sommarens första rosé

2009-05-27T20:36:00.003+02:00

Vårens sista styrelsemöte med Munskänkarna i Luleå avrundades med att ordförande bjöd på kyckling- och laxpaj som sköljdes ned med två olika roséviner. En bra slutsignal då sommaren innebär lättjefullt rosédrickande som jag oftast inte analyserar så noga. Är det bara rätt tempererat, har bra syra och inte smakar billigt och orent så är jag nöjd.
Réserve de Bonnet Rosé (nr 3181) 80 kr
Ljusrosa färg. Fin doft, frisk syra med toner av hallon och lingon. Torrt, lite grönaktigt slut. Välgjort vin från en producent som sällan sviker (Lurton).
Leonardo Rosato 2008 (nr 95125) 87 kr
Något rödare i färgen. Lite mer tyngd också i doft och smak. Mogen frukt - jordgubb och röda vinbär - något lägre syra och därmed en fylligare munkänsla.

Betyg 2, Spanien/Portugal

2009-05-25T19:27:00.003+02:00

Betyg 2-kursen stökade undan avsnittet Spanien/Portugal på söndag kväll. En vit från vardera landet, därefter två röda portugiser och fyra röda spanjorer varav tre tempranillobaserade (en klassisk, två modernister).
Förhållandevis låg klass på vinerna den här gången och ganska svårt att skilja dem åt. Halvblind provning.

Vita:
El Coto - en vit rioja på druvan viura - ett blekt vin på alla sätt; nästan vattenklart, liten anspråkslös doft, samt en grönaktig smak av omogna bananer. Vinha Real - Vinho Verde i norra Portugal - ljusgult, väldigt spritsigt, hög syra men inte mycket till kropp.

Röda:
So Syrah, portugisisk syrah. Mörkt blåröd, tätaste färgen av de provade. I näsan var det nästan Laphroig-känsla, otroligt mycket rök och tjära. Men lite djupare sniffar gav även tämligen druvtypiska aromer av plommon, björnbär, viol och lakrits. Smaken styrkte uppfattningen att detta måste vara Syrah-vinet.
Coronas (Torres), spanskt tempranillovin från Katalonien. Röd, relativt transparent. Kryddig doft. Smak av plommon och en tydligt blommig violarom på slutet. Min gissning gick till tempranillo och jag lyckades även hitta rätt vin.
Marques de Murrieta Ygay Reserva, klassisk rioja. Transparent röd med tegelkant. Doft av jordgubbar, kryddor och dillspad. Smak av jordgubbar och blåbär med lite jordig ton, vanilj och fat. Omisskännlig rioja och därför lättast att pricka in.
Gran Coronas (Torres), spansk cabernet sauvignon (85 %) från Penedes. Rödblå färg, relativt transparent. Mycket liten doft. Smaken i förhållande till doften överraskande fyllig. Rund och behaglig plommonfrukt, lakrits och vanilj. Trodde det var den andra portugisen och missade alltså.
Casal Mor reserva 2006, från Dao i Portugal, gjort på 50 % Touriga nacional. Blåröd färg, relativt transparent. Doft av drottningsylt (hallon och blåbär) och brödkryddor. Smak av hallon, kryddor, vanilj, finkorniga tanniner och en liten fatbeska. Jag gjorde en tempranillogissning och gick bort mig igen.
Villacampa del Marques Crianza 2003, modernt tempranillovin från Ribera del Duero. Rödblå färg, relativt transparent. Doft och smak av svarta vinbär och cederträ. Var tämligen säker på att detta var cabernet sauvignon - men där bedrog man sig...

Summering: Villacampa (114 kr) var det som smakade bäst. Provningens glada överraskning var de båda portugiserna - Casal Mor kostar endast 55 kronor och det är tveklöst mycket vin för liten peng, Syrah-vinet (119 kr) skulle hävda sig väl mot de flesta Nya Världen-syrah. Marques de Murrieta (129 kr) är en rioja som fortfarande smakar rioja (på gott och ont). Torres-vinerna glänste inte direkt, men Torres är fortfarande en slags kvalitetsgaranti.

Riesling Hugel 2007

2009-05-22T17:37:00.003+02:00

Riesling Hugel (nr 12191) 129 kr
Doftar citrus, ganska ettrigt, mer citron än lime. Mineraltonen ligger inte riktigt i smörjgropsstadiet, det är ju en ung riesling... men betong, våt betongplatta.
Smaken är väldigt syrainriktad, hårda, supersura, citronkarameller. Precis vad jag ville ha efter gårdagens Carneros-chardonnay. Det finns också en rundare mellanregister med aprikos och päron. Efterdyningarna är kryddiga och torrt mineraliga och eftersmaken har en hygglig längd.
Såååå mycket bättre vin enligt mina smakpreferenser än gårdagens Buena Vista.

Buena Vista chardonnay

2009-05-21T21:09:00.005+02:00

Buena Vista chardonnay (95042) 139 kr
Ett vin från Carneros i södra delen av Sonoma Valley, inte långt från San Francisco - vi åkte förbi där med turistbussen när vi var där för en dryg månad sedan.
När vi var där förvånades jag över att jag aldrig råkade ut för dessa överekade vita viner. Här var det rostad ek från första sniffen - och den låg sedan som ett täcke över frukt och andra aromer till flaskan var slut.
Syran var lite ljummen, arom av gula och röda äpplen, en del av dem ganska kantstötta. Eftersmak av brända popcorn.
Ge mig en torr riesling att skölja munnen med!

Voirin Jumel cuvée 555

2009-05-20T21:49:00.006+02:00

Ett vin som inhandlades direkt i champagnehuset för 18 månader sedan. Kan inte påstå att besöket var noga utvalt - snarare var det så att det var det enda stället i Cramant som fortfarande var öppet när klockan var några minuter över 17 och vi var på väg ut ur distriktet Champagne.
Vi köpte blandad låda med deras sortiment och har inte blivit besviken på någon.

Cuvée 555 är speciell därför att det är en blanc-des-blanc (100 % chardonnay) som lagrats tillsammans med sin jästfällning på ekfat innan den fått den andra jäsningen på flaska. Detta för att ge extra komplexitet och djup.

Vinet är ljust guldgult och doftar först förföriskt av citrus och blommor, ekfatslagring märks nästan inte alls. När den snurras i glaset pustar det upp ett moln av nybakat bröd. I munnen är syran som sig bör pigg och alert. Sedan kommer toner av grape, apelsin och satsumas. En liten vaniljsötma rundar av på ett mycket balanserat sätt och eftersmaken är lång och behaglig.

Allt är som bekant gott i sällskap med champagne. Vi hittade inte vad vi tänkt tillaga och imporoviserade ihop följande snabba och ändå festliga rätt (som sjöng duett med champagnen).

Baconpasta med grillade pilgrimsmusslor (2 pers):
Hårdstek bacon och låt rinna av på hushållspapper. Koka färsk pasta (1 paket). Häll bort vattnet, häll i en halv burk creme fraiche och strimlade soltorkade tomater (avrunna) , värm och rör om så det blir krämigt. Värm sockerärtor snabbt i micron med lite smör, salt och peppar. Lägg den krämiga pastan pastan och sockerärtorna på en tallrik, strö över knaperstekt bacon och grovriven parmesanost. Grilla pilgrimsmusslor i grillpanna eller på utegrill och lägg på toppen av alltihop.

La Chapelle de Augustins

2009-05-09T14:45:00.006+02:00

La Chapelle des Augustins 2007 (5335) 189 kr
Jag presenterade det här vinet på en nyhetsprovning för en dryg månad sedan. På importörens hemsida läste jag då rekommendationen att dricka vinet till getostgratinerade päron. Det lät så otroligt gott just då att jag inte fått det ur huvudet.
Nu lekte vi hantverkare i huset i Kallviken till ganska sent på fredagkvällen och behövde något snabbt och gott när vi kom hem. Tyvärr blev rätten en besvikelse då getosten vi valt hade för lite smak, och päronen var lite omogna.
Vinet då - jo, nedtonad sauvignon blanc utan det nyazeeländskt aromatiska. Syran som jag tyckte var så hög på provningen var mer balanserad i sällskap med mat. Mineraler, gröna smaktoner och skön fyllighet på slutet. Bra vin med smärtsam prislapp.

Dussinet fullt på chianti-provning

2009-05-05T22:49:00.004+02:00

Specialprovning med betyg 2-kursen. Vi skulle egentligen prova ”Italien”, men vi gjorde en grym chianti classico-specialisering. Vår kursansvarige hade ett dussin -01:or som han själv ville testa mot varandra, men det är ju lite jobbigt att göra på egen hand. Så vi ställde upp som provningspanel – livet är fullt av uppoffringar ;)

De tolv vinerna delades upp i två provningsomgångar: den första med producenter i facket traditionalister (begränsad eklagring m m), den andra med modernister (bl a användning av rostade och nya fat). Provningen var helt öppen.

Omgång 1:
Glas 1: Castello di Querceto -01 (180 kr)
Relativt transparent röd färg. Öppen doft med ton av torkad frukt. Fräsch syra, smak av körsbär och russin. En lite ylleton i eftersmaken. Klent och blekt helhetsintryck.
Glas 2: Riserva di Fizzano -01 (200 kr)
Brunröd färg, relativt transparent. Doft av solvarma körsbär. Låg syra och lite uddlös frukt. Mynnade ut i en ogin, besk eftersmak av kallt te. Borde möjligen ha druckits för bra länge sedan.
Glas 3: Poggio Rosso -01 (312 kr)
Röd färg, med en i det här sällskapet tät struktur. Nyanserad doft med Bordeaux-associationer körsbär, svarta vinbär, viol, multna löv, tryffel – till och med ektoner trots att den mest lagrats på stora fat. Komplex smak med körsbär, våta höstlöv, läder och tobak. Bra tannintryck och lång eftersmak. Ett kraftpaket med elegans och balans. Klart bäst i omgången.
Glas 4: Rancia -01 (328 kr)
Transparent brunröd färg. Solvarm doft av söta körsbär, även en kemisk ton av nagellack. Fruktig smak, med frisk syra, söta körsbär, vaniljlen och sammetsmjuk. Ett förföriskt, snudd på insmickrande vin. Men jag gillade det!
Glas 5: Castello di Ama -01 (279 kr)
Transparent röd färg. Fruktig doft, av skogsbär, russin och en aning fatkrydda. Sötfruktig smak med en viss eldighet. Viss beska på slutet drog ned intrycket.
Glas 6: Badia a Passignano -01 (320 kr)
Tyvärr korkskadat.

Omgång 2:
Glas 1: Terreno -01 (129 kr)
Mörk rubinröd färg. Doft av körsbär, jordgubbar och fat. Smak av söta körsbär och jordgubbar, vanilj, choklad och fat. Snällt vin som inte gjorde mycket väsen av sig.
Glas 2: Marchese Antinori -01 (169 kr)
Mörk rubinröd färg. Doft av körsbär och ekfat. Lite lägre syra, mörka bär, hö. Lite platt helhetsintryck.
Glas 3: Angelini Monsenese -01(200 kr)
Mörk rubinröd färg med lite blekare kant. Komplex och nyansrik doft av körsbär, mynta och nytvättade kläder (tack för den träffsäkra beskrivningen, Agneta). Fyllig smak med bra syra, körsbärsfrukt, mörk choklad och fatkryddor. Härligt vin med personlighet!
Glas 4: Castello di Brolio -01 (295 kr) Mörk rubinröd färg. Utvecklad doft med körsbär, charkuterier och fat. Söta mogna körsbär, fin syra, choklad och nyrostat kaffe. Mycket gott, skolexempel, svårspottat.
Glas 5: Castello di Fonterutoli -01(295 kr) Mörk rubinröd, relativt tät. Doft av körsbär, kaffe och fat. Bra tryck i syran, söta körsbär, choklad och nyrostat kaffe. Mycket likt glas 4, lika gott.
Glas 6: Giorgio Primo -01 (495 kr) Mörkt rubinröd, opaque. Inledningsvis väldigt mycket ek i doften. Släppte med lite tid i glaset fram en angenäm frukt också. Smaken kändes lite överekad (18 månader på nya fat), stram frukt, nyrostat kaffe, tanniner som finkornig sand. Förstår att detta är ett s k kultvin, stor personlighet som förmodligen blir ännu bättre med längre lagring.

En provning jämförbar med ett maratonlopp - fast med en betydligt behagligare känsla i kroppen på upploppet. Tack till värdparet Gunnar och Ingrid för välbehövlig pausförplägnad och Mikael för initiativet och provningsledarskapet.

Nybakad sockerkaka: Conde de Valdemar GR -01

2009-05-02T17:40:00.004+02:00

Conde de Valdemar Gran Reserva -01 (nr 12601) 139 kr
Av någon anledning åkte en rioja ned i varukorgen senast jag var på bolaget. Conde Valdemar GR brukar alltid få höga betyg.
Färgen är med ålderns rätt lite tegelliknande. Doften är jordgubbig, däremot är den druvtypiska dillen (tempranillo) väl dold. Det är andra kryddor och ekfat som dominerar.
Det är bra tryck i fruktsyran, men den slätas omedelbart över av tjocka drag med vanlijpenseln och mina associationer går till nybakad sockerkaka och muffins.
Inga större fel på vinet egentligen men inte min typ.

Sagolik Mondavi Cabernet Sauvignon Reserve -97

2009-04-28T20:16:00.007+02:00

Det blev fullsatt när Munskänkarna i Luleå bjöd in till USA-provning ledd av vinprofilen Kaj Zaar. Anledningen var troligen att inbjudan lockade med möjligheten att få smaka Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Reserve -97 (95005 ) 899 kr.
Färgen var mörkröd med tegelfärgad kant. Doften var utvecklad och nyansrik. Där fanns en blommig nyans som jag inte väntat mig, rosor och viol. Där fanns så klart svarta vinbär. En aning hårda syrliga karameller, samt mognadstoner av våta löv och stall. Ekfatstonerna fanns där utan att stjäla onödig uppmärksamhet.

Smaken gick i samma stil: fyllig, mogen, nyanserad, elegant, balanserat. Fyllig svartvinbärsfrukt men även toner av övermogna jordgubbar, nyvässad blyertspenna, läderportfölj, en liten nypa kryddor. Tanninerna var i högsta grad levande och gav stramhet och elegans till den oändligt långa finishen. Total balans och kontroll från första sniffen till sista puffen av eftersmak. Ett skolexempel!

Ytterligare fyra viner provades:
Saintsbury Pinot Noir -06 (96390 ) 299 kr
Färg: röd, transparent. Doft av torkad frukt, hallon, vanilj, ekfat. Smakaromerna var hallon och röda vinbär, en jordig ton i mellanregistret och lakritsfärgat slut. Trevligt vin med karaktär.
Ravenswood Barricia Zinfandel -05 (98284) 346 kr
Mörk blåröd färg, tätast i denna röda kvartett. Doften var eldig, nästan spritig, med mörka bär och ekfat. Smaken likaledes eldig (15,5 % alkohol), björnbär och körsbär. Riviga tanniner ser till att det inte blir syltigt. Eftersmaken är som nylagd asfalt en het sommardag. Mäktigt och fullmatat.
Ridge Lytton Springs -06 (-) 299 kr
Färg: mörk blåröd. Nyanserad doft av mörka bär. Slank och elegant munkänsla med aromer av björnbär och nötiga ekfatstoner. Prydligt men lite opersonligt vin.
Clay Station Viognier (22228) 99 kr
Ljusgul med dragning mot brunt. Blommig doft, aprikos, nötter. Fyllig smak av exotisk fruktsallad och honung, som balanseras upp av en frisk syra och lite sträva gråpäron. Oväntat nyansrikt vin (jag måste absolut omvärdera viognier).

Matvin: Windsor Sonoma Cabernet Sauvignon 2007 (6580) 99 kr

Till sista några ord om provningsledaren: Kaj Zaar är ett proffs; kunnig, vältalig och karismatisk. Utan skrivet manus, utan bildspel eller andra tekniska hjälpmedel hade han åhörarna i ett fast grepp provningen igenom.

Canonica a Cerreto - italienskt försvarsspel

2009-04-23T18:50:00.007+02:00

Canonica a Cerreto Riserva 2005 (nr 6013) 152 kr
Ett italienskt fotbollslag i ledning med 1-0 och 15 minuter kvar... Det brukar innebära en uppvisning i välorganiserat försvarsspel, fulländat taktiskt, fläckfritt tekniskt - och ganska tråkigt.

Den här chianti classicon är ungefär så. Jag hittar egentligen inga fel. Det är helt och rent, välkammat och välrakat. Men ändå gör det inget riktigt intryck.

Druvblandningen är 85 % sangiovese, 10 % cabernet sauvignon, 5 % merlot.

Färgen är mörkt blåröd. Doften börjar aromatiskt med lösningsmedel och peppar som killar i näsan. Det vädras ut efter en stund i glaset. Sura körsbär och svarta vinbär dominerar sedan doften där det även finns örtkryddor och en aning blöt lovikkavante. Smakerna följer samma spår och på slutet adderas mörk choklad och andra fattoner. Tanninerna är snälla och kanske den främsta anledningen till att helhetsintrycket blir luddigt och opersonligt.

Chateau Montus 2003

2009-04-19T20:18:00.004+02:00

Chateau Montus 2003
Söndagsgryta på ytterlår långkokt i rödvin med lök och rotsaker samt snabbfräst "djävulskorv" (Kolbacz) - då krävs ett vin med muskler. Och var hittar man mer muskler än i ett Madiranvin av Alain Brumont gjort på 100 % tannat?

Chateau Montus har jag ett par årgångar av i vinskåpet och -03:orna som fått 91 poäng av Wine Spectator ska vara på sin topp nu och nästa år.

Doften är fylligt sötfruktig, körsbär och plommon, rostade ekfat, choklad. I smaken märks mognaden då syran och tanninerna, som är så påträngande i en ung Montus, nu är i perfekt balans med en stadig kropp. Smaken inleds med mogna mörka bär; körsbär, björnbär, plommon. Sedan kommer en stor tugga sötlakrits, russin, samt choklad, tobak och örtkryddor. Eftersmaken är eldig lång och utmynnar i torkad frukt och snyggt insnickrade fattoner med en gnutta beska.

Det är som om en chianti classic hoppat i säng med med en amarone på en studieresa i Bordeaux. Och det är sagolikt gott till söndagsgrytan (och till mycket annat också).

Château Prat-Majou-Gay

2009-04-19T19:51:00.002+02:00

Château Prat-Majou-Gay Vieilles Vignes (nr 5318) 69 kr
En kalkon brukar man tala om när ambitionen är hög men där det hela endast mynnar ut i ett kacklande och flaxande.

Namnet på det här vinet ger associationer till Bordeaux och man plockar den nyfiket ur Systembolagshyllan. Hmmm... appelationen Minervois vad är det (Languedoc)? På baksidesetiketten beskrivs lyriskt de 100-åriga carignanstockarna som kompletterats med syrah och mourvèdre. Med kärleksfull behandling på den familjeägda gårdes har druvorna förvandlats till detta vin.
Flax, flax, kackel, flax, kackel...

Vinet har en intetsägande doft. Smaken är oren med hallonsylt, jord, gräs och en överdriven vaniljton.
Tur att det var köpt som matlagningsvin - kunde bara inte låta bli att smaka det också.

Monti Garbi

2009-04-19T19:42:00.004+02:00

Monti Garbi 2006 (5328) 99 kr
Smakade för första gången på länge en av mina favoriter och kunde konstatera att den håller stilen. Varm, söt doft av russin och fat. En smak som attackerar med såväl syra som sötma. Körsbär, katrinplommon, russin. Mjuka tanniner ser till att det inte blir för fjäskigt.
Fortfarande ett välgjort, lättdrucket, och prisvärt vin som fungerar både på egen hand och till mat.

Vinvecka i Kalifornien1: Turistfällan

2009-04-17T21:48:00.005+02:00

Efter en vinvecka i San Francisco ska man så klart inte dra någon generell slutsats. Men det går inte att förbise att inte mycket av det som smakades gjorde något bestående intryck.
Mina förväntningar på överekade fruktbomber kom på skam. En hel del var gott. Men det mesta var profillöst – och alldeles för högt prissatt. $20 var någon slags minipris och $30 normalpris på de flesta håll, och då talar vi alltså 170-250 SEK i dagens växelkurs. Ett skräckexempel: i tobakshandeln på hörnet vid vårt hotell fanns Cuvet Margot för $45 (125 SEK på SB).

Jag återger några ögonblicksbilder ur vinveckan over there, ihågkomna av olika anledningar (inte alltid positiva):

Pang - rakt i turistfällan första dagen. Promenad i hamnområdet Fishermans Wharf. Längst ut på Pier 39; lunch i form av clam chowder i surdegsbröd (krabbsoppa i en skål av bröd) med caesarsallad – och utsikt över de halvtama sjölejonen (jo, dom ligger på bryggorna i bildens bakgrund). Klar turistfällevarning, men då kändes det att vi var på semester. Vinet Sunset chardonnay doftade exotiska frukter och hade ung fräsch smak med en del kryddor på slutet. Kenwoods chardonnay som fanns i det andra glaset och förlorade matchen var rejält ekad och hade toner av gröna äpplen, gräs och fat i doft och smak.

Vinvecka i Kalifornien 2: Boutiqueviner

2009-04-17T21:45:00.002+02:00

Sol Rouge Cabernet Sauvignon 2006 provades på en vinkällare i Fishermans Wharf som annonserade att deras specialitet var ”boutique-viner”, d v s från mindre producenter med höga ambitioner – det här innehåller bland annat druvor från vingården To Kalon.

Vinet var en karbonkopia på en lättare bordeaux. Alldeles drickfärdigt sin låga ålder till trots, men skulle säkert också tåla några år i källare. Andades klass och stil och hade tanniner med fint bett. Det var egentligen bara ett fel – priset $50. Inte ens det faktum att det var nedsatt från $75 kunde få mig på köphumör – det finns många bra riktiga bordeauxviner för 400 SEK…

Men jag ångrar mig lite.

Vinvecka i Kalifornien 3: Cline

2009-04-17T21:38:00.004+02:00

När den besöksansvarige fick höra att vi kom från Sverige fick han något varmt i blicken. Inköparna från Systembolaget har gjort att svenskar är extra välkomna. Cline Zinfandel finns i ordinarie sortimentet och har många gånger fått toppbetyg i prisvärdesjämförelser.

Nu fick vi prova den och fem andra ur Clines sortiment. Jag fastnade speciellt för deras lågprisalternativ ”Oakley 5 reds”. Gjord på fem druvor 74% Merlot, 7% Barbera, 6% Cabernet Franc, 3% Syrah, and 1% Mourvèdre.
Merlotkaraktären var tydlig, de övriga gav vinet struktur och charm. Svarta vinbär, peppar, fat. Priset endast $11, snäppet billigare än bas-zinfandeln ($12) som är dyrare på hemgården än hos Systembolaget (89 SEK).

Även deras vita viner var trevliga, exempelvis Cline Pinot Gris ($12) med blommig doft av fläder och jasmin, frisk syra och mogen persika i munkänslan. Cline Rosé ($15)gjord på mourvèdre var också en positiv upplevelse med mycket vinkänsla färgen till trots.

Vinvecka i Kalifornien 4: V. Sattui winery

2009-04-17T21:35:00.002+02:00

V. Sattui winery var ett vedervärdigt ställe som påminde mer om en gigantisk galen vinbar med stökiga gäster och berusad personal än ett provningsrum.

Vinvecka i Kalifornien 5: Coppola

2009-04-17T21:33:00.003+02:00

När man kan ställa upp fem Oscarsstatyetter som prydnad bakom bardisken har man viss klass. Francis Ford Coppola har två anläggningar i Kalifornien, en i Napa Valley och en i Sonoma Valley. Vi besökte Rossobianco längst upp i Sonoma Valley, den andra är hans boende när han vistas i Kalifornien.

Positiv överraskning var hans Viognier från Russian River ($21), en druva jag normalt inte gillar, men den här hade en väldigt krispig syra kombinerat med aprikos och persika.

Coolt namn: Directors Cut, Cabernet Sauvignon 2006 ($28). Dessutom var vinet jättegott. med friska svarta vinbär och ett långt slut med kryddor, fat och torkad frukt.

Blev så till mig i Oscarsstatyetternas glans att jag köpte med mig båda två hem.

Vinvecka i Kalifornien 6: Ridge

2009-04-17T21:28:00.006+02:00

När andra anläggningar satsade på överdådig arkitektur och vackra trädgårdar med ståtliga statyer såg Ridge lite ut som en lagård. Här låter man vinerna tala för sig själv. Men provningsrummet hade klass och vinerna var bra. Men hur sugen blir man att handla och tynga ned bagaget när priserna är samma som hemma på Systembolaget? Zinfandel-vinerna Geyserville och Lytton Springs var goda men kostade $35 (299 SEK på SB).

Kul som provning var deras två syrah-varianter som tagits fram på prov. Blir det lyckat permanentas det. 2002 Lytton Estate Syrah I respektive II. Två väldigt lika blandningar: 76 % syrah från samma ”parcel” (odlingslott), kompletterat med 21 % grenache + 3 % carignan respektive 22 % grenache + 2 % viognier.
Jag skulle aldrig fixat det blint, men när jag visste vad jag letade så fanns en blommig nyans av viognier i det ena glaset. Så druvtypiska att jag utan vidare kunnat gissa på exempelvis Crozez-Hermitage. Smakmässigt var de mycket goda men så lika att jag har svårt att tro att Ridge kommer med två Syrah-varianter i framtiden.

Jag köpte Syrah-paketet (2 för $60) med tanke på framtida provningar med betyg 2-kursen.

Vita viner Tyskland/Österrike

2009-04-05T20:57:00.002+02:00

Lektion Tyskland/Österrike i Munskänkarnas tvåbetygskurs. Tysklandsvännerna R och A hade laddat med fina viner och ett generöst utbud av tilltugg. Thailändskt kryddad soppa visade sig funka jättebra med halvtorr riesling - liksom inlagd sill som trollade bort sötman ur vinet. Italienska charkuterier till torrt vitt vin är inte heller fel.
Halvblind provning där vi visste att två vin inte skulle vara riesling. Två riesling var halvtorra,
Würzberger Stein Silvaner Kabinett 2007 (97599) 149 kr
Ljusgul färg. Ganska blygsam doft, citrus och vått gräs. Hygglig syra, smak av lime, mineral och gräs, jordig eftersmak.
Knappast en riesling. Mineraliteten talar för silvaner hellre än grüner veltliner. Rätt gissat.
Forster Pechstein Riesling trocken 2001 (88467) 329 kr
Ljusgul färg. Utvecklad och komplex doft med tydlig ton av cykelverkstad och smörjgrop, grapefrukt och en blommig parfym. Attackvillig syra, smak av grapefrukt. Fylligt, nästan smörigt, mellanregister. Lång och behaglig eftersmak.
Definitivt en riesling - och en högklassig sådan. Borde alltså vara Forster Pechstein. Rätt.
Grüner Veltliner Breiter Rain 2007 ( 81611) 189 kr
Ljust gulbrun färg. Svag doft med mest gröna och vegetativa inslag. Märklig smak med mycket låg syra, jordig karaktär, nötter och mandel.
Riseling med så klen syra finns inte. Ingen mineralton, mycket grönt - borde vara grüner veltliner då - men en dålig representant för denna annars trevliga druva. Rätt.
Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2007 (96673) 195 kr
Ljus gul färg med grönt skimmer. Svag citrusdoft. Halvtorrt vin med ung friskhet. Smak av söta apelsiner.
Av två halvtorra alternativ måste detta vara den yngre. Rätt.
Dr Loosen Graacher Himmelreich Spätlese 2005 ( 97463) 199 kr
Ljusgul färg. Utvecklad doft med tydlig mineralig rieslingkaraktär, gröna äpplen, nässlor och gräs. Halvtorr smak av apelsin, gröna äpplen, honung och mineral.
Ett mognare halvtorrt vin jmf glas fyra. Rätt.
Schloss Johannisberger Riesling Kabinett (85893) 169 kr
Ljusgul färg. Inledningsvis en doft av vingummi och piggelinglass. Utvecklades i glaset och då kom en tydlig rieslingkaraktär fram med zonaxspray och citrusfrukt. Bra syra med smak av blodgrape, fyllig munkänskla men en i min mun lite besvärande restsötma.
En tydig riselsing, och då fanns bara ett aöternativ kvar. Rätt.
Alla rätt konstaterade jag och var mäkta stolt då jag så ofta gjort bort mig på vitvinsprovningar.

Morone favorit på nyhetsprovning

2009-04-04T10:17:00.005+02:00

Nyhetsprovning med Munskänkarnas Luleåsektion, sex viner ur det generellt bleka april-utsläppet:
Omaka Springs 2008 (6441) 89 kr
Druvtipsk (sauvignon blanc) doft av krusbär och svartavinbärsblad, plus en stor skopa exotisk fruktsallad med ananas, mango, papaya. Bra tryck i syran men samtidigt publikfriande och lättdrucken stil. Mer bersåvin än matvin och väl prisvärt som sådant.

La Chapelle des Augustins 2007 (5335) 189 kr
Nedtonad och nyanserad sauvignon blanc doft där krusbär och svartavinbärsblad samspelade med rökiga mineraler (flintasten) och fatkaraktär. Attackerar nästan piggt i överkant i munnen med en citronvass syra, övergår i en grön och gräsig mitt som kändes lite platt. Samlade sedan ihop sig till en rund och god avslutning med gröna/gula äpplen, nötter och viss smörig fyllighet. Personligt och karaktärsfullt vin.

Allegrini Valpolicella Superiore 2005 (6010) 99 kr
Sladdbarnet i familjen, lillebror till systrarna La Poja och La Grola. Vet inte riktigt varför jag kallar detta det maskulina "bror" när de andra är feminina - men det känns på något sätt självklart att det är så. Doft av körsbär, ekfat och mörk choklad. Smaken och munkänslan är betydligt slankare än de kurviga systrarna, saftiga körsbär, choklad, lite överslätande vanlijsötma och en aning beska tanniner på slutet. Skapligt vin i rätt pris - men den femtilapp extra som La Grola kostar ger väldigt mycker mer vin för pengen.

Morello Nebbiolo Merlot 2007 (6250) 115 kr
Spännande druvblandning (nebbiolo/merlot) i denna australiensare. Uppträdde också ungefär som förväntat. En ljusare röd färg. Blommig doft med rosor och mörka bär. Hyggligt tryck i smaken med körsbär, plommon och örtkryddor. Stadigt slut med fatkaraktär. Klart gamla världen-inspirerat.

Château de Valois 2006 (3843) 239 kr
Bordeaux från Pomerol, 77 % merlot i druvblandningen. Nyanserad doft med mörka plommon, björnbär, rostade fat, samt - när den stått ett tag i glaset - tydligt stallig doft trots sin ungdom. Smaken kändes ung och knuten med stram plommonfrukt och ton av kaffe. Riktigt tanninsträv avslutning. Svårbedömd - kanske jättegod med lite lagring?

Morone 2005 (6021) 169 kr
Kvällens stärna! Mörk blåröd färg. Stor doft med massor av körsbärsfrukt och en snudd på övertydlig ton av choklad. Det fanns förr en chokladbit som hette Bros, den var tjock men väldigt porös då den var full av luftbubblor - jag har inte ätit den på säkert 25 år men kom av någon anledning att tänka den redan när jag doftade på vinet, och det följde med även i smaken. Körsbär, tomatpuré, salami, choklad samsades i en underbar smakpalett, och eftersmaken var lång med tydliga men vältyglade tanniner. Priset är löjligt lågt - spring och köp!

La Tense, Sasella

2009-03-29T21:14:00.004+02:00

Le Tense, Sassella (nr 32341) 126 kr
Ibland är det intressant att inte riktigt veta vad man dricker. Plockade fram ett "oplanerat" matvin och var helt inne på att det här skulle vara ett sangiovese-vin från Toscana. Jo, jag vet att det står på etiketten att det inte är det, men jag tänkte att det var ett av de mindre kända Toscana-distrikten (vi har inte kommit till Italien i betyg 2-kursen ännu).

Så jag slog upp och möttes av en tunn färg, röd med dragning åt tegel. Märkligt... och doften - blommig? Viol, och solvarma mörka bär som inte stämde med färgen och inte med min förväntan på sangiovese. Syran i munnen var markant, kroppen förhållandevis liten, tanninerna var snälla men gjorde ändå avtryck som resulterade i en lång eftersmak.

Hade jag fått detta vin på en blindprovning hade jag kunnat hamna hur fel som helst, det är bara att inse. Kanske Bourgogne eller Rioja på färgen, Rhone på doften..? Men ändå inte.

Så jag kollade facit (Systembolagets hemsida) och då föll i alla fall en del bitar på plats. Det är ett vin från Valtellina Superiore, d v s Lombardiet uppe i alperna, gjort på nebbiolo. Inte många likheter med en barolo. Antar att det svalare klimatet är förklaringen till färgen och den tunnare kroppen.

Vinet var OK men inte riktigt min typ. Men jag ska komma ihåg det här vinet när jag behöver en "Svarte Petter" på någon provning.

Parallèle 45

2009-03-28T10:07:00.005+01:00

Parallèle 45, 2006, Côtes du Rhône (nr 22800) 89 kr
Paul Jaboulet Aîne är en av de klassiska producenterna i Rhonedalen. La Chapelle är hans prestigevin - vida berömt och med en prislapp därefter (från ca $100 och uppåt beroende på årgång enligt en snabb googlesökning).

Instegsvinet i Jaboulets produktion är Parallèle 45, döpt efter den 45:e breddgraden som har en viss magi och som ligger ett par kilometer från Jaboulets vinkällare. I byn Pont de l´Isere lär det finnas en inskription som förkunnar att "här börjar södern".

Jaboulet är verksam i alla Rhone-appelationerna. Parallèle 45 är ett bra vardagsvin från Côtes du Rhone gjort på grenache (60 %) och syrah (40 %), jäst på ståltank. Blåröd färg, doft av blåbär, björnbär, lakrits och kryddor. Välbalanserad smak av mörka bär, lakrits och en pepprig eldighet.

Jag blir bara mer och mer förtjust i Rhoneviner. Här blir man sällan negativt överraskad, desto oftare positivt.

Zlatan-vin som ett skott i krysset

2009-03-22T09:30:00.010+01:00

Munskänkarna, Luleå, provade på temat Kroatien på lördag kväll. Två medlemmar fick ett resestipendium för en resa dit förra året - nu var det dags för dem att redovisa detta.
Att resa dit var betydligt enklare än att få viner att resa hit från Kroatien. Idogt arbete med privatimport ledde i alla fall till att vi kunde prova två viner från Kroatien mot två referensviner.
Den främsta rödvinsdruvan i distriktet Dalmatien är Plavac Mali och det är en druva som i DNA-analys visat sig vara nära släkt med zinfandel och primitivo.
Zinfandel och primitivo är DNA-mässigt samma druva. Den kroatiska Crljenak Kastelanski likaså - och den är i sin tur förälder till Plavac Mali.
Som referensviner hade därför primitivo och zinfandel valts.

1. Plavac Hvar 2008, 158 kr Tunn blåröd färg. Blyg, blommig doft. Lovande syraattack i munnen, tunn kropp där nyanser av lingon och viol kunde skönjas och utmynnade i en inte allt för behaglig beska. Liknade enklaste typen av röd bourgogne.

2. Seghesio Sonoma Zinfandel (nr 22562) 165 kr
Blåröd färg. Relativt blygsam doft med mörka bär och ekfat, men smaken är riktigt fyllig med körsbär, björnbär, torkad frukt, kryddor och en ekig avslutning. Absolut inget dåligt vin, men jag hade höga förväntningar och blev en aning besviken.

3. Zlatan Plavac Grand Cru, 490 kr Inte döpt efter någon svensk fotbollsstjärna utan efter vinmakaren Zlatan Plenkovic. Det är Kroatiens internationellt mest kända vin och det har fått utmärkelser i många sammanhang.
Färgen är tät, mörkt blåröd. Doften är intensivt aromatisk och eldig med körsbär, russin, kryddor. I munnen är vinet eldigt (14,5 % alkohol - det kändes som mer) och där fanns en tydlig ton av bränt socker som jag känner igen från syditalienska primitivo-viner, vidare körsbär, russin, kryddor och ekfat. Tanninerna tar spjärn mot gom och kind och vägrar släppa taget på ett sätt som tilltalar mig. Eftersmaken är mycket lång. Ett skott rätt upp i krysset av Zlatan. Absolut ett kvalitetsvin, som påminner om en amarone. Priset är skyhögt efter Sverige-import, men med knappt halva prislappen i Kroatien så är det ett fynd för den som har vägarna förbi.

4. Virtuoso Primitivo 2003 (nr 85937) 159 kr
Ett vin från Apulien i Italien. Producent Casa Girelli. Mörkröd färg med en tydlig tegelkant. Bränd doft som med russintoner ställde in smaklökarna på ett helt annat vin än det som sedan togs in i munnen. Sura körsbär attackerade direkt och sedan... nä, det var inte så mycket mer. Tanniner som utan ackompanjemang bara kändes vresiga. Konstigt, obalanserat vin.

Kvällens matvin: Rawenswood Wintners Blend Zinfandel (26001) 99 kr. Annorlunda doft med blåbär och en aning kompost. Ren bärig smak av blåbär, plommon, kryddor och ekfat. Ett bussigt vin som fungerar i de flesta sammanhang.

Kyrkbyns Voyage-meny och vinpaket

2009-03-21T09:42:00.011+01:00

Dags för ett nytt besök på Kyrkbyns kök i Gammelstad. Min mor fyllde 75 här om dagen och en gourmetmiddag tyckte vi var en lämplig present.
Vi valde deras Voyage meny (sex rätter) med tillhörande vinpaket. Dock ratade vi direkt Gewürztraminern som skulle åtfölja Blåkveiten - "niveavin" har vi svårt för.

1. Pilgrimsmussla med goyoza, yuzu, isbergssallad.
Mycket god lätthalstrad mussla med hummerolja och ett asiatiskt knyte med ett skum av citrusfrukt (yuzu). Isbergssalladen hade mixats med olja till en kräm.
Vin: Domaine Saint Prix - en sauvignon blanc från Bourgogne. Druvan är inte tillåten där enligt AOC-bestämmelserna. Men nog kan den odlas där alltid. Balanserad doft med svartvinbärsblad och färsk gurka. Frisk syra, lime, gröna nyanser av gräs och nässlor. Lång och behaglig eftersmak.
Betyg: 4,5/4 (mat/vin)

2. Rökt carpaccio med citrus, västerbottensost och rökt sidfläsk-vinaigrette
Holy shit så gott! Köttet var papperstunt skivat, underbart mört och saftigt, bara en aning rökt, fullkomligt smälte i munnen. Västerbottensost är alltid gott till allt - även till detta. Vinaigretten med sälta från rökt sidfläsk ett exempel på kreativ kökskonst när den är som bäst.
Vin: Bernardino Chianti. En ganska lätt chianti passade perfekt till denna mjälla och nyansrika mat. Doft av körsbär, fat och fruktkaramell. Smak körsbär, tranbär, en liten raggsocka och ekfat.
Betyg: 5/4

3. Frusen gotlandsmorot
En munrensare på rivna morötter som frusits till sorbet och ett skum på vanilj och brödkryddor. För mycket socker och vanilj tyckte damerna vid bordet, jag tyckte det kändes fräscht. Men visst - den hade kunnat slinka in som efterrätt också utan att man höjt på ögonbrynen. Inget vin till denna rätt.
Betyg: 3

4. Blåkveite "brandade" - havsemulsion, kronärtsskocka, oliver, chorizo på griskind.
Inte alls den fiskrätt jag såg framför mig när jag läste menyn. Fisken var mixad till en fräsch, lös fiskbulle tillsammans med kronärtsskocka och oliver. Havsemulsionen var en mycket mustig, koncentrerad, rödbrun kräm gjord på krabba, alger m m. Till detta en liten kryddig korv. Gott och annorlunda, men fisken hamnade lite i skymundan då tillbehören var så smakrika.
Vin: Albana di Romagna. Vitt, italienskt vin. Tillverkat på botrytisangripna albana-druvor som jästs till ett helt torrt vin. Gulbrun färg. En aning parfymerad doft med exotisk frukt. Fyllig smak med frisk syraattack, mango, ananas, papaya, nybakat bröd, och på slutet kunde botrytiskaraktären anas. Spännande vin jag gärna skulle prova igen.
Svår rätt att kombinera med vin. Jag skulle i efterhand gärna ha provat med en pinot noir.
Betyg: 4/4

5. Gårdsgris. Kotlettrad, sida med svål, syrad vitkål, ansjovis, kesella.
Menyns bukfyllare. Köttbit utan krusiduller, Pommes Anna (potatiskaka), fräscha tillbehör i form av vitkålen och den ansjoviskryddade kesellan. Lite väl salt potatiskaka, och Lena som är kinkig när det gäller kött gillade inte fettränderna. Friterad sida med svål ska vi bara inte tala om...
Vin: Crozez Heremitage -05, JP Clement. Köttig syrah-doft, med peppar, röda bär. Välbalanserat vin med pigg syra, stor kropp - jordbubbar, hallon, björnbär, fat, peppar, lakrits - och en lång, angenäm eftersmak. Jättegott!
Betyg: 3/4,5

6. After eight. Chokladkaka med mintsmak (nej, inte köpes After Eight), en sorbet på blodapelsin och en kräm på fransk nougat. Kraftig chokladsmak men en nog så hård konsistens, fräsch sorbet, len nougatkräm.
Vin: Chateau Montner. Sött vin från Languedoc som belönats av Le Guide Hachette. Framställs enligt portvinsmetoden av grenachedruvor. Eldigt vin med aromer av russin, katrinplommon och annan torkad frukt.
Betyg: 3,5/3,5

Efteråt en kopp kaffe som i sin enkelhet är värd ett extra plus. Nymalda bönor och noggrann bryggning tog oss i mål tillsammans med en liten snutt armagnac (jag) och konjak (Lena).

Sammanfattning: en kulinarisk resa (voyage) med lagom blandning av kända sevärdheter och överraskningar. Vi blev sittande i drygt tre timmar och njöt av varje sekund. Servicen helt oklanderlig förstås. Totalbetyg: 4/4.

Oroväckande att endast tre bord var belagda en fredag kväll. Måtte detta guldkorn i restaurang-Luleås öken av skattesmitarimperie, pizzerior och skrovmålsställen klara att övervintra lågkonjunkturen.

21 viner på en helg

2009-03-16T17:34:00.015+01:00

OK - jag lovade högtidligt (nyårslöfte) att jag skulle orka hålla liv i den här bloggen under 2009 med att blogga om alla nya viner jag smakade.
Jag hade inte räknat med helger som den senaste. 21 olika viner har passerat min näsa och tunga - och det känns nästan lite övermäktigt att analysera alla dessa nu.
13 viner var ett resultat av Munskänkarnas regionårsmöte på Piteå stadshotell med tillhörande provningsledarutbildning. Där blev det 2 x 6 viner, plus ett vin till middagen på kvällen.

Halvblind Franken-provning först (jag hade en skeptisk inställning på förhand - och den har inte förändrats efteråt):
Winzer Sommerach Silvaner 2007 (97798) 94 kr: Kryddig citrusdoft. Lite fet struktur så jag gissade på att detta var weissburgundern (pinot blanc).
Thüngersheimer Johannisberg Weissburgunder spätlese trocken (5969) 93 kr: Doftade melon/päron. Gröna, gräsiga toner i munnen.
Eschendorfer Lump Riesling 2006 (99910) 215 kr: Nyansrik doft med citrus, honung och en aning botrytiskaraktär. Jag gissade totalfel och trodde det var den billigaste silvanern när det var en finare riesling.
Eschendorfer Lump Silvaner Grosses Gewächs (96273) 239 kr: Blyg citrusdoft, men desto fylligare i munnen där kändes ren, fruktig och allmänt behaglig. Gissade på Würzburger Stein.
Würzburger Stein Silvaner Kabinett Trocken (97599) 149 kr: Kryddig citrus, mineral och grus. En lite störande beska, men jag gissade att det här var bästa silvanern.
Gobelsburger Riesling Österrike/Kamptal (4376) 95 kr: Tydlig rieslington av smörjgrop i doften. Spritsig citrussmak i munnen. Min enda riktiga gissning kom på omgångens "Svarte Petter".
Sammantaget tycker jag att Frankenvinerna är för profillösa för att vara intressanta. De billigare är helt okay, korrekta lättdruckna viner. Men jag hittar inga dimensioner i de bästa som inte finns i de billigare. Förmodligen är bristande träning orsaken.

Provning nummer två, också halvblind, hade ett lite konstruerat tema: "vad kan man utläsa av etiketten?" Men vinerna var i alla fall bra.
André Clouet GR (7686) 249 kr: Champagne gjord på pinot noir med lite lägre syra. Blommig doft med gula äpplen och jäst.
Sancerre, Les belles dames (2245) 139 kr: Väl maskerad sauvignon blanc doft som jag i det längsta trodde var en chablis. Gröna toner i doften. Frisk syra mer i trakten av citrus än krusbär.
Chablis Premier Cru Beauroy (7125) 169 kr: Gröna toner även i denna doft, mineral, citrus. "Chablis det här också? Samma vin i båda glasen? Äh, det andra måste vara sancerren..."
Chateau Mont-Redon (2811) 215 kr: Nyss provad och ännu enklare än normalt att pricka in. En jordgubbe bland svarta vinbär och körsbär.
Les Hauts de Granget ArteVino 2005 (3814) 149 kr: Mörk blåröd färg, fruktig doft av plommon, svarta vinbär och cederträ. Ren och snygg smak med elegant fatbehandling. Hyggligt lång eftersmak. Självklar Bordeaux åtminstone i detta sällskap.
Barolo Fontanafredda (2305) 221 kr: Blåröd färg, Blommig och fruktig doft med körsbär, rosor, viol. Smak av körsbär, kaffe, tobak och bitiga tanniner. Så klart en norditalienare.

Till maten (lax-rätt) serverades Stoneleigh chardonnay - typisk nya världen-chardonnay med tropisk frukt och mycket ek.

Kvällen före skulle en ny italienare testas: Morellino di Scansano. Vi hann känna en tunn körsbärsfrukt med bittert kärnig karaktär innan den inledande bitonen av korkskada växte sig starkare och vi insåg att vinet var defekt. En reserv blixtinkallades ur vinskåpet: Duorum; saftigt fruktig med körsbär, katrinplommon, kaffe och tobak. Förföriskt god och inte utan finess.

Söndag kväll; röda franska viner med betyg 2-gruppen i Munskänkarna (halvblind provning):
1. Chateau Mazeyrese -06 (Pomerol) 220 kr . Bordeaux från Pomerol. Mörkt blåröd. Medelfyllig doft av mörka bär, mineral och fat. Smaken är "typisk Bordeaux" med (jmf glas sex) lite mjukare karaktär. Det hade varit lätt att blanda ihop de båda bordeauxerna men jag hittade rätt till slut.
2. La Vigne -97 (Bourgogne, Côtes-du-Beune) 399 kr. Matt röd färg. Mogen pinot noir-doft med rotfrukter, buljong, kryddor. Jordgubbig smak, kryddor, läder, finkorniga tanniner. Självklart bourgognen.
3. Domaine de vieux Lazaret (Chateauneuf-du-pape) 182 kr. Röd färg. Jordig doft, jordgubbar, hallon och även mörkare bär. Jag gick bort mig i Rhonedalen och trodde det var Les Launes.
4. Chateau de la Roullier (reservation för slarvig anteckning) Anjou-Samur 116 kr. Ljusröd färg. Doft av hö-lada. Snipig och ogin smak. Förvillad av färgen placerade jag denna som "Gamle Lazaret" - i efterhand var cabernet francen självklar.
5. Les Launes -06 (Crozez Heremitage) 138 kr. Mörkröd färg. Knuten doft där jag inte kunde hitta den viol jag letade efter som kännetecken. Hittade däremot mörka bärtoner, fat, lakrits och tobak. Helt förvillad placerades glaset i Loire *skammens rodnad*
6. Chateau Belgrave (Haut-Medoc) 279 kr. Mörk blåröd färg. Fyllig doft - svarta vinbär, fat och kaffe. Stram i munnen - svarta vinbär, rostade fat, örter. Lång angenäm eftersmak som avgjorde att detta måste vara västra stranden.

Introduktionsprovning

2009-03-12T21:18:00.005+01:00

Munskänkarna Luleå testade ett för sektionen nytt grepp för att värva medlemmar. Vi bjöd in icke-medlemmar att "prova på vinprovning". En introduktionsprovning alltså.
Jag använde en del färdigt material från Munskänkarnas riksorganisation och fyllde på med lite eget om druvor, vingeografi, vin & mat.

Vi hade plats för 30 och det blev snabbt fullsatt. Väntelistan blev nästan lika lång.
Efteråt så förklarade sig några riktigt nöjda och lät som om de tänkte bli medlemmar på allvar. Riktigt roligt.

Vi bjöd dem på ett mousserande vin (Rotari brut reserva) när de kom. Sedan provade vi två röda och två vita:
Marqués de Murrieta GR 2001 (2612) 140 kr. Fin Rioja utan överdriven fatkaraktär. Mörk röd färg med en brun ton i kanten. Kryddig doft, mörka bär, torkad frukt. Jag underskattar ofta Rioja inser jag.
Zenato Amarone della Valpolicella Classico 2005 (32145) 349 kr. Maffig amarone, mörkt blåröd och lite oljig struktur. "Extra allt" framför allt alkohol, 16,5 %, som gav eldighet och en viss sötma. Körsbär, russin, kryddor och läder kunde man hitta i doft och smak.
Saint Clair Sauvignon blanc (6382) 107 kr. Krispig nyzeeländare med de typiska druvaromerna krusbär, nässlor, svartvinbärsblad. Förförande lättgillat vin.
Meursault Pierre Bouzereau-Emonin (12677) 249 kr. Vit bourgogne som gjorde ett blekt intryck. Doft av gula frukt och ekfat. Klen syra och mycket lite mineral. Lite gula äpplen, smör, ekfat. Alldeles för lite till det priset.

Auxey-Duresses 2005 Villages Jaffelin

2009-03-12T19:47:00.004+01:00

Det är sällan jag faller pladask för vita viner. Det här fanns tillfälligt på Systembolaget för ett och ett halvt år sedan. Fick bra betyg i Munskänken och vi provade - sedan köpte vi några av de sista flaskorna som fanns kvar i landet.

Jag har väntat förgäves på att det ska återkomma i sortimentet.
Nu tyckte vi alla fall att det var dags att öppna en av godbitarna som kostade endast 119 kronor 2007.

Vinet hade blivit mer integrerat sedan senast. Den rökiga mineralkaraktären hade dämpats liksom syran, smaken var smörigare. Vi hittade inte längre den brödiga tonen som fanns för 20 månader sedan, men den nötiga eftersmaken var oförändrad.

Vinet var fortfarande mycket gott - men om det blivit bättre av månaderna i vinskåpet vete tusan.

Hockeyvin: Bosque des Papes CT

2009-03-08T09:10:00.016+01:00

Lördag eftermiddag - hustrun på utflykt och efter att ha gjort hennes lördagspass i vår affär sjönk jag ner i soffan för att se SM-kvartsfinal 2 i hockey, Frölunda-Luleå.

I första pausen ledde Luleå med 1-0 - bäst att fira medan tid är tänkte jag och hällde upp en botten i bourgognekupan med Bosque des Papes Cuvée Tradition 2006 (96508) 234 kr. Det visade sig vara rätt taktik - Frölunda vände matchen men det kunde jag ta med jämnmod tack vare påvevinet.

Helt oplanerat var inte första glaset eftersom vinet sedan två timmar var upphällt i karaffen. Vinet hade börjat öppna sig och en blommig och varmt bärig doft steg ur glaset. Jordgubbar och hallon kryddat av viol, sötlakrits och vitpeppar. Elegant och njutbart som en dragning av Linus Omark.

Innan jag ens passerat doftproceduren hade Frölunda kvitterat och lagom till det var dags för första klunken stod det 2-1 - men vem bryr sig egentligen om hockey...

Smaken var minst lika fyllig som doften. Mustig som en kroppstackling mot sargen av Jaroslav Obsut. Vinet har en ofiltrerad munkänsla - det finns en finkornig textur i vinet trots att det är helt klart - vilket förstärker intrycket av stor kropp. Det är röda bär; hallon, jordgubb och röda vinbär. Sötlakritsen från doften drar nu mer mot salmiak. Pepparkaret kickar igång en viss eldighet som inleder en lång eftersmak som övergår i örter och nötiga fattoner.

4-2 till Frölunda till slut, därefter fyra rätt på V75, Andra chansen i Melodifestivalen med låtar som inte ens borde haft en första chans... Tur att jag valde ett bra vin i alla fall.

Andra halvan av flaskan står öppnad i vinskåpets mörker och snabbmognar (det ska tåla lagring) - händer något anmärkningsvärt så kompletterar jag.

La Poja & La Serra nyhetsprovnings-toppar

2009-03-07T10:10:00.014+01:00

Nyhetsprovning med Luleå-munskänkarna på fredag kväll. Fem röda nyheter och ett sött vitt till chokladkladdkakan som åts till efterrätt.

La Poja 2004 (96934) 495 kr
Fyllig körsbärsfruktig doft, tydligt inslag av fat och mörk choklad. Smaken är lovande innehållsrik men kändes lite ungdomligt spretig ännu. Fin syra, fyllig körsbärsfrukt, örtkryddor, en uppkäftig bitterhet som först känns lite irriterande men som så småningom passar in bra i smakbilden. Priset är svindlande men det blir ett super-vin med ett par år till på nacken. Lägg i källaren och drick La Grola medan La Poja ligger och gottar till sig.

La Serra 2004 (96849) 288 kr

En barolo med mångfacetterad doft, mörkfruktig, tjärtabletter, mintkarameller, choklad och fat. Smaken är fyllig med plommon, mörk choklad och en nypa örtkryddor. Tanninerna är extremt sträva och även det här vinet har många år framför sig innan det når sitt max.

Kanonkoop Paul Sauer (96692) 239 kr

Sydafrikansk Bordeaux-blandning. Svarta vinbär och rostade fat i näsan. Rund och god i munnen med koncentrerad frukt och en liten flirtig sötma.

La Rose (96859) 175 kr

Pauillac-Bordeaux ihopskruvad enligt den franska instruktionsboken. Svarta vinbär och ekfatstoner. Ett elegant vin som fnös föraktfullt åt sydafrikanens sötma i glaset bredvid. Inget publikfrieri här. Bättre matvin än sydafrikanen men på egen hand kändes det lite ogint.

Palacio de Leon (96615) 59 kr

Provningens budgetvin hade det inte lätt i detta högklassiga sällskap. Jordig doft. Platt smak, som bara dog i munnen.

Chateau Septy (95013) 55 kr (37 cl)
Sött vin från Monbazillac en bit inåt landet från vintypens Mecka i Sauternes. Riktigt trevligt vin med en fräsch syra som balanserade sötman och botrytiskaraktären. Aprikos, satsumas och massor av mandelmassa i smaken.

Mondavi, Woodbridge Zinfandel

2009-03-03T17:24:00.005+01:00

Mondavi, Woodbridge Zinfandel (26507) 82 kr
Som jag nämnt tidigare ramlar det ned ovanligt mycket USA-viner i min varukorg på Systembolaget just nu (åker över 8 april).
Men den här flaskan gjorde dock ingen sugen på vinturism i USA. Robert Mondavi stod det på etiketten och jag tolkade det som någon slags kvalitetsstämpel. Han anses ju vara mannen bakom det amerikanska vinundret i framför allt Napa Valley. Han dog för cirka ett år sedan och borde rotera i sin grav över att det här vinet finns ute på marknaden.
Doften är orent syltig. Här har man hårdpressat blad, stjälkar, övermogna och ruttna druvor samt några svettiga tröjor som plockarna lämnat efter sig, sedan har man kokat ned det så att det tjocknat lite och därefter jäst det i ståltank full med ekspån.
Det resulterar i ett vin som smakar härsken jordgubbsmarmelad utspädd med avslagen cocacola.
Prislappen får plötsligt bulgariska Mozaika att framstå som ett fynd.

La Grola - oj så gott!

2009-03-01T10:22:00.008+01:00

La Grola (42334) 149 kr
La Grola från producenten Allegrini är ett vin jag ofta stått och tittat på, men av olika anledningar har jag valt bort det. Förmodligen för att jag tyckt att med den prislappen är det bättre att välja någon chianti. Valpolicella har jag haft lite fördomar om som ett distrikt med lättare och blaskigare viner.
Bara att göra en pudel och beklaga att inte detta vin upptäckts tidigare. Jag har ju till och med varit där, besökte Allegrinis anläggning för snart tio år sedan, innan jag på allvar börjat bli vin-nörd. Köpte då ett par flaskor amarone varav jag har kvar en -97:a som det är hög tid att dricka upp inom kort.
Hade jag besökt Allegrini i dag hade jag absolut tagit mig till kullen La Grola där den översta platån kallas La Poja. Vinet La Poja kommer för övrigt i mars månads nyhetssläpp och jag hoppas få tag på ett par sådana i morgon.
La Grola är alltså La Pojas kaxiga lillasyster, men behöver verkligen inte lida av mindrevärdeskomplex.
Doften innehåller mest körsbär i frukten, ekfat, dessutom har den en eldig och aromatisk - nästan kemisk ton som ofta förekommer också i chianti-vinerna. Smaken innehåller också svarta vinbär, körsbärskärnor, mörk choklad och en del aromatiska kryddor. Frisk, saftig syra balanseras av en fyllig, kurvig kropp. Mycket lång eftersmak där tanninerna smeker förföriskt och man önskar att flaskan aldrig ska ta slut.
Signorina La Grola - jag tror att jag blivit förälskad i er...

Bonterra chardonnay

2009-02-28T14:22:00.005+01:00

Bonterra chardonnay (16632) 129 kr
Vi åker till San Francisco om ett par veckor och viner från Kalifornien är lite mer intressant än vanligt just nu (tips om vingårdsbesök och restauranger mottages tacksamt!).
Den här chardonnayen har en diskret doft med citrus, päron, lite gräsiga toner och tydlig fatkaraktär. Smaken är smörigt fyllig med apelsin, päron och nötter. Väl balanserat med tydliga men inte överdrivna ekfatstoner.
Gott vin men någon eller några tior för stor prislapp.
Handikappades av illa valt sällskap på tallriken där en bön- och mangosalsa var alldeles för pepprig för att något vin skulle ha en chans att hävda sig.

Clos Apalta - Wine Spectator-vinnaren

2009-02-22T14:01:00.010+01:00

Tillsammans med två andra ur Luleå-munskänkarnas styrelse höll jag i en provning på lördag kväll efter sektionens årsmöte.
Temat var "Utmärkta viner 2008" som i det här fallet betydde viner som fått någon utmärkelse eller utnämning under förra året.
Första tanken var att prova årets munskänksvin (Roda I) men det gick inte längre att få tag på. Ersättaren blev Casa Lapostolles Clos Apalta som hamnade i topp när Wine Spectator gjorde sin top 100-lista för året.

Att ett chilenskt vin toppade den listan låter ju sensationellt, men Casa Lapostolle är nästan lika franskt som Eiffeltornet även om det ligger i Chile. Famljen Marnier-Lapostolle har även Chateau Sancerre, vinmakaren är fransman (Michel Friou), Michel Rolland konsultar.
I Colchaguadalen i Chile har familjen byggt upp en anläggning som är något extra – med exemeplvis en sex våningars vinkällare i futuristisk arkitektur nedgrävd i kullen. Det finns även hotell och restaurang i samma stil.
Vinet Clos Apalta har tillverkats sedan 1997 och görs i huvudsak på carmenere och merlot, kompletterat med cabernet sauvignon.Proportionerna varierar från år till år. Den årgång vi provade, 2004, gjordes på 84 % carmenere/merlot, 16 % cabernet sauvignon och fick 94 poäng i Wine Spectator. Det var 2005:an som vann WS top-100, den fick 96 p.
Vinet odlas på 60-åriga oympade rotstockar (vinlus har nämligen aldrig drabbat det här området). Druvorna handskördas och carmenere-druvorna avstjälkas också för hand. Efter jäsningen låg vinet 20 månader på franska ekfat, 70 % av faten var nya. Det tappades på flaska i februari 2006 och korkades nu tre år senare upp i Luleå.

Vinet var mörkt och dovt som en Ingmar Bergman-film. Mycket mörkrött och med en tät nästan tuggbar struktur. Doften spelade i kontrabasregistret men hade ändå många nyanser: mörka bär, en del gröna och jordiga toner, köttsaft, läder och rostade fat. Allt det där gick igen också i smaken där där det även tillkom tobak och lakrits. Syran nådde inte riktigt fram genom muskelbyggarkroppen och eksträvheten var lite för markant på slutet.
Ett spännande vin att ha provat så med denna X-faktor kanske man kan säga att det var värt sina 539 kronor.

Vi hade ytterligare fem viner i provningen, kort om dessa:
Redoma Tinto 2003 (89414/239 kr) fick representera "årets rödvinsland", Portugal (Allt om mat) och var det som gick hem mest hos deltagarna. Fyllig och fruktig doft. Piggare syror än Clos Apalta. Mörka bär, tobak, lakrits och rostade fat i doft och smak.
Mont Redon 2005 (2811/215 kr) var kvällens besvikelse. "Årets bästa rödvin" i Allt om mats test av hela SB-sortimentet. Men den franska elegansen framstod närmast anemisk när den ställdes på samma bord som de två tidigare nämnda. Röda bär, lite kryddlåda, snygga ekfatstoner.
Campolieti (6792/85 kr) årets mest prisvärda röda enligt tidningen Munskänken klarade sig förvånansvärt bra i den hårda konkurrensen. Provad tidigare.
Domaine de la Boissonneuse (5624/147 kr). Årets mest prisvärda vita vin enligt Allt om mats test av hela SB-sortimentet. Rökiga mineraler, gröna äpplen och grape. Skarpa syror men ändå ett välbalanserat vin.
Gobelsburger Grüner Veltliner (2775/89 kr). I topp när Allt om mat gjorde en svensk top 100 2008. Mycket prisvärt vin som testats tidigare.

Matvin: Divino Nordheim (årets mest prisvärda vita vin enligt Munskänken). Druvtypiskt välgjort Silvaner-vin som inte är riktigt min likör. Ackompanjerade En trappa upps supergoda fyllda kycklingfile bra.

Rysk roulette i Bourgogne

2009-02-21T10:09:00.006+01:00

Savigny-les-Beaune (5222) 179 kr
Jag skulle köpa ett italienskt vin till fredagsmiddagen hade jag tänkt, men av någon lycklig slump så hamnade den här röda bourgognen i varukorgen istället.
Kanske någon form av självplågeri som gav sig till känna. Ett italienskt vin är för mig "ett säkert kort" medan min ringa erfarenhet av bourgogner är som att spela rysk roulette. Ofta har jag blivit besviken (som här) men distriktet kan ju inte ha fått sitt mytomspunna rykte för ingenting, så jag snurrade magasinet och tryckte av.
Den här gången klickade det! Redan den fylligare färgen och den sköna doften av söta röda bär, ekfat och syrliga karameller skvallrade om något annat än jag fruktade och var mer av Rhone för mig än Bourgogne. Smaken hade en pigg syra av lingon och en fruktsötma av solvarma jordgubbar. Här fanns den kropp som jag brukar sakna i enklare bourgogner - fluffig, lurvig med örtig kryddighet och liten pepprig eldighet. Mycket lång eftersmak med torkad frukt, russin och ekfat. Elegans och balans från start till mål. Jättegott helt enkelt.

Puligny-Montrachet 2006

2009-02-16T17:46:00.009+01:00

Puligny-Montrachet 2006 (Antonin Rodet) 255 kr
Går munskänkarnas betyg 2-kurs och vår grupp träffades på söndag kväll hemma hos oss för att prova oss genom kapitlet "vita neutrala franska viner", d v s Côte de Beaune-chardonnay, Chablis-chardonnay, samt muscadet, chenin blanc och pinot blanc från Loire och Alsace.
Eftersom jag inhandlat och hällt upp blev det ingen blindprovning för mig - och jag kastade mig på bourgognen direkt (jo, jag hade hittat den även blint). Den stack ut i såväl färg som doft mot de övriga - för att inte tala om smaken. Det här är ett vin som ger det fylliga vita vinet ett ansikte.
Doften är nyanserad med massor av frukt och smör och tydliga ektoner. I munnen exploderar smakerna och fyller upp munhålan på ett sätt som bara ett fåtal torra, vita viner klarar. Syran är fräsch, gula äpplen, citrusfrukter och smör klingar av i en lång ekkryddig eftersmak.
Just eken var kanske vinets enda minus. Några i gruppen tyckte det var för mycket ek. Själv tyckte jag eken var snyggt invävd så länge vinet var + 10 grader, men ju varmare vinet blev desto mer påträngande blev eken.
Kort om de övriga vinerna:
Chablis Premier Cru (Brocard), Fourchaume 189 kr. Ska inte vara eklagrat om jag är rätt underrättad, men doftens rökiga mineralkaraktär kan lätt förväxlas med rostade ekfat. Stringent syra, gröna äpplen och grapefrukt. Lite platt totalintryck, hade väntat mig mer av detta vin.
Chateau Coucheroy 104 kr. Eklagrad sauvigon blanc, med doft av exotisk frukt och en aning druvtypisk kattlåda. Frisk syra, smak av passionsfrukt och citrus, snyggt integrerade ekfat.
Muscadet Sèvre et Maine 79 kr. Jästspritsig doft med gröna äpplen och citrus - dito smak.
Secrets de Chai, 78 kr. Chenin blanc från nyhetshyllan. Fräscht vin som plöjer fram i mittfåran utan att sticka ut åt något håll.
Pierre Sparr, Pinot blanc reserve, 88 kr. Doft av päron och honung. Tydlig honungston också i smaken, väl balanserad med milda apelsintoner och päron.

Alamos Malbec

2009-02-15T09:29:00.005+01:00

Alamos Malbec, 89 kr
Läste om detta argentiska vin på någon annan blogg (det kan ha varit Vin-gligt) och insåg att det troligen skulle vara ett vin i min smak.
Helt klart är det ett vin med stor personlighet. I doften hittades framför allt blåbär och russin och den skvallrade också om ett varmt klimat. Den varma smaken fortsatte i blåbär- och russinspåret, där hittade vi även ett stråk kungen av Danmark-karameller (anis), salmiak och mörk choklad tillsammans med ekfat i eftersmaken.
Det är inget finstämt, elegant vin för de fina salongerna. Här talar vi om ett grovt tillyxat rödtjut för skogshuggarkojan. Det är lite obalanserat och överdrivet - men på ett charmigt sätt. Väl värt att prova.

Gobelsburg Grüner Veltliner

2009-02-15T09:15:00.008+01:00

Gobelsburg Grüner Veltliner, 89 kr
Vitt österrikiskt vin som prenumererar på topp-placeringar vad gäller prisvärde.
Doftar päron och gröna äpplen - inte särskilt spännande. I munnen händer det desto mer. Syran är frisk och fortfarande finns där päron och gröna äpplen, dessutom en spritsig kryddighet av vitpeppar, stjälkselleri och ruccolasallad. Eftersmaken är oväntat lång och där finns även ett drag av färska gurkskivor och gråpäron.
Ett vin som från och med nu flyttar in på min lista över favoritviner till vardags.

Quinta da Alorno

2009-02-08T21:24:00.006+01:00

Quinta da Alorna Arinto Chardonnay Reserva, 97 kr
Impulsköp i förra veckan från nyhetshyllan. Vet faktiskt inte om jag druckit en vit portugis tidigare. Den här är gjord på chardonnay och lokala druvan arinto. Chardonnay jäst på nya franska ekfat, arinto på tank. Blandningen framgår inte men det känns som om det är väldigt mycket ekad chardonnay som vuxit i ett varmt klimat vilket gör vinet jolmigt. Doften är dock frisk och fräsch. Smaken är fet och fyllig med övermogna gula äpplen och avocado, som avlider i en en överdos av ekfat.
Det finns endast tio vita portugisiska viner i Systembolagets ordinarie sortiment - nu förstår jag varför.

Campolieti

2009-02-08T11:57:00.005+01:00

Campolieti, 85 kr
Enligt tidningen Munskänken är det här 2008 års mest prisvärda vin. Det är förstås mycket svårt att gradera sådant, men helt klart är det ett mycket prisvärt budgetvin.
Kryddig och fruktig doft av mogna körsbär och russin. Körsbär och russin även i smaken, pigga syror och lång eftersmak.
Jämfört med min favorit-ripasso Monte Garbi är det här ett stramare vin som är enklare att matcha (eller kombinera om man inte vill hamna i Vingrodans roliga blogg) med mat. Till renfilé, rösti, enbärssås och stekt ostronskivling passade den alldeles utmärkt.

Nyhetsprovning

2009-02-07T13:07:00.004+01:00

Nyhetsprovning med Munskänkarna; tre mousserande och tre röda. Jag hällde upp vinerna och det blev lite ont om tid att notera ordentligt, så jag sammanfattar lite summariskt.
1. Cono Sur Brut, 90 kr.
Chilenskt vitt mousserande som med grönäpplig attack och lite brödigt slut. Enkelt vin men prisvärt.
2. Charles Kellner Rosé, 100 kr.
Ett mousserande rosévin från Alsace, gjort på pinot noir. Intetsägande doft, viss restsötma smak av röda äpplen. Ett hammockvin till sommaren.
3. Grongnet Special Club -98, 386 kr
En riktig champagne gjord på 60 procent pinot noir och 40 procent chardonnay. Extremt brödig doft - som en nyss uppskuren råglimpa. En del trodde till och med det var defekt på grund av doften. Mycket bröd och jäst även i smaken, lite gula äpplen och choklad. Alldeles för tama syror för min smak och det här vinet borde nog ha druckits för fem år sedan.
4. Gallina Barbera d´Alba -06, 299 kr
Italienare med tät mörkröd färg. Fruktig doft med körsbär, örtkryddor och lite nickelkaramell. Mustig körsbärssmak, med strävt och kärnigt slut. Lovande ambitiöst vin med lite för stor prislapp - men kan vara sensationellt efter några år i källaren.
5. Baigorri Reserva -04, 149 kr
Spanjor med mörkröd färg med lite tegel i kanten. Pigg, fruktig och kryddig doft med lite druvtypiskt kräftspad (dill) i bakgrunden (100 procent Tempranillo). Fräsch smak med körsbär, plommon och lite insmickrande vanilj. Snällt slut med lagom mycket ekfat.
6. Groot Constantia Shiraz -06, 136 kr
Sydafrikan. Rödblå färg. Köttig doft med mörka bär och peppar. Lovande attack med frisk syra och köttig plommon/svarta vinbärsfrukt och lakrits. Men obalanserat slut med lite väl besk och kvistig ek.
Föll inte pladask för något av vinerna, spanjoren var den positiva överraskningen, italienaren det maffigaste. De mousserande var OK medan champagnen kändes bedagad.

Domaine Vocoret & fils

2009-02-01T19:02:00.004+01:00

Domaine Vocoret & fils (ca 100 kr)
En Chablis inköpt på plats (precis vid infarten till Chablis om man kommer från Auxerre) för ett och ett halvt år sedan, den finns alltså inte på Systembolaget.
Inget märkvärdigt vin men en habil produkt väl värd sin hundralapp.
Doft: lite blygsam, typ daggvått gräs, samt spår av lagring på ekfat. Smaken är smörig med gula äpplen, en relativt mjuk syra alltså. Trevligt vin.

Penfolds Thomas Hyland Shiraz

2009-01-31T21:21:00.011+01:00

Penfolds Thomas Hyland Shiraz (6301) 109 kr
Hylands hörna denna helg. Och denna australiska odyssé slutade inte alls som jag trodde. Denna shiraz trodde jag var ett säkert kort - medan jag var skeptiskt mot Hylands chardonnay.
Men det var den här som uppfyllde alla fördomar om nya världen-viner:
En stor fruktig doft med lakritston. Smaken är överdrivet varmfruktig. Nästan övermogna mörka bär - insmickrande som en turistfälla ("turist-vin" bedömde Lena som är bättre på nyskapande vinterminologi än jag). Eldig av 14,5 procent alkohol, och så är det nästan lika mycket sötlakrits som i bulgariska Mozaika som provades för ett par veckor sedan.
Lättdrucket men obalanserat och utan finess. Inte prisvärt.

Penfolds Thomas Hyland Chardonnay

2009-01-31T11:38:00.005+01:00

Penfolds Thomas Hyland Chardonnay (6023) 104 kr
En kollega tyckte att jag borde prova det här vinet. Jag lydde uppmaningen med stor tveksamhet då ekad chardonnay från "nya världen" verkligen inte är min grej.
Eller var min grej. Det här var nämligen riktigt gott.
Doften var ungefär som förväntat fyllig med mycket päron och en aning gula äpplen och en stadig ekplanka. Men smaken överträffade mina förväntningar stort. Där fanns en härlig syra-attack kombinerad med en rund, fyllig, smörig kropp som verkligen fyllde upp munhålan. Frukten gick mest mot päron och gula äpplen men gjorde också avstickare åt grapefrukthållet. Eftersmaken lång och smörig och först där gjorde ekfaten sig påminda i form av en behaglig nötig ton.
Passade utmärkt till en kycklinggryta med mango chutney.
Det här kommer jag att köpa fler gånger. Absolut värt sitt pris, kanske rent av ett fynd.

Bliss Zinfandel

2009-01-25T18:36:00.004+01:00

Bliss Zinfandel (nr 6586) 86 kr
Mörkrött vin. Fruktig svartvinbärsdoft med blommiga nyanser och lakrits. Varmsöt fruktig smak med svarta vinbär och katrinplommon, samt kryddor.
Inte särskilt amerikansk i sin framtoning. Ektonerna hålls i bakgrunden, vinet är välbalanserat och de 14,5 % alkohol känns inte besvärande.
Ett fyndvin för 86 kronor.