San Leonino

San Leonino Riserva 2005 (nr 2332) 139 kr

Jag brukar sällan bli besviken på italienska viner, i alla fall inte från de stora distrikten som Chianti Classico.

San Leoninas riserva får kategoriseras som ett av undantagen som bekräftar den regeln. Doften gick mer mot jordgubbsmarmelad och smaken plöjde i samma fåra. Smaken var lika insmickrande syltig med en förstärkande vaniljton.

Blint hade jag definitivt gissat på såväl Spanien som Australien före Italien. Jag råkade ha en box Periquita i färskt minne och hittade många likheter - jag hade definitivt högre förväntningar än så på San Leonino.

Roodeberg white

KWV Roodeberg White 2007 (nr 32155) 79 kr

Roodebergs röda är min favoritbox på Systembolaget. Den vita har jag länge velat prova, men alltid när jag tittat efter den har hyllplatsen gapat tom. Ett gott betyg?

Jo vars, nu fick jag med mig en flaska hem och smakade med viss förväntan. Lite låg syra förde associationerna mot gula äpplen, sedan fanns en tydlig ton av tropiska frukter och fat. Fyllig, smörig munkänsla.

Vad är det för druva egentligen? Jag lusläste etiketten utan att hitta en endaste ledtråd. Eftersom flaskan konsumerades i sommarhuset fanns inte Internet så enkelt tillgängligt att jag kunde få svaret direkt. Min gissning blev chardonnay, med chenin blanc som gardering. Stärkande för självförtroendet inför tvåbetygsprovet att sedan konstatera att det är en blandning med 45 % chardonnay och 40 % chenin blanc. Övriga 15 %: nouvelle, pinotage och viognier - svagt att missa dom ;)

Sammantaget ett för priset riktigt gott vin som tack vare fylligheten lätt kan kombineras med vitt kött och lite fylligare fiskrätter.

Argile Rouge - en okänd Brumont

Argile Rouge 2002 (Brumont) ca 170 kr

Det här är en etikett i Alain Brumonts sortiment - i alla fall fanns den 2007 när vi var på besök i Madiran. Det tillverkas endast 15 000 flaskor per år och finns inte på Systembolaget.

Druvblandningen är tannat (50 %) cabernet sauvignon (25), cabernet franc (20), fer servadour (5). Druvorna har växt på en jord med mycket röd lera (argile rouge). Densitet 7 000 plantor per hektar, uttag 40-45 hl per hektar. Manuell skörd.

Druvorna blandas före vinifikation med malolaktisk jäsning på ekfat. Lagras på ekfat drygt 12 månader, 20 % nya ekfat. Ingen filtrering före buteljering.

Det här var den sista av sex flaskor vi köpte med oss hem. De första flaskorna var syrafriska och stringenta. Nu var syran nedtonad för att inte säga dov, mycket läder, kaffe och tobak i doften samt tjära, och animaliska stalltoner.

Ännu en profillös rosé

Saturnino Rosato Negroamaro 2008 (nr 95126) 69 kr
Trodde inte man kunde gömma undan negroamarokaraktären (som jag gillar i rätt sammanhang) ens i ett rosévin. Men detta var en (ännu en) profillös rosé som man snabbt kan glömma.

Le Poijane

Bolla Le Poiane Ripasso (nr 22320) 109 kr
Färg: relativt transparent blåröd.
Varmsöt doft med russin, torkade dadlar och fikon. Där finns också örtkryddor typ bröstkaramellerna Kungen af Danmark. Allt snyggt inramat i ek.
Efter doften förväntade sig munnen ganska mycket sötma - men här dominerade en fräsch syra och en slank fruktighet av svarta vinbär och körsbär. Balanserade ekfat och en lång kryddig eftersmak.
Riktigt gott.

Bas-Barolo

Barolo 2004 (nr 2305) 235 kr
Barolo-urvalet på mitt systembolag är inte stort. Oftast finns det bara en: Fontanafreddas bas-Barolo, eller Serralunga d´Alba som den egentligen heter. Jag har druckit den tidigare, men upptäckte att jag inte bloggat om den.

Färg: mörkröd med tegelton, relativt transparent. Doft: inledningsvis en stickande kemisk ton som vädras bort efterhand men som aldrig släpper helt. Lite irriterande, men inte ovanligt i italienska kvalitetsviner. Därutöver är dofterna druvtypiska körsbär, rosor, viol, tjära. Smak: pigg syra, koncentrerad körsbärsfrukt, intensiva tanniner, nypon, rosor, och i eftersmaken lakrits och tjära.

Bra vin, men jag saknar ännu referenser på hur bra barolo ska smaka och hoppas kunna utforska vintypen mer ingående framöver.

En rosa vecka

En vecka högsommarvärme över Norrbotten sammanföll med min första semestervecka. Vi var mestadels i sommarhuset som håller på att byggas om och där grillades det kyckling, korv och kött. För att göra det enkelt för oss hade vi köpt en blandad påse rosé - "fungerar till all mat men passar inte riktigt bra till något".

Det bästa med rosé är att den ska drickas sval - och det är väl därför det blivit en så populär sommardryck. Jag har aldrig gått i spinn över något rosévin, men oftast är de drickbara och svalkande.

Roséveckan gav följande rangordning:
1. Rabl (nr 95120) 89 kr - österrikare gjord på en för mig okänd druva, zweigelt. Skön laxrosa färg, en frisk smak som skickar associationer till supersura lösviktskarameller.
2. Tavel (nr 95135) 119 kr - franskt Rhone-vin med mestades grenache i druvblandningen. Nära rött vin färgmässigt. Fruktigt vin från känt vinhus. Kvalitetsvin.
3. Valle Reale (nr 2242) 79 kr - italienskt, gjort på druvan montepulciano. Massor av hallonbåter i smakpaletten.
4. 100 Descregut (nr 98376) 75 kr - spanskt tempranillovin. Jordgubbar med någon konstig gräsliknande bismak.
5. Castelo do Sulco (nr 98437) 69 kr - portugis gjord på touriga nacional. Intetsägande vin som nästan helt saknade fruktinslag.